Livet

juli 11, 2007

Det finns vissa saker som är större än livet självt, jag kan känna det, till och med när livet känns som en pest kan jag förstå hur känslan kan infinna sig hos andra. Ibland handlar det om sorg, ibland om glädje, det är något som får tiden att stanna, något som kan få ett gräl att plötsligt tystna av ren respekt för något som är större, något som får en att inse att det finns saker som kommer före. Det kan vara något som kan kväva en massglädje på en sekund, det kan handla om ett dödsfall, plötsligt blir allt annat oviktigt, döden blir större än livet, om än tillfälligt.

I mitt liv finns det en sak som är större än livet. Det finns flera saker som kan vara större än livet när de väl dyker upp, men det finns endast en sak som är konstant större. Jag önskar att jag kunde skriva vännerna eller familjen här, men så är inte fallet. Jag älskar mina vänner och min familj, nästan över allt annat,  men större än livet är de inte, så enkelt är det. Det finns en sak i mitt liv som gör mig glad, gör mig förtvivlad som ger mig hopp, inte hopp om något speciellt utan bara ett hopp, en sorts livsglädje, om än bara för stunden. Det är något ganska löjligt skulle jag tippa i mångas ögon med tanke på hur jag förklarar det, men för mig är det större än livet.

Jag tror att en andra sak skulle kunna vara större än livet självt för mig, nämligen kärleken, men det vet jag inte förrän jag upplevt den.

Men många gånger, när det handlar om saker som dyker upp som får tiden att stanna, som sprider en känsla genom en folkmassa på en sekund så är det livet självt som är större än just livet. På ett eller annat sätt. Jag känner ibland hur världen är så enormt mycket större än lilla mig, hur sorg, tomhet, glädje, kärlek, stolthet bara får mig att känna att världen lever, den andas, den skapar och förgör. Och jag menar inte bara barnen i Afrika, jag menar inte enbart befolkningen i länder som tvingas kämpa mot sitt eget land för att bli fria. Ofta är det helt vanliga människor i vilket land som helst, och inte ens den där människan som det är mest synd om på hela planeten eller som mår bäst på hela planeten utan kanske en människa som beskriver en känsla som man bara inte kan låta bli att ta till sig.

Det kan handla om en vanlig människa som förlorat någon, vunnit någon, tagit ett steg framåt, ett steg bakåt, men samtidigt något som får mig att för en sekund avbryta vad jag håller på med, häpnas, lugnas, bli tom, fyllas av känslor som inte har något namn. Människor lever ofta som om livet kretsar kring dem, vilket det ju på sitt sätt gör, men rätt som det är så känner man hur livet är något som alla delar, något som får en att känna sig väldigt liten, men på ett bra sätt.

 Jag må vilja dö ibland, men jag förstår helt klart om och varför andra vill leva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: