augusti 27, 2015

I början när jag kom tillbaka till jobbet efter semestern så kändes det svårt och jobbigt med en del sociala situationer, svårt att veta hur man skulle vara, vad man skulle säga och inte säga, vad man förväntades ha koll på hos sina kollegor. Det var inte konstant så, men det uppstod fler sådana situationer än normalt. Det var jobbigt och med ett par misslyckanden så kände jag mig ganska inkompetent rent socialt, kände mig vid något tillfälle som ett skämt.

Tiden gick och jag kom in i det igen och… på något sätt så övergick tankarna och känslorna i ensamheten igen men det satt ändå fast delar av de tidigare känslorna. Känslor av att vara ensam men att också känslor av att det för alltid kommer vara så, för hur skulle någonsin en tjej jag är intresserad av känna på samma sätt? Känslor av att uppleva något kul men sedan i nästa ögonblick känna att… vad spelar det ens för roll? Den där känslan när man sitter i lägenheten och plötsligt inser hur tyst det är, hur ödslig och tom ensamheten kan kännas om man verkligen tar till sig den.

Jag kan se en tjej jag tycker verkar fin, bli fängslad för några ögonblick, förtrollad… innan verkligheten kommer ifatt och jag inser att… vad är ens meningen att försöka? Det skulle ändå aldrig hända. Det är det som är så jobbigt med de där känslorna, jag kan inte stå emot dem, kan inte låta bli att tycka om någon, vilket innebär att jag oundvikligen kan låta bli känslorna som tenderar olycklig kärlek.

Senaste veckan, eller kanske drygt det har jag i många stunder avskytt livet, det känns så meningslöst… vad är poängen? När det enda jag vill är att få uppleva kärleken, vad är då poängen att ens existera om det är omöjligt att tycka om mig på det sättet?

Vad är meningen med att göra någonting över huvud taget?

69 svar to “—”

  1. Cecilia said

    Din blogg är verkligen uppfriskande ibland alla störiga..du är en konstnärsjäl.. tror inte det är fel på dig eller på tjejerna utan på kombinationen.. du behöver träffa nån som är lite mer som du..och det finns..

    • Virulence said

      Tack för din kommentar och dina snälla ord. Tjejerna har jag ingen anledning att tro att det är något fel på… mig själv däremot har jag svårare att bli övertygad om. Kanske är det som du skriver, men jag kan börja undra rätt ofta om det verkligen finns någon…

      Tack än en gång i alla fall för dina ord

      • Cecilia said

        Alltså. . handlar inte om att det är fel på nån utan att vi är olika..(fast personligen tycker jag alla de där fåren i fårskocken som bara vill passa in är rätt så mkt mer patetiska än du är) och när man är som du kanske vissa uppfattar dig som knepig medans andra skulle uppfatta dig som en riktig människa ibland en massa robotar.. Du jobbar på ett kontor där robotarna säkerligen har majoriteten, hade du hängt med massa musiker poeter konstnärer och fria själar hade du passat in bättre tror jag:)

      • Virulence said

        Jag är kanske naiv men jag tror gott om de flesta, även de som uppfattas som robotar och jag dömer inte någon som bara försöker passa in… jag vet själv hur det är att vilja duga, att få känna sig värdefull och… jag kan förstå delar av att försöka passa in.
        Jag jobbar på ett kontor, absolut, men den största behållningen med mitt jobb är mina arbetskamrater. Även om jag inte kan skryta med att jag står jättenära särskilt många av dem så är de allra allra flesta väldigt fina människor.

        Du kanske har rätt i att jag skulle kunna passa in bättre i andra miljöer eller andra umgängen, men det har ingenting att göra med att min omgivning på jobbet inte är bra, det är jättefina människor… jag är bara väldigt dålig på det sociala spelet och har svårt att komma nära dem.

      • Cecilia said

        Jaha..du käftar emot fastän jag är på din sida, skoja bara:). Jag kanske generaliserade för mkt, jobbar själv på kontor och jag känner att det egentligen inte är nåt för mig. Jag känner mig lite vingklippt när jag sitter där. Mina senaste förhållanden har varit genom jobbet och jag har insett att jag nog hamnat bland fel folk.Fel för mig alltså.
        Jag behöver nån som har samma syn på kärlek som jag som inte bockar av det från en lista av de grejer man vill ha utan verkligen ser det som det enda man inte kan kompromissa med.
        Sen det där med det sociala spelet.Jag blir provoserad av det, vill röra om och kasta runt pjäserna i det där jädra spelet. Inte uppföra mig som jag förväntas. Vet inte om du förstår vad jag menar.
        Jag har slutat uppföra mig som jag förväntas också för det är bättre att bli om tyckt för den man är och jag kanske är lite lite galen men med ett gott hjärta.

      • Virulence said

        Ja jag kan som inte låta bli att skriva vad jag tycker 😉 Men ingen fara, jag uppskattar dina kommentarer även om jag har en lite egen vilja =)

        Jag förstår absolut att det kan vara så, oavsett om det är arbetet i sig, kollegor, chefer eller en blandning av allt som ligger bakom det. Jag känner igen vad du menar att du behöver när det gäller kärleken dock.
        Jag blir inte provocerad av det sociala spelet, jag känner mig mer frustrerad över mig själv som är så dålig på att vara social… men jag har en del ångestproblematik där att jobba med som väl gör det lite mer komplicerat.

        Man bör absolut vara sig själv, så länge man inte skadar andra och försöker undvika att såra andra så bör man absolut försöka vara sig själv och känna sig trygg med den man är.

  2. JC said

    @Cecilia, vilket jävla hyckleri ! Menar du på fullaste allvar att bara man börjar umgås med musiker, poeter etc så löser det sig? Robotar säger du…. Att du sätter folk i olika fack visar på en förvrängd bild. Virulence kanske skall se sig om och jobba med sig själv. Hitta inre frid, självförtroende och styrka. Du är inte på fel plats. Du har valt att jobba med det du gör. Du skall inte byta arbetsplats till en plats där det finns poeter osv.  Säg hej till någon du tycker är tilldragande. Oavsett vad han/hon har för karaktärsdrag eller titel. Det vi alla söker, medvetet eller omedvetet, är någon som kan utmana oss. Så tro inte på att du finner någon som kan utmana dig bara för att någon annan tror att du finner det i musikanter och poeter. Din musiker kan vara ett barn som bankar på kastruller. Ditt inre är i obalans. Sök inte någon som andra kallar poeter. DIN bild av en sk. ”poet” är det viktigaste. Hitta dig själv först så kanske du finner ”poeten” i en kvinnlig eller manlig person som kan utmana ditt intellekt.

    Med vänlig hälsning,

    JC

    • Cecilia said

      Jag menade absolut inte att han ska byta jobb.Jag menade bara att om han känner sig annorlunda så kan det bero på att han verkar vara en fin konstnärssjäl med dennes känslighet och se att se livet på. Då är man kankse också annorlunda i vissa grupper men i andra inte.Varför skriker du åt nån som bara försöker hjälpa?

      • JC said

        Cecilia, tro inte att jag skriker. Har halsfluss. Tycker bara att det är lite märkligt att du sätter honom i ett fack som konstnärssjäl när du själv skriver om hur galen vår värld är. Vad ger dig rätten att kalla Virulence för konstnärssjäl? Tycker att vi alla borde sluta sätta namn och titlar på personer vi inte känner. Även jag är här för att hjälpa och förhoppningsvis visa en del av vägen framåt. Har en del erfarenhet i hur man hamnar i dåligt beteendemönster och hur man eventuellt bryter detta. Det är då och enbart då man blir fri från negativa tankar. 

    • Virulence said

      Lugn och fin. Jag förstår vad du menar med fack, och visst är konstnärssjäl en etikett men jag tog på intet sätt illa upp av det. Det var ett ord hon använde för att beskriva den bild hon fått av mig, jag försöker själv undvika etiketter men tar inte illa upp när någon delar en betraktelse om mig.

      Hon skrev sina ord i all välmening vilket jag tycker framgick, jag höll inte med om allt men jag uppskattar hennes ord, att hon tog sig tid och att hon faktiskt ville väl med det hon skrev. Att jag inte håller med om något betyder inte nödvändigtvis att jag har rätt eller en annan person har fel heller, det är bara olika sätt att se saker på och jag läser gärna hennes tankar oavsett om jag håller med eller inte.

  3. JC said

    Cecilia, tro inte att jag skriker. Har halsfluss. Tycker bara att det är lite märkligt att du sätter honom i ett fack som konstnärssjäl när du själv skriver om hur galen vår värld är. Vad ger dig rätten att kalla Virulence för konstnärssjäl? Tycker att vi alla borde sluta sätta namn och titlar på personer vi inte känner. Även jag är här för att hjälpa och förhoppningsvis visa en del av vägen framåt. Har en del erfarenhet i hur man hamnar i dåliga beteendemönster och hur man eventuellt bryter dessa. Det är då och enbart då man blir fri från negativa tankar. 

  4. JC said

    Virulence, Har läst stor del av din blogg. Ofta så projicerar man en egen bild av vad man tror är kärlek. Människan har under tusentals år sökt efter kärleken och skapat bilder och förnimmelser hur den skall vara. Missuppfatta mig inte. Jag tror på kärlek. Tycker det är oerhört tragiskt att vi lägger ner så mycket tid och energi för att hitta den. Riktig kärlek är inte och kommer aldrig att vara förknippat med misär och svårigheter. Den skall inte vara kantad av konstigheter och ha begär. Människan har en tendens att alltid vilja ha något som känns omöjligt att få och ofta förknippar vi det med att man är kär. Ponera nu att ”hon” blir din. Hon ger dig allt din själ söker och möter dig varje sekund. Hon avgudar marken du går på och du vaknar med ett leende varje morgon du ser henne osv osv. När du fyllt DITT tomrum med allt detta vad söker man då? Jag tror på att man måste älska sig själv först. Att vara tillräckligt stark i sig själv och inte behöva fylla med vad någon annan kallar för kärlek. När man når fullständig självinsikt och inte behöver någon annan som skall fylla den tomhet man har då är man redo att älska någon. Sök inte någon som skall ge dig glädje och styrka. Du måste finna det själv först. Hade hon vart den rätte så hade det inte vart fyllt av misär och negativa tankar. Visst det kan kännas i magen när du ser henne eller när din chef nämner hennes namn osv men vad betyder det för dig? Är du kär i henne eller är du kär i tanken och fantasin där duTROR hon kan fylla din vardag med vad DU saknar? Människan kommer alltid vilja ha det man inte tror man kan få. Det triggar vår hjärna och vi förknippar det med kärlek.

    Vi träffar ofta vår partner på jobbet. Vi söker ofta någon som är stark, trygg, kan skydda oss och kan ge värme och ljus när det är mörkt osv osv. Detta sitter i våra gener sen urminnes tider. När vi finner någon som ger detta så sätter andra mekanismer fart på hjärnan och vi är kära. Nästa steg blir fortplantning. Vi avlar fram ett par barn och när vi fått allt så försvinner kärleken som om den aldrig funnits. Tro mig, DU ska inte söka efter någon som skall älska dig för den DU är. Du måste börja älska dig själv först och sen kan jag garantera att du finner någon som kan älska att utmana dig och ditt intellekt och där ni tillsammans kan växa. Att söka någon som får oss att må bra, får oss att känna lycka, som får oss att skratta när man inte klarar det på egen hand är ingen bra lösning. Jag bollar gärna tankar och idéer med alla er här på bloggen. Hitta dig själv! Bli inte kärleksnarkoman där du söker någon annan som skall ge dig allt du söker. 

    Ps. Nej, jag är inte bitter och jag tror på evig kärlek. Kärlek är inte att ha någon annan som skall fylla en med massa glädje och lycka. Det skapar man själv och delar med sig till någon man älskar. Ds

    Med vänlig hälsning,

    JC

    • Virulence said

      Jag måste bara fråga i så fall med tanke på hur du inleder texten. Kan det vara så att du projicerar din bild av vad du tror kärlek är? Jag tycker det känns så när jag läser dina ord. Det är mycket möjligt att jag gör det med, men jag känner inte riktigt igen mig i flera saker du målar upp och nämner i dina texter.

      Jag förstår ditt synsätt, jag förstår dina poänger och jag förstår att alldeles oavsett vad man har för synsätt så är det självfallet bara en enorm fördel om man kan älska sig själv och känna sig trygg med sig själv, att inte känna att man behöver någon annan människa för att må bra.

      Men jag tror också att även om vi människor har väldigt många saker som är lika, väldigt många saker och drifter som är lika så har vi också många olikheter. Och när det gäller kärlek så är det inget undantag som jag ser det, det är väldigt individuellt och jag personligen har absolut många saker att jobba med hos mig själv, tveklöst, men jag kan inte riktigt se på kärleken som du gör.

      Det betyder inte att jag tycker att du har fel, det betyder bara att vi ser på det på olika sätt och värdesätter saker ganska olika. Inget rätt och inget fel i det.

      • JC said

        Finns kärlek mellan två personer så finns den. Jag kanske var lite burdus.

        Försökte dela med mig av mina tankar på hur det verkar vara i vårt samhälle idag. Många målar upp en bild av kärlek som om det är det, och bara det man skall söka och leva för. Ta en kvinna med dåligt självförtroende, inget boende och som förlorat allt. Ge henne uppmärksamhet, berätta hur speciell och vacker hon är, ge henne tak över huvud och en måltid så blir hon garanterat förälskad. Säger inte att alla kvinnor blir det men chansen är stor att hon blir det då man tillgodoser hennes grundläggande behov. Och det har vi vårt sjuka samhälle att tacka för. Samhället har tryckt sönder våra kvinnor i åratal.

        Du skriver: ”Man bör absolut vara sig själv, så länge man inte skadar andra och försöker undvika att såra andra så bör man absolut försöka vara sig själv och känna sig trygg med den man är.” 

        Ett stort problem idag. Många kvinnor slutar att sk. leva en lögn för att gå in i en annan. Varför? Varför är det så viktigt att bli omtyckt av andra och få bekräftelse på att man duger? Det slutar ofta i att denna jakt på kärlek gör att man inte ser något annat. Som resulterar i att man skadar och sårar personer på vägen. Har sett detta många gånger. Har deltagit mååååånga ggr i denna lek. Inget jag är stolt över idag. Kvinnor i ”lyckliga” förhållanden som söker uppmärksamhet och bekräftelse från andra. Är man trygg i sig själv och med gott självförtroende så behöver man inte någon annan som skall bekräfta en. 

        Gillar även att du låter personer som inte delar din mening komma till tals 🙂
        Utveckla gärna hur du ser på kärlek och varför den är så viktig för att DU skall må bra. 

        Det är en enorm fördel att älska sig själv och vara trygg med sig själv.

      • Cecilia said

        Jag kanske gillar uppmärksamhet.. när någon visar intresse och tycker att jag är fin, ja det ger mitt ego lite bränsle men jag blir ju inte kär för det… (kan ju inte va lär i var och varannan kotte liksom😉)
        När jag blir kär vill jag ge.. ge till den jag älskar..göra hans liv fint, behöver inte så mkt tillbaks.. så för mig iaf är det där två vitt skilda saker, uppmärksamhet kan va kul men kärlek är nåt annat för mig..

      • Virulence said

        För att inte tycka om när folk placeras i fack så generaliserar du väldigt mycket om t.ex. kvinnor…

        Vi verkar se så olika på mycket du och jag har inte mental ork att ge mig in i såhär långa diskussioner där jag känner att jag måste kommentera i princip allt. Jag blir utmattad av att bara läsa kommentarerna och fundera på vart jag skulle börja att svara. Jag hoppas det inte låter oförskämt, men jag har genuint inte energi eller ork att svara på alla tankar och även ge min egen syn.

        Jag har läst dina kommentarer, respekterar ditt synsätt men även om det är mycket där vi tycker olika så klarar jag inte av att ha en lång diskussion om det… det blir för mycket för mig.

      • Cecilia said

        tänk att folk bryr sig ändå.. om någon man inte känner ett uns.. man vill hjälpa,sända lite ljus, man tjafsar på dem man tycker hjälper ”fel”.. folk bryr sig faktiskt på riktigt.. det e fint tycker jag☺

      • Virulence said

        Absolut Cecilia, empati är fint, och jag uppskattar som sagt snälla, vänliga, hjälpsamma eller välmenande kommentarer 🙂

      • Cecilia said

        Va det där ett sätt att fiska fler kommentarer eller? Trodde du va matt vid det här laget😉
        Jag har fler ifall det behövs.Eller så kan jag fråga hur din dag har varit☺

      • Virulence said

        Faktiskt inte, men det betyder inte att jag inte uppskattar det 🙂

        Matt är annars ett ord som summerar min dag väl. Klockan är inte ens tio och jag har nästan somnat sittandes flera gånger redan. Enorm trötthet och huvudvärk summerar nog min dag, men utöver det har den väl varit ok.

        Hur har din dag varit?

      • Cecilia said

        Du är så snäll och artig:) Borde va lite snällare emot dig själv oxå tycker jag.Min dag va bra.Jag brukar ha kul på jobbet.Det är bara så att jag har lite problem med att stå och stirra in i en skärm hela dan.. stå eller sitta på en speciell plats och va tillgänglig per mail eller tel en hel dag.. jag blir uttråkad och vill hellre prata med folk omkring mig eller så sitter jag och dagdrömmer. Jag får anstränga mig för att fokusera på jobbet.
        Hur är det på ditt jobb?

      • Cecilia said

        Tråkigt med din energibrist och huvudvärk,hoppas det är bättre idag!

      • Virulence said

        Och du är så snäll som skriver så vänliga ord 🙂 Kanske borde jag det, men det är svårare..
        Låter väl ganska likt mitt jobb. Jag kan normalt leva med arbetsuppgifterna men senaste par åren när jag varit rätt utmattad så har jag snabbt blivit väldigt trött och haft svårare att fokusera på arbetsuppgifterna. Arbetet i sig är ändå rätt okej, inte fantastiskt men inte heller något jag ogillar, det som ändå gör det ganska enkelt att gå till jobbet varje dag är fina arbetskamrater.

      • Cecilia said

        Du är en fin,intressant person med ett hjärta av guld (min tolkning alltså,jag låtsas inte att jag känner dig och jag tror inte jag råkade få med nån etikett där;) Klart man är snäll mot dig.

      • Virulence said

        Du verkar ha ett väldigt fint hjärta du med, tack än en gång för dina värmande ord. Ingen fara med eventuella etiketter, jag brukar själv försöka vara försiktig med det eftersom det finns de som tar illa vid sig och det i princip alltid går att uttrycka saker på något annat sätt, men sätter någon en etikett på mig så är det ingen fara, jag försöker isåfall istället förstå vad etiketten betyder eller varför personen tycker som h*n gör.

      • Cecilia said

        Jepp.. skrivna saker kan lätt missuppfattas och man bör vara varlig i sin kommunikation. Sen är man ju inte bara på ett sätt man har ju flera sidor men visar inte alla hela tiden och inte för vem som helst kanske. Jag funderar på en grej,tror du att du är ensam pga av din ångestfyllda sida eller tror du din ångestfyllda sida beror på ensamheten?Jag tror inte man behöver älska sig själv för att älska andra,man kan jobba med sig själv med en vän i handen men jag tror vissa människor blir skraja för personer som är känsliga på det sätt du verkar vara. Än en gång.. allt jag skriver till dig är blommor så jag hoppas det inte uppfattas som örfilar av dig eller andra☺

      • Virulence said

        Absolut man kan inte vara allt på en gång och inte på alla sätt med alla människor. Jag vet inte riktigt angående ångesten/ensamheten, det kanske en gång i tiden började med depression/ångest men… i dag känns det ganska sammanvävt. Jag tror inte heller det, eller jag vet att det inte är så av egen erfarenhet. Det är ingen fara, du skriver snällt, försiktigt, ödmjukt och utan att det är ”mästrande”, då har jag inga problem med vad du skriver oavsett om jag håller med dig eller inte, så ingen fara även om du skulle skriva något jag inte håller med om så länge du skriver som du gjort.

  5. Ann said

    Intressant tankesätt!

    Återkommer med tankar och funderingar.
    Kan inte fokusera på jobbet =)

    Mvh

    Ann

    • JC said

      Kul att du tycker så Ann!

      Kom gärna med tankar och synpunkter. Om inte annat så kan det ge Virulence ”verktyg” om hur man hittar sig själv och inre styrka. Många tycker kärlek är svårt, trixigt och hopplöst. Enligt min mening så är det tvärt om. Gäller bara att börja älska sig själv innan man älskar någon annan. Hoppas Virulence tar sig tid att kommentera så vi tillsammans kan påbörja hans resa…. Flummigt, jag vet. Även jag har varit en förlorad själ i detta vidriga samhälle på krav.

  6. JC said

    Fullständig självinsikt.

    Om du någonsin skall bli fri från stress och oro är det viktigaste av allt, att du lever mer närvarande i nuet. Många negativa tankar gör att man fastnar i stress och oro. Vi har så lätt att kritisera andra och deras beteende.

    Under vår uppväxt är det stor betydelse om vi haft en familj som påverkat oss i positiv riktning. Det kan vara så att man ofta tvingades höra sina föräldrar gräla, bråka och uttrycka sitt missnöje över hur livet blivit för dem. När sådant händer kan det vara svårt att utveckla en bra självkänsla och ett gott självförtroende. Däremot så har man alla möjligheter att reparera det som vuxen. Innan man gör det så måste man förstå sig själv och rannsaka sitt inre.

    Oroar du dig ofta? Har du självdestruktiva tankar? Analyserar du det mesta? Tvivlar du på din egna förmåga? Är du missnöjd med hur du ser ut? Som vår vän Virulence ger sken av.

    Vår hjärna vet inte skillnad på en inbillad tanke och en verklig tanke. Hjärnan reagerar ALLTID med att tro att den inbillade tanken är verklig. Det blir ett stort problem om tankar övervägande är destruktiva.

    Av dålig självinsikt blir du svag, du mår dåligt och känner dig orolig. Du blir stressad, nedstämd, arg, bitter, rädd, ångestfylld och sjuk. Fylld av skuld och skam. Du känner dig ensam, oattraktiv, otrygg och oälskad.

    Om man ofta känner såhär, kanske rent av alltid, så behöver man jobba med sig själv. Gör man inte det så finns det ingen kärlek i världen som kan hjälpa en att må bra i sig själv.

    Människor med dålig självkänsla och dåligt självförtroende har tendenser, att söka överallt efter bekräftelse från andra människor. Vi vill att andra ska tala om för oss att vi duger, att vi ser bra ut och att vi är speciella. Hokus pokus så har vi hittat kärlek. Ett ämne som vi säkerligen kan beröra längre fram.

    Det är först när du blir medveten om hur ditt beteende och dina tankebanor far runt i din hjärna som du kan förändra dem. = fullständig självinsikt.

  7. JC said

    Cecilia, förstår precis vad du menar.

    Utmaningen/problemet är att man ofta bygger kärlek på den uppmärksamhet man får i början. Visst är det trevligt när någon tycker man är fin osv. Men vad säger det om oss som människor? Vi bedyrar ofta att vi skall vara oss själva för att bli omtyckta för dom vi är. Spelar det någon roll egentligen?

    Vi lägger enorm tid på att göra oss vackra innan vi åker till jobbet. Inte vill vi att någon på vår arbetsplats skall tycka att vi är fula och oattraktiva. Jag har träffat många kvinnor på olika arbetsplatser som haft förhållanden, familjer osv som jag, tack vare deras dåliga självförtroende förstört. Som sagt, inget jag är stolt över idag. 

    Du säger att du vill ge och göra det fint och inte behöver något tillbaka. Har svårt att tro det. Vill man ingå ett förhållande där man ger och gör det fint samtidigt när man mår sådär inombords? Säger inte att du mår dåligt men hört detta tidigare. Du skriver att du är på fel plats, att du haft förhållanden med personer på din arbetsplats och att du är vingklippt pga ditt jobb. Varför är du kvar? Största misstaget vi gör är att vi sitter fast i jobb och dåliga vanor utan att göra något åt det. När en man förför en kvinna som kanske inte är helt nöjd med sig själv så kan man få henne att göra vad som helst. Tro mig, har tusentals exempel på detta (en telefon full med lättklädda bilder) 

    Sen så ser många på äldre par som vart gifta i många år och som fortfarande njuter av varandra. Är de kära? JA! Men de är knappast med varandra för att en av dom konstant ger och gör det fint för den andra. Hur man än vrider och vänder på det så blir det ett evigt kompromissande. Och där tror JAG att om man då är självständig, gott självförtroende och mår bra inombords så dör inte den kärlek man hade från början. 

    Det handlar i stora hela om att vara ärlig mot sig själv. Vissa människor kan leva en hel livstid utan att konfrontera sig själva.

    Jag tror på att konfrontera sina egna problem, vinna tillbaka sin självrespekt och självkänsla. Det är så du kan vara din egen och uppskatta den du faktiskt är. 

    Älskar detta ämne! Ser fram emot en het debatt kring varför det är så viktigt med kärlek för att må bra.

    • Cecilia said

      Jag mår inte dåligt.. jag går runt med ett leende hjärta och undrar varför.. jag är kanske för glad.. har funderat på om det e fejk eftersom jag egentligen inte har nåt att va glad över.. kanske just därför jag är glad;) jag vill bara poängtera att folk nog har olika syn på kärlek och du får kalla mig en naiv drömmare(låt mig i såfall få kalla dig cynisk)men jag kommer aldrig ge upp upp min syn på Kärlek. Sen kan jag fundera på om det är viktigt att ens partner har samma syn på kärlek. Det där går ju att diskutera. För övrigt älskar jag att vara
      en naiv drömmare, jag älskar mig själv och livet.Tills sist,du låter alltför lik mitt ex så jag kapar här..

      • JC said

        Du kanske är glad för att du har något. Vad det än må vara så är det just det jag försöker säga. Vi borde vara glada för det vi har. 

        Intressant att du sätter mig i dina ex fack. Jag är genuint intresserad av att få dela och höra på vad folk tycker och säger om kärlek. Du är inte naiv med din syn och jag älskar att debattera. Kan vara fel forum men kände igen mig i Virulence då jag var ung.

        Jag är ingen profet men vet att med några enkla verktyg så kan man boosta hans självkänsla. Mår man bra så ser man på saker med nyfikenhet och inte att det frambringar stress och olust.

  8. JC said

    Virulence, 

    Aldrig oförskämt ! Hade du varit min far så hade jag blivit ledsen 😉

    Skämt åsido. Jag ville bara väl. Kan uppfattas som cynisk el. dylikt.
    Vill du eventuellt ha lite vägledning i hur man hittar sig själv och som ger kraft till att klara problematiska situationer så hör av dig.

    Tro aldrig på att allt löser sig med tiden för det gör det inte. Vissa saker måste man aktiv jobba på för att hitta själslig balans. Och när du blir bekväm med dig själv och älskar dig själv så kommer ALLT annat falla på plats.

    Ta med dig en fundering. Om du nu blir lätt kär eller förälskad, varför är det jobbigt? Det finaste man kan känna är kärlek! Men om den kärlek associeras med misär, ångest, stress, alkohol, sömnsvårigheter osv så ÄR ngt fel.

    Med vänlig hälsning,

    JC

    • Virulence said

      Tack snälla du, jag förstod att du bara menade väl.

      Angående din fundering så håller jag egentligen med. Kärlek är det finaste som finns, det är känslorna som har med att kärleken är obesvarad och ensamheten i att aldrig få vara älskad som är det jobbiga. Men som sagt, det är komplicerat och sånt jag inte riktigt har ork att utveckla för mycket.

      Tack för din förståelse trots allt.

      • JC said

        Någon gav dig liv. Dina föräldrar älskar dig. Börja där.

        ”When one door closes, another opens; but we often look so long and so regretfully upon the closed door that we do not see the one which has opened for us.” – Alexander Graham Bell

  9. Dan said

    Jag bockar och bugar och säger tack för intressant/sorglig läsning!
    Häng inte upp er på ordet kärlek ungdomar. Sann kärlek kan enbart komma om man har empati för andra. Lär era barn empati!

    Empati=att förstå andras känslor
    Sympati=att känna med andra
    Intuitiv empati=att undermedvetet förstå andra
    Intellektuell empati=att medvetet förstå andra

    Empati är att ha ett medvetande om andras känslor och att förhålla sig till dem i enlighet med detta. Det vill säga att ta hänsyn och att göra avkall på sina egna behov om de står i strid med andras. Empaten hyser en känsla som överensstämmer med den andre och det handlar om en uppfattning av likhet med denne och visar sig i någon form av handling från den som hyser empati.
    Utan empati kan en person vara hur hänsynslös som helst mot andra. Det sker i det vardagliga umgänget, det syns i deras parasiterande livsstil och ett ”yrkesmässigt” bedrägeri. Det visar sig i otrohet, svekfullhet, ondska och grymhet.

    Empati förknippas med värme.
    Sympati är att vara åskådare.
    Empati är att ha på sig matchskorna

    Empati är kärlek.

    Empati är mer än kärlek.

    Att kunna känna för och med andra.

    Att kunna leva sig in i andras känslor av lycka, sorg, smärta och obehag.

    Att kunna krypa in i och under ytan på andra och förstå hur de känner sig.

    Att engarera sig i andra.

    Att känna ett behov av att hjälpa andra när de behöver en utsträckt hand.

    Att älska sina barn, sina föräldrar och syskon.

    Att älska sina vänner.

    /Dan

  10. Giacomo said

    En teori…
    Känner igen mig i dig.
    Hade jag ett givande samtal med min äldre bror kring detta med kärlekssorg. Jag berättade att jag mådde piss p.g.a. tjejen, och även om det var jag som dumpade henne så känns det som jag har förlorat. Jag känner mig lurad p.g.a. att jag gav så mycket och inte fick något tillbaka. Min bror förklarade att anledningen till att jag nu mådde dåligt, är (utöver min snopenhet och ilska) det faktum att jag inte förmår att acceptera situationen. Jag kan inte släppa taget om tjejen, och även om det är slut så går jag och väntar på att hon ska höra av sig igen. Känslorna av svek har övertaget. Reptilhjärnan vill ha (s.k. ha-begär) medan mitt rationella medvetande försöker argumentera emot och förstå varför det är slut.

    Detta förklarar också varför alkohol är en jävligt dålig substans för oss kärleksskadade eftersom reptilhjärnan då får övertaget 😦

    Se till helheten, försök att vinna ett perspektiv över situationen. Du mår dåligt för att du inte kan acceptera situationen, för att du var en del av en annan människas liv och sedan inte. Du upplever nu tomheten därefter som mycket större än den egentligen är, och dina känslor kommer att förstora upp tjejen i fråga som om hon var det viktigaste i ditt liv.

    Det var inte enbart hennes fel att det blev som det blev, förstå att du själv bär det främsta ansvaret för ditt välmående.

    Lär dig vad som gick fel och gör inte om det misstaget.
    Felet som många nu gör efter ett känslosamt misslyckande är att inte våga ge något mer, när nästa tillfälle och potentiell kärlekspartner dyker upp. Man rationaliserar skiten som att ”det inte är värt något” och att ”kärlek ger bara smärtsamma upplevelser i slutändan”.
    Lär av misstaget. Lär dig om balansgången mellan att ge och ta. Istället för att inte ge kan du vara mer lyhörd på vad du får tillbaka. Får du inget tillbaka (du märker att obalans uppstår) så sluta ge. Då kan du rädda dig själv i tid nästa gång, och slippa uppleva samma obalans. Om du funnit rätt partner så kommer du att få tillbaka, även om ni har passerat det nyförälskade stadiet för länge sedan. Märker du att du ger för mycket, men får lite eller inget tillbaka, så dra dig ur. Bibehåll hela tiden en viss integritet, dvs. var din egen i första hand. Därefter kan du släppa känslorna mot en kärlekspartner, lite i taget. Se till att få tillbaka lika mycket, och att förhållandet är lika mycket på dina villkor som på hennes.

    Det handlar i stora hela om att vara ärlig mot sig själv och mot tjejen i fråga. Om hon behandlade dig illa så har hon förmodligen en stor del spöken i garderoben som hon måste handskas med för att själv må bra, och det är inte ditt ansvar att hon konfronterar dessa. Hon hade förmodligen för stora problem (självförakt, lätt för otrohet, dåligt självförtroende, bekräftelsebehov, svårt att kontrollera sina känslor etc.) som gör henne oförmögen att någonsin kunna ingå i ett varaktigt förhållande. Om hon löser dessa inre problem är upp till henne, kanske förstår hon det eller inte.

    Konfrontera dina egna problem, vinn tillbaka din självrespekt och självkänsla.

    • Virulence said

      Många intressanta tankar dock stämmer delar av det inte in riktigt på mig, men är nog mycket matnyttiga tankar framförallt om man känner igen sig precis i det du beskriver.

      • Gio said

        Som sagt en teori bara. Vissa som läser det kanske känner igen sig andra inte. Precis som med allt annat. Ganska rolig läsning och se hur folk reagerar på andras kommentarer. Massvis av kvinnor med problem har mer eller mindre sträckt ut sin hand och blottat sitt hjärta för dig. Med tanke på hur många kvinnor som kommenterat dina inlägg. 

        Din och Shygirlupfront texter är viktiga för er andra att läsa!

        https://virulence.wordpress.com/2014/03/12/den-eviga-saknaden/#comments

        Där skriver du ”Jag har nog aldrig känt mig så blåst, så naiv, så osynlig, så betydelselös, att vem jag var och vad jag ville inte spelade någon roll… så betydelselös helt enkelt. Även om hon inte insåg så är allt det märkliga snarare hur hon agerade utifrån vad hon själv sagt och gjort under så lång tid.”

        Dessa kvinnor som bedyrar sin oskuldfullhet osv har problem! Om en människa har betytt något för en under lång tid så bryter man inte kontakten helt. Simple as that. Hon ville vara din vän för att ha dig när hon emotionellt är nere. Hon bröt med dig för att hon har massor av skelett i garderoben.  Du skriver att du fick en del svar i början men som blev mer och mer efterhansdkonstruktioner. Människor flyr! Det är lättare för någon som mår dåligt att börja om med någon annan som inte känner till deras problem. Nu vill jag inte sätta just denna tjej i ett fack eftersom jag inte känner henne men allt tyder på grova problem. Du visste kanske för mycket om henne? Du brydde dig för mycket osv. DU dög! Hon var inte värdig dig. Hon träffar en ny och berättar hur fin och hur gott hjärta hon har. Hon kommer aldrig att kunna ha ett varaktigt förhållande med någon då hon verkar oförmögen att sätta sig in i andras känslor och hur hennes handlingar påverkar. Ingen empati = för alltid förlorad. 

        En dag så kommer du att träffa en kvinna som inte har skelett i garderoben.
        Som är rak och vet vad som är rätt och fel. Fylld av empati. Ett sista tips. Träffar du någon som hela tiden berättar hur bra och fin hon är så fly! 

        Lyssna på Dan, han verkar vara en farbror som vet vad det hela handlar om.

      • Virulence said

        Du placerar henne i ett fack och du drar många felaktiga slutsatser. Det är en väldigt fin tjej, en väldigt fin människa med massor av empati och massor av kärlek att ge. En av de mest kärleksfulla människor jag någonsin mött.

  11. Gio said

    Ett litet tillägg bara. Känn inte att du måste svara. Delar med mig lite i min bakfylla.

    Man kanske inte ska fly men vara försiktig. Som Cecilia skriver ”man kan vara på ett sätt man har ju flera sidor men visar inte alla hela tiden och inte för vem som helst kanske”  Jag personligen tycker att vi alltid ska visa vårt hela och sanna jag. Det finns alltid en röd tråd i hur man vart och är. Vi kan alltid välja att dölja det vi inte är så stolta över, men samtidigt lyfta våra fina egenskaper. Men det visar sig alltid till slut. Om din ”tjej” och du hade något som betydde så kommer hon höra av sig. Kan vara en film, låt, plats, ett fint minne som gör att hon minns dig. Ibland så behöver kvinnor fly för att kunna uppskatta det de hade. Vi kommer alltid behöva människor som en gång betydde något. Tar vi konstant bort dom så skapar vi enbart mer och mer tomhet inombords.  Säger emot mig själv lite nu och citerar mig själv ” Om hon behandlade dig illa så har hon förmodligen en stor del spöken i garderoben som hon måste handskas med FÖRST för att själv må bra, och det är inte ditt ansvar att hon konfronterar dessa.” gör hon det och känner att hon behandlade dig illa så kanske hon hör av sig. Vi som Homo sapiens sapiens  har extremt lätt för att fly. Ett barn som bränner sig på en varm platta lär sig direkt att plattan är farlig. Flykt är enkelt. Någon har sagt ”Vissa människor kan leva en hel livstid utan att konfrontera sig själva” kunde fan inte sagt det bättre själv. Frågan är om du vill att hon hör av sig. Hon kunde trots det hon ville och kände just då visat dig lite omtanke tycker jag.

    Förundrad över att jag aldrig lär mig att mycket alkohol gör att jag blir helt paralyserad och soffliggande 🙂

    Pizza och cola väntar.

    • Virulence said

      Som sagt, du drar många felaktiga slutsatser. Hon är en väldigt omtänksam person, empatisk och snäll… det var också en komplicerad situation kanske med två komplicerade människor inblandade.

      • Gio said

        Shygirlupfront fick dig att berätta. Om din tjej var fylld av all Mumbo Jumbo som du berättar, så hade hon inte behandlat dig som hon gjorde. Jag baserar mina kommentarer enbart på vad ni/du skriver och det är enbart mina tankar. Jag vet inget. Du kan ha misshandlat henne eller liknande. Ta inte illa upp.

        I din och Shygirlupfront( ber er alla läsa den!

        https://virulence.wordpress.com/2014/03/12/den-eviga-saknaden/#comments

        Så skriver DU ”hon uttryckte att hon hade känslor för mig tidigare än jag gjorde för henne. Men efter en tid gav jag henne ett löfte som gjorde att hon uttryckte en lättnad”. Typiskt drag för någon som saknar empati. De är alltid först med att förklara sin kärlek. När de fått bekräftelse tillbaka så blir de glada och känner lättnad eftersom de blivit bekräftade. Hon gick vidare till någon som gav henne MER bekräftelse. Hon hade säkert ett annat ”förhållande” under er tid. Inte alls ovanligt.

        EMPATI är:

        ”’Empati”’ (sökande till kärlek) betecknar förmågan att uppleva och förstå andra personers känslor. Empatibegreppet är nära besläktat med ”[[inlevelse]]” och medkänsla. Empati handlar om en psykisk förmåga att förstå och känna med andra, vare sig personen håller med eller inte; till exempel en psykolog kan ha empati med en brottsling utan att bli likadan eller vara likadan.

        Inom empatiforskningen finns en bred konsensus om att empati är ett komplext fenomen som saknar en enkel definition. Empati studeras inom [[socialpsykologi]], [[kognitionspsykologi]] och [[neurovetenskap]].

        Empati är en komplex [[psyke|psykisk]] process som innebär (1) att [[känsla|känna]] vad den andre känner (”affektiv empati”) (2) att förstå vad den andre känner (”[[kognition|kognitiv]] empati”) och (3) en mekanism som kan avgöra från vem (själv/annan) känslan härrör (”empatisk precision”). De här tre mekanismerna anses vara tätt sammanflätade och beroende av varandra för att empati ska ske. Ibland inkluderas även en fjärde aspekt av empati – att besvara den andre med en [[medkänsla]] och vänlig intention (empatisk omtanke). Om du t.ex. ser ditt barn ramla och skrapa upp benet så väcks en automatisk smärtsam respons inom dig (affektiv empati), du kan förstå att ditt barn har ont och kan minnas gånger du själv råkade ut för samma smärta (kognitiv empati) och du är tillräckligt emotionellt medveten för att förstå att det är ditt barn och inte du som har ont (empatisk precision). Detta kan sägas vara komponenterna som är involverade i det empatiska systemet.

        Empatisystemet aktiveras däremot endast om du är intresserad av och värdesätter den andres välmående. Du behöver också uppfatta att den andra är i ett smärtsamt tillstånd. Det första, att värdesätta den andres välmående, innebär att om du av någon anledning inte skulle värdesätta barnet som föll och fick ont i exemplet ovan, som t.ex. en nazist som inte är intresserad av ett icke-ariskt barns välmående, eller kanske till och med vill se barnet lida, så kommer empatisystemet inte att aktiveras även om nazisten ser att barnet är i smärta. En sådan person kommer framför allt ha svårigheter att känna med barnet (affektiv empati) och kan eventuellt också få svårare med att förstå barnets upplevelse av smärta (kognitiv empati). Ibland kan dock kognitivt perspektivtagande vara intakt men utan att vi känner med någon annan, som t.ex. i krig när man försöker lista ut fiendens taktik. Man tror att psykopater lider av just ett sådant handikapp, försämrad affektiv empati där man har svårigheter att värdesätta andras upplevelser. Enkla fördomar kan dock effektivt också blockera empati, så som om vi har fördomar mot vissa folkgrupper. Det är relaterat till att vi inte värdesätter den andres välmående. Vi kan med andra ord placera ett positivt värde på någon annan (ditt välmående är viktigt för mig), ett neutralt värde (ditt välmående är varken viktigt eller oviktigt för mig) eller ett negativt värde (ditt illabefinnande är viktigt för), vilket kommer att påverka vår empati för just den personen. Detta styrs av våra fördomar, åsikter eller värderingar om den andre eller dennes etnicitet, kön eller sexuella läggning. Hur starkt vi upplever att den andre är i smärta kommer sedan att avgöra kraften i vår respons. En sådan respons kallas medkänsla och är ett affektivt tillstånd som produceras med hjälp av ditt empatisystem. Medkänsla involverar en stark ”önskan att lindra någon annans smärta”. En sådan önskan, innebär sannolikt ett motsvarande beteende. T.ex. kanske du automatiskt rusar fram för att lindra ditt barns smärta och ger tröst.

        Studier visar att om vi placerar ett negativt värde på någon annans välbefinnande, aktiveras belöningscentra i hjärnan snarare än empatisystemet när vi ser dessa lida.

        Dont kill the meseenger. Personer utan empati kommer ALLTID säga att de inte ville skadade dig eller annan bullshit.

      • Virulence said

        Hon är en underbar tjej, väldigt empatisk, snäll och kärleksfull. Det skriver jag och menar det till 100% även trots hur jag kände mig behandlad i situationen när hon bröt med mig.

        Du ser på det hela väldigt dömande och endimensionellt trots att du bara ser en liten liten del som du läst om i min blogg. Så snälla gio/giacomo/marie/jc/dan/y/ann eller vilket av dina namn jag svarar på, lita på mig när jag skriver att hon är en väldigt fin och empatisk person och snälla projicera inte dina bilder och förutfattade meningar på henne. Jag kan tycka både att hon är en fantastisk person och att jag blev felbehandlad i en situation av henne, det går alldeles utmärkt för mig att tycka båda sakerna.

  12. Marie said

    Ödet tog mig hit.

    Reflektioner på alla kommentarer för er förlorade i kärlekens skugga.

    Känner du också igen de korta stunderna, de som för bara några sekunder kan sprida ringar av fullständigt lugn på din känslokälla? Du inser att du sparkat, sprattlat, skrikit och ”försökt” från positioner av desperation. Demaskerat rädsla och otillräcklighet med kraftfulla uttryck. Drunknat i känslorna eller likt ett teflonhölje inte ens kännas vid dem. Blockera alla impulser som har med djupare eftertanke och inkänning att göra. Snabbt, snabbt, snabbt…

    Många – och jag menar verkligen många, ägnar sina liv åt att försöka komma undan.

    Vi lägger alltför mycket krut och energi på att lura oss själva, andra, rationalisera, projicera… Det ligger så oerhört djupt inom oss: önskan, nej kraftfulla ivern att bli omtyckta, respekterade, sedda, förstådda, älskade…

    Vi behöver gå och möta oss själva så att vi kan möta varandra. I tystnaden kan vi lyssna till sanningarna i hjärtat. Din egen eller en annans.

    Vanligaste företeelsen hos personer utan empati är att de intalar sig och sin omgivning om hur fina de är. Att deras beteende just nu, just då, när ljuset lyser med sin frånvaro har inget med hur de egentligen är, bara de är kära. De glorifierar sig som varelser som ger allt och lite till. De gör detta i kärlekens namn oavsett hur det påverkar andra.

    Personer som saknar empati blev inte älskade som barn. De hade inte en mor/far som mötte deras känslor. De har mörka hemligheter som få känner till. De kan se på när människor fullständigt krossas utan minsta reflektion eller omtanke. De ger sin själ till någon i tron om att det är kärlek. De har ingen förmåga att vårda den kärlek någon ger dem. De förstår inte orden ” du betyder mycket för mig”. De söker alltid efter någon som glorifierar dem. De kan kliva över lik, familj och sina barn för att uppnå detta, utan någon hänsyn. En törst som aldrig upphör. De söker alltid efter någon som kan älska deras brister. Ordet förlåt finns inte i deras ordförråd.

    Du min vän har empati. Du känner till dina brister och vågar möta  dem. Du förstår hur dina handlingar påverkar andra. Din mor har kramat dig. Du vill veta varför någon inte älskar dig. Du vill ha svar från någon som sårat dig. Svaren får du när du träffar någon som har empati och förstår vad känslor är. Du har svårt att släppa någon som betyder mycket för dig. Personer utan empati gör detta utan problem.

    Undvik personer utan empati. De kommer alltid ”sälja” in sig som fantastiska varelser. Utan empati så saknar man förmågan att vara i andras känslor. Du skall inte vara den som vägleder dem till kärlekens Mekka. 

    Du är fin.

    Ta hand om dig min bloggande vän.

    • Virulence said

      Tack för dina synpunkter.

    • Gio said

      Så sant så. Personer utan empati har aldrig fått höra orden ”jag älskar dig mitt barn” deras föräldrar har aldrig sagt detta. Deras föräldrar har aldrig kramat dem när de vart ledsna. De kommer alltid att gå bakom ryggen på människor som ”valt” dem i jakten på kärlek och bekräftelse. Sad so sad…

  13. Gio said

    Shit! Ta det lugnt. Du kan inte bli arg när du har en blogg där man får lämna kommentarer. Skriv och låt ingen kommentera om det är jobbigt. Du söker att folk ska tycka synd om dig. Inget fel i det. Öppet forum. Ta en shot, sluta tyck synd om dig själv och gå vidare. Det löser sig nog.

    Vem vet, jag kanske är HON 😉

    • Virulence said

      Jag blir inte arg, det är inte riktigt en känsla i mitt känslospektrum, men även om jag var en person som hade lätt till sådana känslor så skulle jag självklart både ”kunna” och få bli arg och jag kan självklart moderera min blogg på andra sätt som jag själv väljer, absolut. Jag kan stänga av kommenterande, ha på så att jag först godkänner vilka kommentarer som ska synas, tar bort kommentarer jag inte vill se eller t.ex. låser inlägg så de inte kan läsas. Det är dock inget jag vill göra så länge det inte blir något extremt på något sätt.

      Jag söker inte att folk ska tycka synd om mig, jag vill ha en ventil där jag kan blogga om jag känner ett behov av att få ur mig känslor när jag mår sämre (jag förstår om du inte tror på mig eftersom du inte verkar tro på allt jag skriver men så är det och jag kan leva med att du inte tror på mig). Jag har ganska få läsare och får normalt ganska få kommentarer och det trivs jag med. Du skriver öppet forum, men det är öppet för att jag låter det vara öppet, som du säger så skulle jag kunna ha det stängt men så länge jag har relativt få läsare och bara sporadiska kommentarer så är det inget problem… eller har i alla fall inte varit det hittills.

      • Gio said

        Ta det lugnt grabben! Ventilerade ord och tankar. Min ambition var aldrig att skada eller förolämpa dig.

        Det finns kvinnor som har stor integritet och empati. Det är dessa man vill ha enligt mig. JAG tycker att ”hon” inte hade det baserat på hur du beskriver hennes agerande.

  14. Dr said

    När vi hamnar i konflikt med andra ligger det nära till hands att känslorna rusar på max. Vi låser oss i våra ”sanningar” och egot skriker efter sin rätt. Vi pekar ut, dömer och sätter etikett. Så lätt att hamna där!

    Om det är något jag beundrar och respekterar i människor, så är det förmågan att kunna backa och titta på sig själv, en situation och händelse utan att döma. Den goda viljan till att se med en annans ögon. Lyssna utan att vara fullt upptagen med de egna kontringarna, söka smarta formuleringar för att bevisa vår briljans.

    Vi tillåter saker att få den storlek och inflytande som vi ger utrymme för. Vi kan alla bli bättre på att kyla ned drama. Handlar inte om att lägga på locket, utan att inta en icke värderande attityd.

    Jag ser på livet som en arena där vi kan träna och stärka våra förmågor. Vi ges dagligen möjligheterna till att utmana oss själv. Att se ännu större. I ett parförhållande flirtar växandet ständigt med oss: ”vad kan du lära av detta? Hur gedigen är du i kärleken? Är impulskontrollen så bra som du tror att den är? Är du så öppen och förstående som du påstår dig vara?”

    Jag brukar iaktta människor när jag sitter ute någonstans och skriver: ”hur skulle det vara att gå i hans/hennes skor? Vilka krafter hade då dragit i mig?”

    Vem är jag att döma?

    DR

  15. Dr said

    Det är gripande att bevittna paret som sitter mitt emot varandra. Ett ”förlåt” och ”jag visste inte bättre…” En äkthet i luften som går att ta på. Tårar av uppvaknande. Öppenhet och en vilja till att förstå. Känna det partnern känner – utan filter och smarta lösningar. Styrkan att vara i det som är.

    Som texten i låten säger:

    ”Open up my eyes and tell me who I am”
    Vi behöver varandra för att kunna se: ”jag ser det i dig som du själv inte kan se.” Speglarna (utan förvrängning) vi behöver eftersom vi inte kan se den egna personen i helfigur.

    Hur hade vi kommunicerat med varandra om det inte fanns prestige, bepansrad stolthet, rädsla, ilska, gamla relationsskador…?

    Vad hade du sagt – och hur hade du sagt det om inget fanns att förlora? Om du för en stund tagit risken att fullständigt blotta ditt hjärtas innersta? Vilka strategier hade du lagt åt sidan? Försvarsmurar som fått ge vika.

    Det är från den här platsen som vi verkligen kan nå fram till varandra. Men fixarhatten, misstänksamheten, förutfattade meningar och andra känslomässiga barriärer måste sändas på långvarig semester (kanske med enkelbiljett).

    Vilka är vi för varandra?

  16. Dr said

    Så här fortsätter berättelsen:

    Flickvännen har haft en magkänsla att ”svärmorsdrömmen” inte alltid är den han vill framstå som. En kväll kollar hon igenom hans telefon, och ser en konversation med en kvinna som han planerar träffa några veckor in i framtiden.

    Flickvännen konfronterar honom och han levererar klassikern: ”det är bara en kollega och det har absolut inte hänt någonting.” (Förutom att han köpt sexiga underkläder till ”arbetskamraten”).

    En gifttagg har nu tagit fäste i förhållandet. Tilliten till pojkvännen är svårt skadad och han kontrar med att hon bara vill ”kontrollera” honom.

    Jag hör redan dem som tänker: ”men om de hade det bra i förhållandet, skulle det här inte hända.” Det är en alltför vanlig och enkel förklaring.

    Problemet ligger inte hos flickvännen eller förhållandet, utan om mannens relation till sig själv. Han väljer att söka kontakt med andra kvinnor för att han har ett enormt bekräftelsebehov. Han drivs av lustimpulser när han druckit några glas vin. Han väljer flera steg på vägen som han, och bara han har ansvar för.

    Egot söker alltid näring utifrån och ju starkare det är, desto mer flackande hit och dit. Trasiga människor försöker alltid läka sig själva genom andra. Grandiosa självbilder för att dölja en självkänsla som ligger på minus.

    Alltför många pekar ut partnern eller relationen när de gör det gränsöverskridande. Istället för att ta en titt på sig själva projiceras det.

    Det är egentligen väldigt enkelt: ”hade jag tyckt att det var ok om min partner gjorde det jag nu gör? Kan jag stå för alla meddelande som ligger och gömmer sig i min mobil?”

    Till mannen: karma is a bitch (som kommer i många skepnader).

  17. Dr said

    Tron att en relation är någonting självgående, som fixar sig själv och lever ett eget liv är en illusion som kraschat många förhållanden. Att träffa kvinnan eller mannen är relativt lätt i jämförelse med att hålla attraktionen och kärleken levande.

    I ett A förhållande där två individer, som i bokstaven lutar sig emot varandra och där själva relationen är det enda som håller samman (strecket i mitten), är allt lugnt så länge ingen av parterna börjar växa eller ifrågasätta. När någon reser sig upp och står på egna ben, faller allt samman.

    I ett H förhållande har du två individer som står upp på för sig själva och strecket i mitten är plattformen (själva förhållandet) där de möts. Personerna faller inte, även om relationen börjar gunga.

    Vi gör oss själva extremt utsatta om vi bygger hela vår identitet på om vi är i en parrelation eller inte. Vet att de flesta, inklusive jag själv, tycker att livet blir betydligt mer färgsprakande när 2. Men att lägga hela jagvärdet där…

    Ser det hända gång på gång genom mitt arbete: en partner (oftast kvinnan) som börjar jobba med den egna personen. Hon ifrågasätter dynamiken till partnern och vem hon är tillsammans med honom. Ser tillbaka på åren som varit och undrar: ”är det verkligen så här jag vill leva? Resten av min tid…? Han förstår mig inte!”

    Om mannen resonerar: ”jag förstår mig inte på henne! Kvinnor är komplicerade och blir aldrig nöjda!”

    Attraktion bygger bl.a. på nyfikenhet och positiva överraskningar. Om vi slutar ge det av oss själva, nöts intresset sakta men säker ned. Om du vill hålla elden vid liv behövs syre. Du ger relationen syre genom att andas liv i dig själv – gör vad som behövs för att leva attraktivt i dina egna ögon.

    Föreställ dig en stor vit vägg som symboliserar en hel, respektfull och kärleksfull relation. Sedan händer det någonting: post it lappar med negativa meddelanden sätts upp på väggen – en efter en: ”känslomässigt avstånd, återkommande och nedbrytande bekräftelsebehov utanför förhållandet, dålig impulskontroll, midsommarfesten, svartsjuka, ovilja till att mötas, emotionell omognad, mer kärlek till sociala medier än till partnern, ilska, ensamhet i tvåsamheten….”

    Lapparna börjar täcka en allt större yta. Varje meddelande blir till ett relationssår inom oss där tillit och attraktion går mot sin avrättning.

    Några ord i mobilen kan förinta närheten eller göra att leende sprids i ett ansikte. Vi väljer varenda dag hur vi kommunicerar. Kommer det jag gör nu att föra oss närmare eller sår jag frö av smärta?

    Stoppa den nedåtgående spiralen i tid. Se och lyssna – hör även det som inte uttalas. Tystnaden viskar sanningar till oss. Viljan till kommunikation med partnern: ”jag vill förstå din värld. Hur du tänker och känner. Hur du påverkas av vi.” Och strävan mot att lära känna den egna personens djup och upptäcka blinda fläckar, så att vi slutar projicera i så extremt hög grad.

  18. Dr said

    Räcker det med kärlek?

    Det låter säkerligen naivt för några: men ja, ur mitt perspektiv räcker det med kärlek.

    Men enbart om vi vidgar synen rejält på vad kärlek är för någonting. Om vi ser den som en känsla, någonting vi önskar, drömmer om, förhandlar med, och saknar till oss själva, räcker den inte. Inte på långa vägar.

    Ser det dagligen: människor som förväxlar attraktion, social fernissa, egokickar, bekräftelsebehov, orimliga förväntningar och desperata behov: ”du skall göra mitt liv komplett!” med kärlek.

    När vi använder någon för att fylla tomrum kommer besvikelserna garanterat att bilda kö.

    Den genuina och förankrade kärleken till den egna personen gör oss autentiska, ansvarsfulla, handlingskraftiga och välvilligt inställda till omgivningen. Vår empati växer. Kärlek och handling går inte att separera. Om vi försöker blir det till lamt önsketänkande.

