En vanlig dag i livet

april 6, 2015

Livet är så som livet är. Ensamheten är ständigt närvarande men tränger sig fram extra mycket vid vissa tillfällen, vare sig det är genom saknad/minnen av någon jag inte kan få eller om det är när jag hittar någon jag tycker verkar fin och antingen direkt inser hur ointressant jag är eller när jag försöker göra mig synlig inser hur färglös jag är.

Det är så lätt att börja fundera varför jag ens försöker, att någon tjej skulle finna mig ens så lite lite intressant att det vore värt att utforska mig mer är så osannolikt att det inte känns som det inte nödvändigtvis kommer inträffa under min livstid, och det är då väldigt lätt att också börja fundera på livet… på meningen med att fortsätta leva. Livet känns väldigt meningslöst och det känns inte som det någonsin kommer bli min tur.

Kanske är det ändå inte så konstigt att det känns så, för det mest sannolika är ju ändå att det aldrig kommer bli min tur, att någon tjej aldrig kommer att se åt mitt håll på det viset, att jag aldrig kommer få uppleva den där kärleken…

Men det väcker större frågor om att leva när den där kärleken är den enda riktigt stora dröm jag har.

Jag får leva med min trängtan efter kärlek och närhet, och jag får troligtvis dö med den med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: