Orsaker att hata sig själv

december 18, 2011

Hat är en känsla som är väldigt specifik för mig. Jag känner den nästan aldrig för någon eller något annat, däremot lite titt som tätt för mig själv, den här helgen har varit ett bra exempel på det.

Fredags:

De där enkla sakerna jag inte kan. Som att gå och handla kan ställa mig som ett totalt frågetecken. Mitt i en rush med en massa folk omkring mig, det känns som jag är den enda som inte förstår hur det går till. Jag är den där jobbiga personen i kassan som inte förstår varför jag inte kan betala… för att jag faktiskt inte vet. Jag försöker gång på gång med mitt kort men måste först dra något annat kort (vilket en person bakom mig vänligt påpekar för mig). Jag hatar mig själv, och tycker någon att jag tar i när jag uttrycker det så så är det precis tvärtom, vad jag tänker om mig själv, vad jag önskar, det låter jag bli att uttrycka i den här bloggen den här gången.

Lördag (i dag, även fast det hunnit bli söndag):

Den där tillställningen, bland en massa folk, det där som ska vara kul och där mer eller mindre alla verkar ha kul. Den där tillställningen där jag blir ledsen över att få mina föreställningar över vad som ska hända slagna i ansiktet på mig själv. Jag visste ju redan i förväg vad som skulle hända. Jag var orolig och nervös, enormt nervös, redan innan över att det skulle gå som det faktiskt gick. Första biten går bra, hyfsat bra åtminstone, nästa bit är precis som alltid. Jag hade kunnat gå hem ett par timmar tidigare, det spelade ingen roll att jag stannade så länge som jag gjorde. På en tillställning med en massa folk, ibland till och med ibland en massa folk, men ändå till 90% ensam under tiden. Jag gick dit, och jag stannade så länge som jag gjorde, på någon konstig sorts hopp… varför vet jag inte… jag hade faktiskt kunnat sitta hemma och ruttna… det hade inte gett mig så mycket (jag hade stått ut med det), men det hade faktiskt gjort mindre skada…

Jag går på en sådan där tillställning, och ju längre den lider, ju mer känner jag att jag inte hör hemma. Bland människor jag egentligen på något sätt tycker om, bland vissa personer som jag tycker mig känna någorlunda… men som jag knappt yttrar ett ord till under en hel kväll… och jag bara känner att jag inte hör hemma.

Jag vet inte om jag någonsin hör hemma… någonstans.