    Jag vet, det här med kärlek till den egna personen kan vara en svår nöt att knäcka…men samtidigt handlar det om att lyfta bort det som skymmer en sann självbild. Städa bort förvrängda och självförminskande budskap från förr. ”Sanningar” som gjort att vi skadat oss själva och andra.

    Vid min senaste influensa så fick jag besök av en person från mitt förflutna. Gåvor av frukt och vitaminer. En liten gest men fylld av kärlek. 

    Vilja leder till handling och kärlek till förståelse/insikter. De dansar skönt med varandra. Våga ta små gester av handling. De öppnar dörrar till goda framtida möten. 

  19. Dr said

    Det handlar om de små sakerna…

    Häromdagen var jag ute och åt tillsammans med min ena dotter och det var en av de där stunderna som jag aldrig kommer att glömma. Då allting smalnas av till det som verkligen betyder någonting: kärlek, närvaro, glädje, energi, förundran…Mitt barns älskade ansikte.

    Det är många som just nu känner av stress, är fast i bilköer, ett trångt pendeltåg, oro för framtiden, ett förhållande som skapar oändligt mycket mer frustration och ensamhet än upprymdhet. Oavsett tempot i våra tankar/känslor och det omkring oss, så finns det saker som är nödvändiga att ta till sig:

    Ingenting av det du har nära är självklart. Ingen person eller situation kan tas för givet. Om vi gör det kommer förr eller senare dagen: ”varför var jag inte mer uppmärksam och tog till handling? Varför skulle allt vara så perfekt att jag missade nuet?”

    Livsglädjen efter en separation landar till slut i en livslång sorg, så se upp!

    Happy happy – skild och glad. Det ­menar författarna Katarina Wennstam och Maria Sveland att man per automatik blir om man bara vågar ta steget och separera.

    I sin nya antologi som heter just ”Happy Happy” peppar tio kända skribenter läsare att våga skilja sig.
    Enligt de två redaktörerna Sveland och Wennstam saknades det glädje­fulla perspektivet på skilsmässan i bokfloran. De ville berätta om det nya härliga livet av själsligt undergörande ensamhet, egen lägenhet att inreda, sovmorgnar, crazy partykvällar, ungdomligt kompishäng och sist men inte minst en åter­vunnen jämställdhet. Varannanvecka-livet är helt enkelt the shit om man får tro de här två nyseparerade kvinnorna och dess medförfattare.
    Jag håller inte med. Tvärtom tycker jag att separationer har normaliserats så till den milda grad att det för nästan alla mina vänner som befinner sig i det tungrodda så kallade småbarnsträsket ­talar om varannanvecka-livet som en hägrande skatt.
    Separationer framställs nu för tiden medialt, litterärt och filmiskt oftast som en winwin-lösning för både ­henne, ­honom och inte minst barnen.
    Separationen från den torra, förljugna ojämställda kärnfamiljen och inte minst inträdet i den nya brokiga färgstarka ­familjen med frekventa plast- och styv-­inslag skapar GLADA mammor och pappor. För om bara mamma och pappa är glada så blir barnen glada och mår bra.
     
    Och det är kanske den här vedertagna sanningen som stör mig mest i resonemanget. Att barnens upplevelse av livet är helt avgörande av huruvida mamma och pappa är glada. Blir mamma glad av att arbeta dygnet runt så blir barnet glatt och mår bra. Blir pappa glad av att ­cykla till Nepal och meditera i ett halvår så kan man ge sig fan på att barnens psykiska hälsa förstärks. Den glada föräldern är vår tids garanti för det välmående barnet.
    Men låt mig som är gammal i skilsmässogården få tillägga att det separerade livet faktiskt för både vuxna och barn kan vara jättesorgligt. Och att de nyseparerade vuxnas nyfunna livs­glädje ofta efter något år landar i en livslång sorg. Och den sorgen handlar inte om att man har blivit brutaldumpad, lider av separationsångest, hittat ny kärlek eller har gått på samhällets fixering vid tvåsamhets­normen och därför känner sig totalt mal placé och utböle.
     
    Nej, sorgen över att inte dela sitt lilla barns alla dagar kommer ingen separerad förälder undan. ­Sorgen över att för all framtid ­dela upp veckor, högtidsdagar, semesterveckor och packa den där lilla ryggsäcken med gosedjur, tandborste och favoritleksaker varannan fredag är brutal både för ­föräldrar och barn.
    Det kan ingen crazy partykväll, ny regnbågsfamilj eller under­görande stund av ensamhet i världen råda bot på.

    Det är inte bråttom men viktigt. Så viktigt.

    Snart är det jul. Igen! Ett år sen förra gången. Visst gick det snabbt? 

  20. Dr said

    Nu är jag tillbaka efter ett par dagars skrivpaus min bloggvän!

    Skulle du kliva på flygplanet om du inte litade på att piloten hade full koll? Att kirurgen är stadig på handen och har all kunskap som behövs? En fallskärm som är omsorgsfullt och korrekt packad. Vänner och familj som tryggt allierade…

    Vi behöver, nej ännu närmare sanningen: vi måste ge varandra den tilliten om våra relationer skall kunna leva. Tillit eliminerar osunt kontrollbehov. Den gör att våra bästa sidor kan blomma ut.

    Misstänksamhet gröper ur värmen i våra röster och gör blickarna mörka. Ständiga diskussioner som dränerar all energi och där ingenting känns tryggt.

    Hur blir våra barn som vuxna om de inte känner tilliten till oss som föräldrar? Speglarna är så extremt viktiga.

    Vi behöver också ha förmågan att vara mottagare av tillit. Öppenhet för partnerns goda vilja och kärlek. När vi stänger av ges inte det positiva utrymme att få flöda.

    Och så har vi tilliten till oss själva: kan jag luta mig mot min egen kärna? Kan jag vara centrerad även då känslorna emellanåt skakar om? Tappa fotfästet utan att helt förlora sig själv.

    Tilliten förhandlar inte. Den är i sin egen självklarhet och gör att vi kan vila i varje given situation. Själva syret i alla former av förhållanden.

    Jag vet att det kan låta självklart, men ändå är det många som missar grundpoängen: ge det du själv längtar efter. Var det du önskar av en annan och dribbla aldrig bort – det.

  21. Dr said

    Blast from the past!

    Helgens tanke efter ett möte med någon från mitt förflutna.

    NEVER ignore a person who loves you, cares for you, and misses you.

    Because one day, you might realize, you lost the moon while counting the stars.

  22. Dr said

    Förstör förhållanden

    Intensitet i känslor behöver inte vara detsamma som att personen du träffar är rätt för dig. Förälskelse och sexuell laddning kan vara SÅ förförisk att hela vårt  ”system” lockas till att kompromissa med saker du normalt sett aldrig skulle göra. Kemiska substanser, isolerade från varandra kan vara fullständigt harmlösa, men mixade – destruktiva till tusen.

    Kickarna i mötena med passionen är några av de absolut starkaste drogerna. Och så är vi skapta. Men vi fick med någonting annat i ”verktygslådan” – reflektionsförmågan: stanna upp, se, lyssna och andas djupt. Sänkta hjärtslag är en bra beslutsnyckel. Vi behöver påminna oss själva om det i stunder då vi är nere för räkning. Jag vet – inte alltid så lätt men styrkan i påminnelser är potent.

    Vi tror att vi aldrig mer skall få känna det fantastiska ruset, så det klamras fast vid hoppet om personen, en dag skall nå ”upplysning” och se oss. Hör konstant ”det kan aldrig bli som förr, som Vi en gång hade” En klassiker. Dessa personer ”fegar” ofta ur och bör undvikas då de enbart fyller på sitt ego. Enstöringar, avsaknad av långa och varaktiga förhållanden och har sällan egna barn. Sikta på personer med hög integritet, som vet skillnad på rätt och fel. En som står pall och som inte viker sig i motgång. En som vågar fatta de allra svåraste besluten och som vågar stå vid vår sida. En person som finns där när vår egna kompass visar fel.

    Så här tänker jag: lugn behöver inte vara likställt med tråkigt. Vi kan både vila i någons sällskap OCH samtidigt känna passionsvågorna och tryggheten. Att komma hem till någon som bryr sig är enastående.

    Det blir aldrig bra om vi dumpar värdet på självrespekten för att till varje pris tillgodose någon annans behov. Har själv gjort det – sålt den inre gps:n under inköpspris och vet därför vad det leder till.

    Dörrar stängs samtidigt som andra öppnas.

  23. Dr said

    Ett par ord till helgen

    Tänk om allting var fullständigt förutsägbart (ja, en del människor skulle behöva det). Jag skriver ofta om vikten av att ord och handling är i balans, eftersom det är tillitsskapande. Grundförutsättningen för en hel relation.

    Vi människor behöver både känna att det finns struktur, att vi i stora drag vet hur morgondagen kommer att se ut, men samtidigt får det inte bli så inrutat att tristess tar överhand. Spontanitet, nyfikenhet och lekfullhet andas liv i våra relationer.

    Förr om åren windsurfade jag en hel del. Tyckte att de alltför tunga och stabila brädorna inte var särskilt roliga att ge sig ut på. De gav inget utrymme för de avancerade konsterna. Eller när jag köpte löparskor för ett tag sedan, och sa till experten som hjälpte mig i butiken: ”de sitter så stadigt att fötterna känns oflexibla.”

    Det jag vill säga, är att våra relationer både behöver trygghet och vitillit, samtidigt som spänningens dynamik behöver rymd. Vi bör vårda den kärlek vi en gång kände. Hade jag inte känt lugn inför min egen kapacitet i de starka vindarna där ute på havet, hade den tunga surfingbrädan varit enda alternativet. Eller så hade jag suttit på land som åskådare.

