Veckan som skulle vara bra

augusti 26, 2014

De första veckorna tillbaka på jobbet gick bra. Men sedan kom ett litet bakslag. När det blir sådär tydligt hur jag värderar det, hur jag värderar människorna där, och hur lite involverad/delaktig jag är. Diskrepansen mellan hur mycket jag tycker om vissa av mina kollegor, hur viktiga de är för mig och hur de känner för mig blir ibland alldeles för tydlig.

Det har gjort att ensamheten varit mer påtaglig igen, jag har känt mig rätt ensam den senaste tiden. Jag har saknat henne väldigt mycket och jag har haft en större dödslängtan än vanligt.
Just den här veckan har också orsakat väldigt mycket ångest, och gör det fortfarande. Tre saker skapade enorm ångest, en sak klarade jag mig undan, de andra två kommer jag inte klara mig ifrån… och det får mig att må väldigt väldigt dåligt.

Just den här veckan skulle bli ganska skön. En lite jobbig sak var väldigt självklar, och den kunde jag leva med. De andra två sakerna däremot skapade betydligt mer ångest, den ena av dem var det jag klarade mig undan, men inte den andra. Så den här veckan som skulle vara lugn och skön och innebära en del återhämtning består nu av ångest, alltifrån lite till väldigt mycket. Men ju längre veckan går, ju närmare det jobbiga jag kommer så lär nog ångesten bara bli än starkare.

2 svar till “Veckan som skulle vara bra”

  1. Lissie said

    Det bästa är kanske inte att komma undan det som är ångestskapande, utan att möta det och ta sig igenom det. Har jag hört. Ibland vet jag inte om det stämmer men i många fall är det så. Fast det beror väl på, vad det handlar om för saker. Hoppas på bättre veckor! Kramar

    • Virulence said

      Det beror som sagt på. I det här fallet är det ju två saker som kvarstår. Den ena kan jag genomlida. Den andra kommer bli desto jobbigare.

      Jag vill lätt tro att när man menar att det är bra att möta det och ta sig igenom det svåra så ska man ungefär känna sig nöjd efteråt, ta kliv framåt eller liknande. Så känner jag nästan aldrig.

      I bästa fall känner jag oftast en lättnad över att allt är över. Ungefär en lättnad över att ångesten har släppt, inte någon känsla över något jag klarat av…

      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: