Vac

juni 25, 2015

Semestern kryper närmare och att den gör det fyller mig med blandade känslor. Jag är fortfarande helt matt, blir totalt slut och dränerad på energi så snabbt så återhämtning är bland det mest värdefulla jag har. Av den anledningen är det skönt att vara ledig, att kunna styra över sin tid och få vila, få lugn och ro. Däremot är det med ett visst mått av ångest. Det blir några väldigt ensamma veckor, och ensamheten blir sällan så påtaglig som under lediga veckor där man helst skulle vilja spendera dem med någon man tycker om.

Jag ser fram emot vila, kravlöshet och att få bara finnas till… men själva ledigheten i sig, och vad den ska fyllas med, det känns mest bara ångestfyllt. Semestern har de senaste åren alltid gett mig lite ambivalenta känslor men är en sådan period jag verkligen önskar att jag kunde njuta av fullt ut, om jag bara t.ex. hade någon att få dela den med.

Midsommarfirande

juni 20, 2015

Livet är inte så jättebra just nu, även om känslorna pendlar så är de i bästa fall… sisådär. Ensamheten och saknaden av att ha någon får mig för ögonblicket att känna mig svag, fysiskt svag, som om tyngden av t-shirten mot min kropp är för mycket. Så många saker får mig att känna den där trängtan, att jag så gärna vill få uppleva den där kärleken, vill att någon ska älska mig. Som varje lite sak som påminner om Henne, som när jag ser en kollega som jag väckte mina känslor för bra längesedan, som när den nya vackra tjejen på jobbet verkar ha så lätt att kommunicera med andra och tycka om att umgås med dem medan jag känns som pusselbiten som inte passar in.

Jag tänker på de tjejer jag haft och har känslor för, jag tänker på situationer som uppstår och jag förstår inte hur jag någonsin ska hitta en tjej som tycker om mig, hur det ska vara möjligt och jag kan fråga mig själv, hur länge ska jag orka utan det? Hur länge ska jag orka utan det enda jag egentligen drömmer om? Hur länge ska jag orka utan kärleken?