Ja eller fredagskväll om det nu passar bättre… Jag tycker mig se det både lite här och där, folk får det nästan att låta som något märkvärdigt, kanske tvingas de spendera en hel helg utan vänners sällskap, kanske var det till och med hela tredje helgen i rad det hände! …………………………..

Jag blir ofta förvånad, visst ibland även lite deppig, men oftast blir jag mest förvånad när jag hör/läser sådana saker.. är det inte så helger ska gå till? Jag kan inte minnas senast jag var på krogen.. Jag tror inte det hände någon gång under 2007 men jag ska låta det vara lite osagt.. jag kommer inte ihåg något sådant tillfälle såhär på rak arm i alla fall (konstpaus för personer med väldigt låg humor.. eller dålig kanske..).
Räknar jag bort familjen så kan jag inte komma ihåg alls när jag senast umgicks med någon, som inte är familj/släkt, under en helg senast.. eller ens en helgdag..

Men jag känner mest en likgiltighet över allt det här. Ja, jag skulle hellre vilja hitta på något med vänner istället för att sitta här, men jag har på något sätt vant mig med att det är såhär. Helger spenderas hemma lite slött framför en skärm förhoppningsvis tittandes på en bra film.. i bästa fall med familjen som sällskap. Det skulle säkert vara roligare att hitta på något annat med vänner, men det funkar det här med.. jag har inte så många val direkt.

 (till alla (lätt överskattning kanske..) som vill skriva kommentarer kring hur det är mitt eget fel och hur jag får skylla mig själv så kan ni skippa det, jag köper ert resonemang rakt av utan att ha läst det… och jag vet att jag t.ex skulle kunna gå på krogen ensam också, men det är verkligen inte jag.)

Nattligt snömos

januari 7, 2008

Jag läser en text, får en smärta förmedlad till mig. Läser ytterligare en, får se än mer plågor.
Något falnar inom mig. I takt med att hopplösheten fyller mig töms jag på något annat… Ser du inte vad du har? Vad skulle jag inte ge för att få uppleva en dag i dina skor.

När hopplösheten så har fyllt mig och knuffat över mig i en likgiltighet börjar jag undra.. skulle den där personen kunna säga samma sak till mig? ”Ser du inte vad du har?”, att n å g o n skulle kunna säga det är en sak.. det finns ju alltid någon som har det värre.. men skulle just den personen jag tänker så om kunna tänka samma sak om mig? Om nu inte h*n ser  det jag ser, kan det då vara så att jag inte ser det h*n eventuellt skulle kunna se? …. Eller.. ”kan”.. klart det k a n vara så.. men är det så?

 Det finns kanske saker som borde göra mig lycklig.. på något sätt.. På samma sätt som jag ser allt ni har som inte jag har, på samma sätt som jag önskar det jag inte har så kanske det finns någon som önskar något jag har..

Problemet är väl bara att, vare sig det finns saker som borde skapa någon form av lycka i mitt liv, eller inte, så känner jag inte av den. Säg att jag har en bra dag med det som betyder något för mig, en riktigt bra dag där jag inte ens får en chans att tänka någon negativ tanke, säg att allt detta kser med personer som jag tycker om så kan jag fortfarande inte svära på att jag skulle kunna känna när jag gick och lade mig att vore alla dagar som den här så skulle jag inte ha något emot att leva.

Rörigt? Om jag skriver såhär då. Säg att alla dagar f.r.o.m. imorgon vore precis så bra som mina bästa dagar så kan jag fortfarande inte lova att jag skulle vilja leva resten av mitt liv. Jag skulle stå ut längre, tveklöst. Men det skulle nog vara ett liv utan mening.