Utmattning, ensamhet och Du

april 26, 2014

Livet är verkligen inte särskilt roligt just nu. Den mentala utmattning jag känt i drygt ett år nu blir inte bättre med tiden. I torsdags kände jag knappt att jag fungerade som människa, min ork var slut i princip i och med att jag öppnade ögonen och att sedan utföra sitt arbete… det går på något sätt inte och även fast det inte är jobbet som gjort att jag mått dåligt (om möjligt kanske det är tvärtom) så skapar det ändå en sorts stresskänsla när jag inte känner att jag kan utföra mitt arbete på samma sätt som jag gjort tidigare.

Nog för att jag inte direkt haft så höga tankar om mig själv, men jag känner mig bara än sämre när jag inte klarar av att jobba lika effektivt som jag gjort tidigare, långt därifrån.

Ensamheten kväver mig långsamt, och saknaden efter henne är sinnessjuk. I dag framförallt kan jag inte tänka på något annat. Drömma, fantisera, föreställa sig vart vi kunnat vara i dag om saker hänt annorlunda. Att ständigt hoppas på att hon snart, alldeles alldeles snart, kommer ångra sig och inse att det är mig hon vill leva med.

Det är många lediga dagar just nu och jag känner bara att jag inte har någon ork att spendera dem med familjen, jag skäms för att skriva det, men alldeles för ofta så tar det energi när jag gör det, det ger mig nästan aldrig energi som det är just nu och med tanke på att jag knappt har någon energi över huvud taget så orkar jag inte.
Jag skäms över att skriva det för min familj är underbar.

Samtidigt känner jag mig ju väldigt ensam, och det finns ju ingen annan jag kan spendera dagarna med.

Det blir en konstig ekvation att få ihop. Å ena sidan vill jag inte vara ensam men väljer ändå ensamheten. Å andra sidan finns det egentligen inget val annat än familjen.

Jag väljer ensamheten, för då får jag lite lugn och ro, jag får ladda upp liiite liiite energi för att ta mig igenom den vecka som följer.

Jag väljer ensamheten men känner egentligen att jag inte har så många val att göra…

I ensamheten kan jag åtminstone drömma om att jag får spendera min tid med henne. I de korta ögonblick där verkligheten inte påminner mig så kan jag åtminstone förlora mig i sällskap med någon jag verkligen skulle vilja spendera tiden med.

9 svar till “Utmattning, ensamhet och Du”

  1. shygirlupfront said

    Kram, kram…

  2. shygirlupfront said

    Du är fantastisk. Du klarar. Du kan.

    • Virulence said

      Jag tror inte på någonting av det där. Men tack ändå för stöttande/välmenande ord.

      Kram

  3. y said

    Jag kommenterar sällan någon så som det är nu, men de gånger jag råkar se ditt så river det i mig. Du klarar detta, vill jag också säga, du klarar det om du vill klara det. Men du måste faktiskt vilja och det kan vara så att du borde be om hjälp hitta den viljan nu. Du pratar om mental utmattning, stresskänsla och du sörjer dessutom en relation. Bara det första är skäl nog att be om hjälp. Jag vet att du nu tycker att jag kanske ger ”för många råd”, men jag gör det i omsorg, tro mig. Ett tips – företagshälsovårdens psykologer är ofta mycket bra (de måste konkurrera med de privata) och att få prata med någon ”ansikte mot ansikte” kan vara skönt för dig. För dem är inga problem främmande. Men våga vara kritisk, du ska känna dig trygg med personen du träffar annars ber du att få träffa någon annan. Du skriver så ofta att du inte tycker du är värd något. Så är det faktisk inte. Vi har alla ett värde. Men att vara människa är inte lätt. Vi ser andras lycka, delar sällan olyckan med varandra. Att vara människa är inte lätt.
    Sköt om dig snälla.

    • Virulence said

      Jag vet hur det är, jag skriver väldigt få kommentarer på andra bloggar.

      Jag skulle vilja påstå att jag varit närmare under de senaste månaderna att kontakta någon än jag varit tidigare. Samtidigt vill jag inte få det att låta överdrivet positivt, för det handlar ju ändå om flera månader där det ändå inte skett. Svårt steg att ta, både rent mentalt, men även rent praktiskt när man inte vet hur man gör (begrepp som företagshälsovård och andra väldigt generella begrepp säger mig väldigt lite om vad jag behöver göra när jag har ungefär 0 erfarenhet av sjukvården… finns något annat samlingsbegrepp som inte är företagshälsovård som brukar nämnas men som inte säger mig något rent konkret).

      Tack för din kommentar och dina snälla ord oavsett. Du ger absolut inte för många råd, jag förstår att det du skriver är i all välmening och jag tar inte illa upp eller blir irriterad på något sätt. Jag uppskattar att du vill hjälpa till och tar dig tiden att skriva de välmenande orden till mig.

      • shygirlupfront said

        Jag var i din situation för ungefär två år sedan. Sökte random på Hitta en psykolog. Skickade ett formellt mejl. Gick dit. Började må bättre. De kan hjälpa dig prata igenom sådant som man kanske inte alltid vill belasta sina anhöriga med. Du kan klara ut de här känslorna på egen hand, men du behöver inte göra det utan hjälp, och om du tror att du kanske behöver hjälp så är det oklokt att vänta tills du anser dig definitivt säkert behöva det. Det kan vara svårt att själv bedöma sitt mående, eftersom förändringar ofta sker långsamt, dag till dag, och psykologen som ”spegel” av dig själv kan hjälp att överblicka ditt eget mående. Psykologen är inte en läkare som syr och tvättar dina sår utan att du själv investerar energi/tankekraft. I slutändan är de resultat du uppnår dina egna. Att gå till psykolog är inget nederlag. Det är en rationell handlingsplan. Min psykolog hade även karriärcoaching på sin meritlista. Det är ju ingen annan än ni två som har nånting att göra med varför du egentligen går dit.

      • Virulence said

        Jag ser det verkligen inte som ett nederlag. Men som ett väldigt svårt steg, på många sätt än bara de uppenbara.

  4. y said

    Kan du mejla mig? (adress finns på min blogg)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: