Vänner… eller vad, egentligen?

april 18, 2008

Jag har varit inne på det förut, jag har väl egentligen aldrig sett vänner som något problem, jag har sett vänskap som något som ändå funnits där för mig. Kanske är det dags att omvärdera.

Jag är inte någon som behöver ha massor med vänner, det skulle säkert vara trevligt på sitt sätt, men egentligen trivs jag nog bäst med lite färre, men väldigt bra vänner istället. Tittar jag lite bakåt, eller långt bakåt rättare sagt, så har det nog gått från att ha lite fler vänner till färre och färre, men istället närmare och bättre vänner.  Som det känns så har jag fyra riktigt nära vänner men… frågan är om de känner lika om mig? Jag har inte träffat någon av dem på ungefär ett år, och går man längre tillbaka så dröjer det till nästa möte. Kanske två gånger på två år i bästa fall? Hmm, ja det känns som det stämmer. Är det en rimlig känsla att de känns som mina vänner? Framförallt två av dem bor ju långt härifrån nu, det förklarar… åtminstone lite.

Den enda person jag känner att jag kan räkna som min vän idag är en person jag lärt känna via nätet. Den enda vän jag känner att jag har idag är en person som bor kanske 100 mil från mig, den enda vän jag känner att jag har, har jag aldrig träffat. Men hennes sms, telefonsamtal, hennes chatruta som plingar till på msn, det betyder så mycket för mig. Någon som bryr sig, trots att jag inte är särskilt öppen med hur jag mår för henne. Men hon vill ha mig som vän ändå av någon anledning, det värmer så oerhört. Det finns någon på den här planeten som ser mig.

8 svar to “Vänner… eller vad, egentligen?”

  1. elin said

    jag ser dig!
    *kramar om dig hårt*

  2. Virulence said

    Tack för dina stöttande ord. Men jag är en född tvivlare.. ”jag ser dig”, kanske väger vi in olika saker i de orden?

    *kramar länge länge tillbaka*

  3. Virulence said

    Hmm, född tvivlare är jag kanske inte vid närmare eftertanke, men en lärd/framhärdad tvivlare eller något i den stilen kan vi kalla mig.

  4. Berfa said

    Googlade ordet ”oälskad” och på så sätt kom jag fram till din blogg. Du uttrycker det vi alla känner och med vi menar jag vi som är ensamma ändå in i skelettet. Men det finns lösningar, olika sätt som man har provat sig fram på som gör det så mycket enklare att leva.
    Vore djupt tacksam om du kunde ta kontakt med mig, om du vill och känner för det.
    *kram*

  5. Berfa said

    Ber om ursäkt om något av det jag skrev lät okänsligt eller dumt.
    *kram*

  6. Virulence said

    Berfa: Tyckte inte det lät okänsligt eller dumt alls. Det finns säkert lösningar, men det finns alldeles säkert ingen universallösning som funkar för alla.

    Kram

  7. Berfa said

    Men om man ger upp hoppet då? Hoppet på kärleken alltså. Och fokuserar sig på annat? Det har jag gjort, känns så underbart att ha blivit av med det där behovet av kärlek. Behovet av närhet återstår dock fortfarande..och det kan man väl leva med. Ta för sig så gott man kan.
    Förresten så undrar jag om du är fisk?

  8. Virulence said

    Berfa: Jag har en riktigt stor dröm i mitt liv, det är att få uppleva kärleken. Så jag vet inte om det vore en så bra idé.

    För min anonymitets skull så vill jag inte avslöja vad jag är för stjärntecken, men jag kan svara på den där frågan i alla fall. Nej, jag är inte fisk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: