Ingenting

oktober 30, 2013

Vissa dagar känner jag bara att jag inte orkar längre, att jag inte vill vara med längre, inte vill leva längre. De där dagarna kommer ganska så ofta nu.
Jag yttrar ord för mig själv ibland, lågt, lite sådär viskande, suckande emellanåt. Oftast handlar det om en vilja att dö, ibland om en bön att få göra det, ibland självhat i stil med ”du är så jävla äcklig”… och ibland handlar det om kärlek. Det sistnämnda är inte jätteovanligt, jag kan lite suckande för mig själv nämna hur jag älskar någon… men det är rätt sällan just för stunden, även fast känslorna är desamma så är det alla de där andra orden som yttras istället. Döden har blivit vanligare, kärleken ovanligare.

Jag märker det inte alla gånger själv. I morse… eller var det i går morse? Dagarna flyter ihop… I alla fall, någon morgon väldigt nyligen när jag gick till jobbet så yttrade jag en bön om att få dö lite högre än de vanliga viskningarna och kom väldigt plötsligt på vad jag sagt, jag var tvungen att se mig om för att se så att ingen hörde något, men som tur var så var det ingen i närheten. Många gånger kommer det bara av sig själv, känslan väller över mig.

Jag har insett en hel del nu på jobbet att även ibland när jag inkluderas i något så känner jag mig väldigt alienerad… Man pratar om singelskap, om dejtande, om att para ihop varandra med någon, om fester och skojigheter.
Jag kan bara sitta tyst, försöka le ibland när det är lämpligt och tänka för mig själv ”Hej, jag heter Virulence och jag har ingenting att bidra med här”

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: