Aldrig

augusti 20, 2013

Jag har nämnt förut att bloggen är en ventil, att jag bloggar när jag inte mår bra. Jag är ganska säker på att jag antytt att ju mindre jag bloggar, eller kanske ju mer sällan jag bloggar så kan det vara ett bra tecken i sig. Kan är väl nyckelordet. Jag mår inte så bra just nu, har inte gjort egentligen sedan mars månad, men kanske extra dåligt de senaste veckorna. Jag har däremot ingen riktig ork mentalt att skriva av mig. Jag har inte mycket ork alls.

Jag känner mig väldigt ensam just nu, och jag känner mig fruktansvärt misslyckad. Jag kan inte se hur jag någonsin ska kunna träffa någon, än mindre se hur jag ska kunna räcka till, duga, för att den tjejen isåfall skulle vilja stanna vid min sida. Det är lite för många exempel på hur folk lyckas, hur lyckliga folk är, hur jag aldrig lyckats, varför jag aldrig skulle vara bra nog.

Det känns inte som jag orkar med det här. Ständiga misslyckanden, evig ensamhet, total tomhet…

Att vara en konstant förlorare, att dela upplevelsen av sista platsen med mig själv. Grattis, du är en totalt patetisk ursäkt till människa.

Tack.

2 svar till “Aldrig”

  1. Anonym said

    Länge sedan jag var inne här och läste. Jag önskar att du kunde förstå att du inte är ensam i ditt lidande, att det finns många som har ett likadant liv som du, men jag har själv varit nere i det hålet och vet hur totalt isolerad man känner sig.

    Du och jag kan i alla fall känna oss misslyckade tillsammans. Jag är för tillfället arbetslös, har bara en (väldigt ny) kompis som jag knappt känner, och har precis upptäckt att mannen som jag har älskat i hemlighet i åtta år har flyttat ihop med någon kvinna. En man som jag dessutom inte har träffat en enda gång sedan jag blev kär i honom för åtta år sedan. Men den kärleken lever kvar i min kropp och det är inte lönt att försöka göra sig av med den.

    Jag orkar inte skriva mer om mitt inrutade liv, och du vill säkert inte läsa om det på din egen blogg.

    Jag tycker faktiskt att du verkar vara en stark människa (på riktigt). Du knegar på, du ventilerar när du behöver, du bär dina bördor, du vågar erkänna dina känslor för dig själv. Det finns många människor som är misslyckade på riktigt, som väljer alla möjliga destruktiva metoder för att slippa känna och tänka. Du är nog inte en utav dem.

    • Virulence said

      Jag beklagar att du delvis känner igen dig och att du har en jobbig period.

      Jag har lyckats bli förälskad ett par gånger de senaste åren… säg de senaste… sju åren kanske. Jag kan inte riktigt påstå att jag kommit över någon av de jag haft känslor för. De har väldig speciella platser i mitt hjärta.

      Tack för dina uppmuntrande ord, men jag kan verkligen inte se mig själv som en stark människa hur jag än vrider och vänder på det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: