Ledighet, ensamhet, saknad

januari 3, 2016

Det är som det är med ledighet, måendet pendlar fram och tillbaka och många gånger blir det en lite ambivalent känsla över ledigheten. Det där sköna med att kunna vara vaken så länge man vill och få kliva upp när man vill (även om det senare kan ge ångest ju längre klockan tickar) och troligtvis även det där trygga som egentligen kanske inte är enbart nyttigt, nämligen att få vara hemma, lite instängt, inte ta några risker, inte utsätta sig för jobbiga situationer. Tryggt och skönt å ena sidan, förstärker ensamheten och tomheten å andra sidan. Den här eftermiddagen är en sådan dag där ensamheten stärkts.

Tomheten av att inte ha någon, saknaden efter tjejer jag haft känslor för och såklart fortfarande har kvar känslor för eftersom sådana känslor aldrig riktigt försvinner för mig. Det hjälps inte av att jag under dagen haft tankarna på den tjej jag först hade känslor för efter att jag började må dåligt, det hjälps inte heller av att jag av någon anledning var tvungen av att leta reda på henne och se en bild på henne. Även det där är ambivalent. Till största delen så känns det bara jobbigt att göra så, att leta reda på en bild av henne för det påminner bara om den underbara människa hon… var?… och troligtvis fortfarande är, det påminner om någon jag aldrig kommer kunna få. Precis som med alla andra tjejer jag haft känslor för… eller kommer få känslor för.

Men jag gör det ändå, trots att det känns så jobbigt för samtidigt får den där känslan av saknad ut någonting av det. Jag har pratat en del med min psykolog om att jag ibland måste göra saker trots att det inte känns bra… jag tror inte riktigt det är sådana här saker det handlar om.

2 svar to “Ledighet, ensamhet, saknad”

  1. Anonym said

    Hej, jag började nyss läsa din blogg lite då jag är i samma situation som dig, och jag måste bara säga att det är så jäkla skönt att få se att man inte är ensam. Jag har haft mer nedgångar än uppgångar känns det som, allt från vänner och familj, och det slutade med att jag är helt ensam, bokstavligt talat. Det är för jävligt att höra andra, som inte är i samma situation, säga hur lätt det är att gå vidare, att vara självsäker när självkänslan redan är totalt borta och jag bara känner att jag vill sova och aldrig vakna igen. Vissa dagar känner man bara för att dö, och ge upp, för ingen kommer sakna mig. Jag har ingen som verkligen älskar mig. Det går ständigt upp och ner, varje dag är som en kamp som ingen förstår. Men det är så jäkla skönt att bli påmind om att jag inte är den enda i världen som känner såhär, det finns andra som har ett likadant helvete. Och fan vad vi är starka, som inte har gett upp än

  2. Gunilla said

    Vart tog du vägen? Man blir ju orolig på något vis. Upptäckte din blogg av en slump när jag googlade på oälskad. Du verkar så outhärdligt ledsen och sen har du inte hörts av på flera månader.
    Jag vill ge en varm kram till dig om du finns därute någonstans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: