Trevlig midsommar!

juni 19, 2008

För någon dag sedan märkte jag hur skör, hur bräcklig jag är. Hade bara en sak gått fel så vet jag inte vad som hänt, vad jag gjort. Det var inte det mest sannolika utfallet som var tvunget att ske för att jag skulle falla över kanten, men inte heller ett osannolikt. Jag insåg i alla fall då vilken otroligt tunn lina jag balanserar på, och det är klart, inget har gjort linan större, starkare, så varför skulle den vara det?

Snart är det midsommar har jag förstått. Jag vet inte vilken dag det är i ärlighetens namn, det finns liksom inte så stor anledning att hålla reda på det, kanske är det nu i helgen? Kanske brukar midsommar alltid vara på en helg? Hmm… högtider i form av sådana här strödagar har aldrig varit min starka sida. Den här midsommaren blir i alla fall ”firad” helt och hållet med mig själv. Jag hade möjligheten att fira med mina föräldrar, men i ärlighetens namn hade jag ingen lust att fira på det sätt de tänkt göra. Nåväl.

Jag tror i ärlighetens namn att den här helgen kommer bli rejält dålig. Jag känner det redan nu, när tomheten och ensamheten sköljer över mig. Det finns helt enkelt ingenting, annat än slumpen, som kan sätta stopp för det just under de här dagarna. Ensamheten kommer inte försvinna, den har faktiskt precis blivit än mer påtaglig, och än är det bara torsdag. Jag såg precis en bild i mit huvud, hur mina dagar troligtvis kommer se ut i jämförelse med andras… Ibland känner jag mig själv alldeles för bra.

Så otroligt deprimerande.