Den vackraste – Eller Beauty and the fucking loser

juni 3, 2014

Jag vet inte vad det här är… att jag de senaste dagarna har kastats så mycket mellan mina känslor att jag känt mig tvungen att vräka ur mig inlägg efter inlägg…

 

I den här ensamheten kunde jag inte hålla mig, jag var tvungen att gå in på den där appen, öppna upp chatten med henne. Hon hade bytt profilbild. Mitt hjärta bara stannade, totalt. Hon är så sagolikt vacker, så underbart fin. Det kändes som att jag bara måste få vara nära henne, hålla om henne, känna lukten av hennes hår, smaka på de där underbara läpparna. Sedan efter det, efter det där hjärtstoppet så slår hjärtat i… jag vet inte hur många, hur hårda, slag i minuten.

En ångest, nästan en panik. Att se en så underbar tjej och veta, bara veta som ett otvivelaktigt fakta att: Den där tjejen kommer jag aldrig ens komma nära. Allt det där jag beskrev här ovan? Kommer aldrig hända, helt omöjligt. Den känsla jag precis fick när jag såg hennes bild var precis samma som jag fått för i princip alla tjejer jag haft känslor för:

Aldrig i helvetet att jag kommer kunna få en tjej som någon av dem. Jag får se på från avstånd och försöka drömma om hur det skulle vara att få vara en sån kille som skulle vara omöjlig att släppa taget om för en sådan tjej.

 

Men det är märkligt. De där känslorna har jag inte egentligen haft på samma sätt för henne, de där känslorna av besvikelse över att det inte kan bli vi som jag alltid får väldigt snabbt för andra tjejer. Förklaringen är nog väldigt enkel, hon övertygade mig om att jag var den enda för henne, hon fick mig faktiskt att först hoppas, och sedan tro att det faktiskt var sant. Sedan släcktes tron, men hoppet har levt kvar (och lever väl fortfarande kvar), men hoppet börjar sina.

Sakta men säkert börjar jag ändå kanske inse att det inte är någon skillnad mot alla andra gånger, jag kommer aldrig kunna få en sådan tjej. Paniken jag känner när jag inser att jag aldrig kommer få uppleva en framtid med henne, jag känner igen snarlika sådana känslor från andra gånger jag insett samma sak, de är bland de jobbigaste jag vet.

Det blir som sagt lite annorlunda ändå med henne. För hon fick mig faktiskt att tro på oss, att tro på att jag var den enda för henne.

Hoppet dör i takt med att jag blir svagare och jag börjar inse att jag aldrig skulle vara intressant för en så fin tjej. När jag ser hennes bild så slits tankarna och känslorna åt så många håll.

Men hur kunde jag någonsin tro att jag skulle kunna få en tjej som henne? Jag tittar på bilden och ställer mig den frågan…. samtidigt så minns jag alla ord, alla kärleksförklaringar, hur viktig jag var… hur viktig jag kände mig.

Men jag börjar ändå ta till mig det mer och mer. Jag har inte kvaliteter nog för att få en tjej som henne, jag är inte tillräckligt intressant för det, det är bara sån jag är. Det gör ont att veta att hon inte vill dela sin framtid med mig. Men det brukar å andra sidan göra ont för mig att vara kär i någon.

För förr eller senare tvingas jag ju inse det, att det är inte mig, aldrig mig, tjejen vill dela sitt liv med.

Ju förr jag accepterar det, och ju förr jag slutar hoppas på att någon ska kunna tycka om mig ju kortare blir nog mitt liv. Det tror jag alla tjänar på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: