Beröring

februari 4, 2012

Jag har ju egentligen ingen erfarenhet, inga referenspunkter, men jag inbillar mig väldigt starkt att jag har ett stort närhetsbehov. När jag drömmer om kärleken, som jag gör varje dag som går, så är det oftast närhet inblandad på ett eller annat sätt. Bara nu när jag skriver om det så är det som att kroppen trängtar efter det, som om jag skulle vilja sträcka mig ut och omfamna någon, jag känner det fysiskt, i armarna och i princip hela överkroppen, en evinnerlig trängtan efter något jag egentligen aldrig upplevt.

Jag tror att ovanstående är varför jag kommer ihåg vissa saker så tydligt. Som den där dagen strax före förrförra julen (alltså drygt ett år sedan), jag minns det så tydligt, jag skulle nog kunna rita en cirkel på marken och ringa in mer eller mindre precis var jag stod. Var jag stod när hon den underbara tjejen, den senaste jag föll för sådär alldeles för hårt, lade sin hand på min arm. Rörde det sig om en period längre än två sekunder så var det inte med mycket, men oj vad känslan av det var alldeles för himmelsk för att det egentligen skulle vara häslosamt. Jag minns lika tydligt när samma tjej lade handen på min arm på liknande sätt nu hösten som var, för en upplevelse om sisådär två likadana sekunder.

När jag tänker efter så är det kanske de enda fyra sekunder som någon jag har haft intresse för har rört vid mig. Möjligtvis när jag var liten att jag kanske dansade med någon jag hade känslor för (dock tveksamt), men annars har jag nog aldrig ens rört vid någon, eller blivit berörd av någon jag haft känslor för. Inte ens en kram eller en handskakning vad jag kan minnas… och det borde jag minnas isåfall.

Det var egentligen inte vad jag skulle skriva om, men jag insåg det här och nu att… så måste det vara…

6 svar to “Beröring”

  1. Jasmine said

    Fint inlägg. Jag kan känna igen mig i din ord.
    Kram

  2. Lissie said

    Som vanligt så gör det ju ingenting bättre för dig, men jag förstår verkligen detta. Denna närhetslängtan tar livet av en. Åtminstone känns det så. Och jag har ingen lösning, mer än att hoppas på lite tur.

    Och du, jag lever inte som jag lär heller…

    • Virulence said

      Det gör kanske ingenting bättre egentligen, men det känns åtminstone lite bättre att få någon form av bekräftelse på sina känslor.

  3. Maria said

    Jag har precis hittat din blogg och jag har bara läst några inlägg. Jag stänger in mig medvetet fast jag skulle kunna umgås, har vänner och skulle kunna ha pojkvän, men har ngn form av stopp, kanske en rädsla, som gör att jag stänger in mig och känner mig ledsen och ensammast i hela världen. Ja….ville bara säga det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: