En tisdagskväll

Livet känns väldigt ensamt och ångestfyllt just nu och det får mig bara att sakna henne mer. Tankarna på hur öppna vi var med varandra, hur vi delade allt, stort som smått, jobbigt som roligt…. och att få känna sig älskad. Jag saknar henne så mycket, saknar det vi hade.

Jag ser mig själv i spegeln efter jag har duschat och förstår inte hur någon någonsin skulle vilja ha det jag ser. Jag kommer ut i en lägenhet som är mörk och tyst… allt känns väldigt tomt, väldigt ensamt. Jag känner mig så totalt misslyckad, som att jag aldrig åstadkommit något av värde, som att den människa jag är, de kvaliteter jag har är totalt poänglösa, vem vill ha något med en sådan som mig att göra? Vem skulle se ett intresse i någon som mig?

Livet känns verkligen oerhört meningslöst. Vad är syftet med att fortsätta leva? Jag har inget svar på det… inget svar annat än ett ogrundat och naivt hopp.