Hold me

Den här veckan har spenderats med ångesten som sällskap, ångest inför morgondagen. Det är en dag som syftar till något som ska vara kul, och så tror jag att de flesta skulle se på det. Delar av dagen känner jag så för, tyvärr är det delar som också väcker den där ångesten, och det gör att det enda jag kan fokusera och tänka på är det där som väldigt sannolikt kommer bli jobbigt.

Dagen hade kunnat vara trevlig, rolig, mysig, kul eller vad som helst… men det räcker bara med något eller ett par element som är jobbiga så har jag ångest över hela dagen. Och ångesten sträcker sig från det ögonblick jag får veta att det jobbiga kommer ske, tills åtminstone efter dagen är över, ibland längre än så.

Jag avskyr sånt här, att ha ångest som maler länge länge i en väntan på att något ska inträffa som man inte vill ska inträffa.