En tom söndag

mars 1, 2015

Livet fortsätter i ungefär samma takt som alltid och den där saknaden av att ha någon finns alltid där, men är som jag ofta påpekar mer påtaglig i vissa stunder. Den här helgen har det känts lite extra ensamt, jag har tänkt mycket på tjejer jag haft känslor för, tänkt på obesvarade känslor, tänkt på hur jag vill vara tillsammans med någon, men det finns inte någon som vill vara tillsammans med mig.

Jag känner den där längtan. Påminner mig om känslan av när jag ser att mobilen blinkar lila, när det skrivits något till mig på den där appen… hur det nästan blir som att jag slutar andas och bara hoppas att det ska stå de ord jag vill läsa. Jag hinner faktiskt bygga upp ett hopp, även om det är svårt nuförtiden att bygga upp något hopp så just då när mobilen blinkar till på det viset så börjar jag hoppas… hoppet infrias aldrig.

Jag läser, hör, ser, destruktiva förhållanden… jag börjar fundera varför sådana ges chans på chans men jag inte ens är värd att försöka med. Så försöker jag hålla bort de tankarna, försöker att inte analysera det för mycket, jag vet att jag inte gillar de svar jag kommer fram till… men det är svårt.

Jag tänker miljoner tankar om livet och ensamheten, men det är på precis samma sätt som om jag inte gör just det, för jag gör det i min ensamhet.