Tankar som maler sönder mig inifrån

maj 21, 2014

Även fast det funnits små små ögonblick där ensamheten brutits den senaste tiden, åtminstone någon gång ibland… sådär varannan vecka… eventuellt… möjligtvis. Kanske.

Trots det så känns livet så ensamt, så tomt, så fattigt. Tankarna vandrar ofrånkomligen till henne för… vart ska de annars vandra? Hur fint det var, saknaden av att ha någon så, någon som även vågade dela med sig av allt, det var ett så fint förtroende. Saknaden av att ha just henne. Eller kanske mer rätt, saknaden av att hon ville ha mig.

Efter att hon hörde av sig senast och droppade en informationsbomb som hon sedan inte riktigt ville prata om och ändå halvbröt kontakten men ändå inte så har miljarder tankar malt i mitt huvud. Oro för henne. Tankar om varför hon valt att göra/inte göra på vissa sätt. Frågeställningar om hur lätt det egentligen var att komma över mig, att lasta över de enorma kärlekskänslor hon uttryckte för mig åt något annat håll och sedan inte ha så mycket kvar om det vi hade.

Betydde alla de enorma orden så lite jämförelsevis?

Hon sa att hon kanske gjorde fel val men att hon stod för det. Självklart måste man stå för sina val. Men om det var fel då, så gjorde hon ändå inte det andra valet den här gången…

Det känns orättvist för vi hade något fantastiskt. Något som en annan person berövade mig, utan att jag ens fick vara inblandad i beslutet. Och när det tydligen var fel att välja bort mig… ja då var det av någon anledning inte ens rätt att välja mig.

Vi hade något som hon själv uttryckte var fantastiskt, jag kände att jag inte gjorde något fel, och ändå blev jag ståendes tomhänt, trots att jag kände att jag gjort allt jag försökte, att jag försökte vara så bra jag kunde, att det uppskattades så enormt av henne…

Men i slutändan kunde en annan person rasera allt det fina vi byggt upp under flera månader.

Jag tänker så så ofta på vart vi kunnat vara idag om hon valt mig. För vi hade byggt upp något så fint under flera månader, något som hon beskrev så att det nästan lät perfekt ur hennes synvinkel. Trots att hon velade när jag förklarade hur jag kände.

Om vi byggde upp något så fint under flera månader, som hon sedan försakade, och därefter konstaterade att försakandet var ett felval…

Jag får inte ihop ekvationen, inte ihop orden. Jag känner att jag inte gjorde något fel. Inte bara det, jag känner att jag verkligen försökte så hårt i flera månader, investerade mig själv så känslomässigt, försökte ta steg i rätt riktning i flera månader och lyckades med det… Och vad var allt jag hade gjort värt i slutändan? Ingenting. Vad vart det värt där när jag blev bortvald? Ingenting.

Vad var det värt när det var fel att välja bort mig? Inte särskilt mycket.

 

Jag kan bli så ledsen mitt i saknaden för att jag varken känner eller kan förstå att jag förtjänade att bli bortvald på det sättet. Efter all tid, all känslomässig investering.

 

Men jag måste ändå konstatera. Mitt största misstag är ändå att jag tillät mig själv att tro att en annan människa skulle välja mig, skulle känna på det sättet och att allt som lät så självklart också skulle vara så självklart. Jag är övertygad om att kärleken kan vara så självklar. Men om någon uttrycker den för mig så kan det omöjligt vara sant.

Jag har spenderat ett helt liv med att lära mig det så varför skulle jag helt plötsligt nu gå på det?

Jo det kunde ske för att jag är svältfödd på kärlek, för att jag aldrig har testats förut. Jag har aldrig behövt möta påståenden om att en tjej känner så starkt för mig, och när man tycker om en tjej så mycket och hon förklarar en kärlek på det viset… hur ska jag kunna stå emot?

Det går ju inte, för vad jag vill är ju ingenting annat än att det ska vara sant, att det faktiskt någon gång ska få vara min tur att få uppleva kärleken, få uppleva hur det är att vara älskad.

Jag skulle aldrig någonsin kunna få en tjej som henne, det skulle aldrig kunna hända. Helveten skulle frysa till is, grisar skulle flyga och allt det där…

Jag får försöka glädjas åt att under några månader så lyckades jag faktiskt lura mig själv. Jag trodde att det var på riktigt, att det var min tur. Även om jag inte riktigt kan gå tillbaka till de känslorna utan att det blir komplicerat med en massa andra känslor så kan jag åtminstone veta att under några månader av mitt liv så var livet bra. Jag började tro lite på mig själv, hon började locka fram självförtroendet sakta sakta och jag trodde att jag skulle få uppleva hur det var att få vara så älskad.

 

Det blir så abstrakt. Men även fast jag har svårt att tänka tillbaka på de lyckliga månaderna så tänker jag hela tiden på henne. På dagen när allt raserades, på vad som hade kunnat bli, vad vi hade kunnat bygga upp tillsammans. På varför hon gjorde vissa saker och varför hon inte gjorde vissa saker.

Och mer och mer tänker jag på allt som inte är bra nog med mig. Eller tvärtom, jag tänker på att det inte finns någonting med mig, någon egenskap, som är bra nog för att bli älskad på det sättet. Ingenting med mig som är lockande nog…

2 svar till “Tankar som maler sönder mig inifrån”

  1. Lissie said

    Fast jag tror inte att det var ett misstag, att tro på det. Det känns ju så i efterhand förstås. Men om det kunde hända en gång kan det hända igen. Glöm inte! Men åh, jag känner igen tankegångarna, de är inte lätta att bryta…

    • Virulence said

      Men jag kan känna mig rätt dum, rätt naiv som verkligen trodde så blint på alla ord.

      Skulle jag få chansen igen så skulle jag självklart göra precis samma sak en gång till… men jag kanske skulle vara lite mer cynisk. Ha lite mer förståelse för att oavsett vad en annan människa säger så behöver det inte betyda någonting i morgon.

      Vara förberedd på att bli lämnad helt enkelt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: