Mental kraftlöshet

maj 24, 2009

Den här helgen skulle en del tyngd lyftas från mina axlar, den här helgen skulle jag göra bort något som för stunden orsakar alldeles för mycket ångest… det har inte riktigt blivit så. Jag kan fortfarande göra bort en del, fortfarande underlätta framtiden en aning, men tanken var att jag mer eller mindre skulle vara klar med det tills idag. Istället har de senaste dagarna mest gått åt till att försöka finna lugn, ro, tid och energi, och när jag väl hade en plan, en tanke för hur jag skulle göra, då sattes det stopp av något utanför min kontroll.

Det känns som livet på något sätt faller samman och med jämna mellanrum illustrerar det hur tomt och ihåligt det verkligen är där bakom de där fasaderna jag har gentemot mig själv. Den här helgen skulle jag se till att lägga mig gott och väl före tidsschemat, istället kommer det nog sluta med precis raka motsatsen.
Den här söndagen när jag så ska vara produktiv har inte börjat i rätt tecken, jag har visat en dålig sida  av mig själv, jag känner mig så fruktansvärt värdelös. Ingen vet. Har jag tur kommer den här helgen dessutom att innebära att jag får lite beklaganden över mig imorgon. Det känns inte rättvist, inte på något sätt. Eller fel, det är inte rättvist.

Jag har inte kunnat vara mig själv den här helgen, jag har inte kunnat samla kraft och slappna av för att vara produktiv, nu sitter jag istället och ser ned på mig själv och ser ungefär noll poänger med det liv jag lever. Ur det ska jag på något sätt skapa något… jag orkar inte, jag orkar inte längre.

Hur fyller man en blogg med ord när tiden står stilla? När ingenting händer.
Jag vet inte, kanske gör man det överhuvudtaget inte, även om inget händer kan jag skriva om hur jag mår, hur det känns, det finns något skönt i att få ur sig det någonstans med. Men även där blir orden repetitiva förr eller senare. Kanske gör det ingenting egentligen, kanske är det viktiga bara att få ur sig något när det behövs, men jag har kommit in i en period nu under några månader där jag helt enkelt låter bli att skriva vissa inlägg, det känns helt enkelt meningslöst att publicera dem, det är ord utan innehåll.

Jag mådde sämre igår, framför allt under dagens första hälft, samma sak verkar upprepa sig idag. Jobbiga bilder spelas upp i mitt huvud, jobbiga tankar fyller detsamma, jobbiga känslor strömmar genom kroppen och jag känner igen det alltför väl. Jag kan drömma mig iväg, mer eller mindre som att dagdrömma, men mörkare, tunga drömmar. Jag är knappt ens medveten om det, efter en stund vaknar jag till liv igen fylld med jobbiga känslor. Det finns ingenting att greppa tag i, jag förlorar mig själv om och om igen, vaknar upp efter en stund och jag vet verkligen inte vad jag ska försöka ta fasta på för att finna något positivt i allt det här.

Solitude

maj 5, 2009

Ensamheten gjorde lite ont igen helgen som var… hmm, var det valborg helgen som var? Jo det måste det ha varit…
Att förtränga hur verkligheten ser ut har jag varit så duktig på i flera månader nu, det har blivit något litet djupdyk här och där men jag har kunnat hålla tankarna borta ganska så bra. Men nu i helgen kunde jag inte hålla emot, så många tankar på att få spendera tid tillsammans med någon. Så många tankar på dig. Bland det jobbigaste jag vet är att akna upp på en ledig dag. Att gå och lägga sig är på något sätt enklare, då kan jag lägga mig och se på tv och hålla hjänan sysselsatt och tankarna borta, men att vakna i tomhet och tystnad och att bara drömma om närhet och värme… det är svårt, på morgnarna har jag ingen riktig energi för att hålla tankarna borta.

Jordens vackraste tankar. De gör mig bara ledsen, för det är bara tankar, har alltid varit.