Att sitta hemma en fredagskväll för sig själv och lyssna på musik kan vara lite lätt omtumlande. Musik lockar ofta fram känslor av olika slag hos mig, och min musiksmak känns som den bara blir bredare och bredare för var dag som går, det känns som jag ständigt lär känna och uppskatta nya (som kan vara gamla) artister. Det gör att känslorna som är förknippade med musiken kan pendla väldigt åt olika håll, och hur mycket har väl även en del att göra med i vilket mentalt tillstånd jag själv är.

Men just nu känner jag mig faktiskt lite deppig, samtidigt som jag misstänker att en plötslig tystnad om jag stängde av musiken inte direkt skulle göra det bättre. Ibland fylls jag bara av en känsla att det skulle vara så mycket enklare om jag kunde dela musiken, dela känslorna med någon annan. Men när jag ser på en spellista som måste vara den märkligaste blandningen av musik som finns så förstår jag inte vem det skulle vara…

Beröring

februari 4, 2012

Jag har ju egentligen ingen erfarenhet, inga referenspunkter, men jag inbillar mig väldigt starkt att jag har ett stort närhetsbehov. När jag drömmer om kärleken, som jag gör varje dag som går, så är det oftast närhet inblandad på ett eller annat sätt. Bara nu när jag skriver om det så är det som att kroppen trängtar efter det, som om jag skulle vilja sträcka mig ut och omfamna någon, jag känner det fysiskt, i armarna och i princip hela överkroppen, en evinnerlig trängtan efter något jag egentligen aldrig upplevt.

Jag tror att ovanstående är varför jag kommer ihåg vissa saker så tydligt. Som den där dagen strax före förrförra julen (alltså drygt ett år sedan), jag minns det så tydligt, jag skulle nog kunna rita en cirkel på marken och ringa in mer eller mindre precis var jag stod. Var jag stod när hon den underbara tjejen, den senaste jag föll för sådär alldeles för hårt, lade sin hand på min arm. Rörde det sig om en period längre än två sekunder så var det inte med mycket, men oj vad känslan av det var alldeles för himmelsk för att det egentligen skulle vara häslosamt. Jag minns lika tydligt när samma tjej lade handen på min arm på liknande sätt nu hösten som var, för en upplevelse om sisådär två likadana sekunder.

När jag tänker efter så är det kanske de enda fyra sekunder som någon jag har haft intresse för har rört vid mig. Möjligtvis när jag var liten att jag kanske dansade med någon jag hade känslor för (dock tveksamt), men annars har jag nog aldrig ens rört vid någon, eller blivit berörd av någon jag haft känslor för. Inte ens en kram eller en handskakning vad jag kan minnas… och det borde jag minnas isåfall.

Det var egentligen inte vad jag skulle skriva om, men jag insåg det här och nu att… så måste det vara…