    När vi vet vilka vi är, känner partnerns kärlek och integritet, behöver vi aldrig kämpa för att ha kontrollen. Den finns där som en vilande självklarhet och då lever vi ännu större!

    Trevlig helg

  24. Dr said

    Våga öppna hjärtat igen

    Jag sitter på Kastrup flygplats i väntan mot Stockholm. Ser ut över start/landningsbanan. Ett svagt regn utanför och ett starkt kaffe i koppen bredvid. Frågar mig själv: ”Peter, vad längtar du efter? Svaret kommer direkt: ”en tidig morgon vid havet, i ett varmt land. Mina döttrars leende ansikten. Kärleken. Enkelhet och Connection! Den djupa känslan av att vara på universums bästa plats.”

    Pratade med en klient igår, som just varit utsatt för otrohet. Hela hans värld hade rasat. Mannen vakande på morgonen och kände kände sig ”lycklig och oändligt tacksam.”

    ”Hur skall jag våga tro på kärleken igen?”

    Jag: ”det är för tidigt nu”

    Han: ”hur skall jag orka!?”

    Jag: ”vi orkar! Det gör ont, men du orkar! Nu är det tid för sorg, sedan ilska och känslor av orättvisa. Självanklagelser. Ledsenhet och kanske depressiva faser igen. Men för varje gång kommer du att stärkas: om du rör dig framåt. Kanske kommer ditt hjärta att öppna sig för förlåtelse. Ni kanske förlåter varandra. Kanske blir det ni igen. Extremt många hittar varandra på nytt. Fast denna gång med djupare förståelse och med helt ny syn för vad som är viktigt. Där börjar en typ av kärlek att ta form. Djupare. Rädsla är det som gör oss oförmögna att våga.

    Nej, man ska inte vara kvar i ett förhållande om det inte finns alla beståndsdelar kvar. Det är inte rätt mot någon. Ingen tjänar på det. Var ärlig, och tydlig. Men för allt i världen, bryt inte ner den du lämnar för att lättare kunna gå vidare. Det är inte mänskligt. Och gynnar i gen. Framförallt om man skall dela barn,vänner så länge man lever.

    Det gäller att våga. Allt serveras inte på silverfat.

  25. Dr said

    Till er som lever i ett triangeldrama

    Jag hör alltför ofta om personerna som blir förälskade i varandra, men där det gamla livet med ett ex inte städats upp. Eller användandet av en annan människa av kött, blod och själ, som trampolin för komma ur en relation. Löften som generöst delas ut, men som slutar med svek och osanningar. Drömmar och längtan som oundvikligen rör sig mot stupet.

    Kraften i förälskelsen är en av de starkaste drogerna som finns. Den kan förföra oss till att gå med på och kompromissa kring sådant, som vi innerst inne vet är fruktansvärt destruktivt. Vi ser sanningen men blundar för verkligheten: ”för tänk om det kommer att bli bra en dag?! Jag älskar ju honom/henne över allt!”

    Familj och vänner som ser att vi förlorat greppet. Vi blir vilsna främlingar i våra egna tankar och hjärtan. Skuggor som egentligen skulle röra sig bland solstrålarna.

    Jag tänker inte ge några råd, eftersom jag vet hur svåra de kan vara att följa – fråga istället dig själv: ”vill jag vara ett alternativ B, tidsförströelse, statist i ett drama, ångestdämpande medicin, rollen som kickgivare…..?” Nej!

    Frustration kan vara bra. Det visar på en energi att vilja. Att personen i din närhet faktiskt inte gett upp. Likgiltighet är det värsta.

    Känslor är sällan logiska (nyhet va?) och när vi försöker sätta etikett och analysera, är det lätt att gå vilse. Förnuftskartan fungerar inte i den emotionella terrängen.

    Det sämsta vi kan göra när en partner känner sig orolig, är ledsen, arg, tom, anklagar etc. är att föröka prata bort känslan i henne/honom. Smarta manualer fungerar inte!

    Häll aldrig bensin på elden genom att skruva på negativa känslor i dig själv. Träna dig i uppmärksam närvaro. Det ger impulskontroll och oändligt många fler valmöjligheter. Jag påstår inte att det är lätt: träning, träning, träning…. Du går inte på gymmet en gång i veckan om du vill ha resultat.

    Konsten är att stå väl förankrat med fötterna i marken. En storm upphör inte för att vi beklagar oss, berättar hur fel vi haft, hur ledsna vi är för det vi gjort. HANDLING och ingående kunskap i hur låg och högtryck i en relation skapar enorma naturkrafter…

    Det vi kan och bör göra, är att acceptera och bygga en grund inombords, så att vi inte tappar bort oss själva. Trygghet, lugn och riktning är dina starkaste vapen. Självklart har du all rätt att tänka och känna som du gör, men kom ihåg att det finns mer än känslor av irritation och icke förstående.

    Det bästa du kan göra för dig själv är att jobba med den egna personen. En dag så kommer samtalet där någon av er informerar att barnen är sjuka. Vilken relation vill ni då ha till varandra? Se och lär dig relationsmönster, hälsosamma vanor, kasta bort idéen om att allt löser sig med tid.

    Det här livet är oerhört kort min bloggvän; skall vi fylla det med oro, rädsla och kronisk stress? Eller lugn, skratt och kärlek?

    Trevlig helg!

  26. Dr said

    Ditt förhållande och den största gåvan du kan ge

    Det borde vara ett självklart ämne i skolorna: relationskunskap och självkännedom. Förhållandet vi har till andra och oss själva. Grunden i det här med att vara människa. Vilka vore vi som isolerade öar? Så många fler hela människor vi skulle se omkring oss om fler förstod i tidiga år.

    Det finns inget större du kan ge ditt förhållande, dina barn, familj och vänner än ett närvarande du. Men förutom att närvaro låter som ett fint ord; vad innebär det i praktiken?

    Som barn brukade pappa och jag stanna till och titta upp mot stjärnhimmeln. Med sin lugna varma röst, berättade han om de olika stjärnbilderna, nordstjärnan och hur man som seglare kan navigera rätt på ett oändligt hav. Månens betydelse för livet på jorden m.m.

    Ikväll/natt är det den första fullmånen på en julafton sedan 1977. Nästa tillfälle blir först 2034. Vilken ålder har du då? Dina barn? Det ger perspektiv va?

    Om det är molnfritt: gå utomhus med tillsammans din partner, ditt eget sällskap, barnen…och se helheten. Se det som är ”något” större än vi själva, omständigheterna, livssituationen och utmaningarna.

    Känn luftens krispighet, vinden, tystnaden, hjärtslagen…det ger energi till det vardagspraktiska. Livet är inandning (samla kraft) och utandning (handling). Det ena fungerar inte utan det andra. Det är allt annat än flum. Det är naturlagar!

    Vilka nyanser ser du i partnerns ögon? Känner du hennes/hans hand? Hur närvarande är du i ditt lyssnande? 

    Det går inte undvika att lägga märke till paret i butiken; det är uppenbart hur förälskade de är. Uppslukade av varandras närvaro. Ser hur omgivningen smittas av gnistan de utstrålar. Oerhört vackert att se och samtidigt en påminnelse till dem som tar varandra för givet.

    Frågan är viktig: hur känner sig min partner med mig nära? Kan hon/han slappna av och vara sig själv? Hur skulle du vilja att en annan mådde med dig vid sin sida?

    Något av det bästa vi kan göra för den vi delar tiden med, är att se och bekräfta det bästa i dem. Respektera att personen valt just DIG och lyft fram det enastående de kanske inte kan se i sig själva. Vår attityd är allt!

    Säger det igen: det bästa vi kan göra för alla former av relationer, är att se till att må bra i den egna personen. Om du vet med dig att det finns sådant som inte är hälsosamt för dig och kvinnan/mannen vid din sida, så gör det absolut nödvändiga: förändra! Inga bortförklaringar och överslätande. Kärleken vill väl. Vill dig själv väl så att du kan ge ditt bästa jag.

    Lämnar er här. För er som delar denna dag ihop och tillsammans med era barn, vårda dagen. För er andra, skänk en tanke till varför ni är där ni är. Vi alla gör misstag och misstag är till för att korrigeras och som vi bör ta lärdom av. 

    Våra barn mår bra. Finner ett lugn och blir harmoniska om vi föräldrarna ihop eller skilda visar varandra betydelsen av det vi en gång hade. Har vi skadat, gjort bort oss osv så bör vi korrigera dessa misstag. Be om ursäkt, visa ånger, förklara varför och att misstagen inte kommer att upprepas. Detta oavsett om ni planerar en framtid ihop eller inte!!! Då och enbart då kan vi släppa vår själ fri för att se vad som döljer sig bakom våra misstag. Vårda personer som finns/fanns när det stormade som mest. Ta hand om varandra och era barn.

    God Jul

    Låt 2016 vara ett år av handling och korrigeringar 

  27. Ravenwood said

    Hej Virulence 🙂
    God fortsättning åxå by the way !
    Tycker du skriver jättebra..Inte massa krångliga fina ord som man måste slå upp för att fatta ”s”
    Jag har en fråga till dig..Svara bara om du vill.
    Hur gör man för att starta en blogg där man kan vara helt anonym och ventilera sina tankar så som du gör?

    • Virulence said

      Hej, god fortsättning till dig med och tack för dina snälla ord.

      Bara att gå in på en sida där det finns bloggar och registrera sig och börja skriva. Jag vet inte hur det fungerar på alla olika sidor, men det är bara att prova, jag misstänker att det är ungefär lika enkelt på de flesta ställen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: