När jag gick och lade mig igårkväll och andades ut hann tårarna ifatt mig, väldigt oväntat egentligen. Jag slappnade av och började dagdrömma, tyvärr var drömmen alltför realistisk. Det var en dröm, alltså långt ifrån verkligheten, men ändå med verklighetstrogna inslag.

Drömmen landade i att jag ganska så ofta får känna mig som en vinnare, jag har lätt för att lära mig saker och jag blir ofta duktig på dem. Jag kan vinna… men mitt liv, det som betyder något, där har det mesta en stor fet loserstämpel över sig. I verkliga livet är jag en loser.

Jag fick se till att kväva tårarna efter en stund, för just igårkväll var en sådan natt då jag helt enkelt inte fick gråta. Jag tror att den närmaste framtiden fortfarande har en del tårar till övers för mig, jag är nästan säker på det.