Att sitta hemma en fredagskväll för sig själv och lyssna på musik kan vara lite lätt omtumlande. Musik lockar ofta fram känslor av olika slag hos mig, och min musiksmak känns som den bara blir bredare och bredare för var dag som går, det känns som jag ständigt lär känna och uppskatta nya (som kan vara gamla) artister. Det gör att känslorna som är förknippade med musiken kan pendla väldigt åt olika håll, och hur mycket har väl även en del att göra med i vilket mentalt tillstånd jag själv är.

Men just nu känner jag mig faktiskt lite deppig, samtidigt som jag misstänker att en plötslig tystnad om jag stängde av musiken inte direkt skulle göra det bättre. Ibland fylls jag bara av en känsla att det skulle vara så mycket enklare om jag kunde dela musiken, dela känslorna med någon annan. Men när jag ser på en spellista som måste vara den märkligaste blandningen av musik som finns så förstår jag inte vem det skulle vara…

Just one of those days

juni 15, 2008

Det är i stunder som denna som jag skulle vilja ha en nära… vän? Jo så är det väl det heter…

Jag kan inte ens börja förklara hur ont det gör när min dröm gått i kras på grund av att din dröm slagit in. Samtidigt älskar jag dig för mycket för att missunna dig något av det, du förtjänar bara det bästa, och jag är inte det bästa. Bara det lilla jag fått ta del av det säger mig att det är så äkta, det har du indirekt berättat för mig.

Men vetskapen av att du är lycklig, och vetskapen av att jag trots allt verkligen unnar dig allt det där, torkar inte bort de tårar som rinner nedför mina kinder. Den här dagen känns tom redan innan den egentligen börjat.

..

september 16, 2007

Jag lyssnar.. minns..

.. ledsen.