When? Huh? What day?

mars 27, 2013

Livet fortsätter på den inslagna vägen, vissa dagar går jag sönder inombords, andra är värre. Känslorna pendlar väldigt mycket fram och tillbaka, inte direkt upp och ned, utan snarare fram och tillbaka mellan många olika känslor. Jag tycker verkligen inte om att leva just nu, bara att vakna på morgonen är jobbigt. Jag brukar tycka om att ligga och dra mig lite, ta det lugnt på morgonen, nu är huvudet fyllt av jobbiga tankar direkt jag slår upp ögonen, och på morgonen framförallt har jag väldigt dålig ork att hålla de där tankarna borta.

Jag önskar jag kunde backa klockan och stanna tiden när allt var bra. Aldrig låta tiden ticka igen, bara vara fast i en naiv loop när jag trodde på något. För det är klart att jag skulle landa i det här, klart att det skulle bli såhär, egentligen är det väl fullt naturligt att jag skulle bli ensam, bortvald. Det är ju inte det som är det konstiga, tvärtom, det konstiga är ju att jag faktiskt började tro på motsatsen, att jag faktiskt trodde för mig själv att det kunde vara på något annat sätt.

Jag hatar mig själv så för att jag var naiv nog att börja hoppas, att tycka om det… jag vet och förstår att det har att göra med hur gärna jag vill att det ska vara så, att jag vill det så sjukt intensivt så att jag helt enkelt inte kan göra något annat än bara känna på det viset, att jag inte kan låta bli att tro på saker och ting trots att jag vet hur det funkar när det kommer till mig.

 

Något jag tänkt mycket på de senaste dagarna är att under tiden jag bloggat, och då kanske jag främst menar även den tid jag bloggade innan den här bloggen, min andra blogg, så har jag kommit i kontakt med många människor, än fler på den förra bloggen. Lite för ofta för att det ska kännas bra så har det funkat ungefär såhär. Jag bloggar om något som känns jobbigt, en person som också tycker att något känns jobbigt känner igen sig och kommenterar. Kanske växer det fram en vänskap, men så helt plötsligt så börjar den där personen må bättre, då är det som att jag inte behövs längre.

Ibland har det varit ganska uppenbart, och jag tror egentligen aldrig att det varit något planerat eller utstuderat, däremot har det hänt alldeles för många gånger för att det bara ska kännas som en slump… men det får mig att känna mig ganska betydelselös. Ungefär som ett verktyg man kan använda när man själv mår dåligt och sedan bara lämna och gå vidare när det känns bättre… det känns som det där jag trodde var på riktigt… det var bara på riktigt så länge motparten behövde det. För mig var det något jag hoppades mer på, men vad jag vill spelar ingen roll. Vad jag vill har väl aldrig spelat någon roll egentligen.

En annan sak jag tänkt på var den där tisdagen för tre veckor sedan när jag bloggade igen. Dagen efter den där hemska dagen. Jag mådde väldigt dåligt den tisdagen, men jag snubblade över ord som var skrivna för några månader sedan, ord kanske skrivna lite i oförstånd. Nu, såhär x antal månader senare så blev det verkligen ödets ironi, det var nog enda gången väl hemma den dagen som jag drog på smilbanden. Mitt i all tragik så blev det faktiskt lite komiskt, ödets ironi på ett tragikomiskt sett som fick det att kännas som någon högre makt bara lite retsamt ville räcka långfingret.

Så länge jag andas kommer jag nog aldrig lära mig vissa saker…

4 svar to “When? Huh? What day?”

  1. Lissie said

    Ibland kan det ju vara så att man bara har sina problem gemensamt, som t ex en ätstörning, och när då den ena eller båda blir bättre har man inget att prata om längre. Fast det kanske inte riktigt är det du är ute efter, utan mer att människor bryr sig om en när de sitter i samma sits som en själv, och sedan slutar de bry sig när de mår bättre? Det är ju en annan sak, och sjukt tråkigt att det händer.

    Själv kommer jag aldrig må bättre så don’t worry 😉 Nej men, ibland kan jag tycka att det är lite jobbigt när någon i ens närhet, som mått dåligt länge, börjar må bättre. Man tänker liksom: varför blir det aldrig min tur? Ganska egoistiskt sådär, men rätt ofrånkomligt.
    Jag brukar tänka att jag aldrig kommer vara den människan som sätter någon annan i den sitsen, eftersom jag aldrig kommer må bättre. Fantastiskt synsätt och fantastisk inställning, jag vet!

    Förresten tror jag det är bra att vara naiv! Det gör ont också men bättre det än att inte tro på någonting!

    • Virulence said

      Absolut, så kan det vara. Samtidigt som om bara den ena blir bättre så kan man ju fortfarande ha ett utbyte ändå, men att då den som mår bättre blir mer av ett stöd. Det kan ju finnas ett värde av att ha ett stöd som tagit sig ur samma typ av problematik. Som kanske vet vad man går igenom.

      Men ja, det är mer åt det andra hållet, även om jag inte vet om jag vill påstå att det alltid är för att personen slutar bry sig, ibland är det nästan som om jag har använts ungefär som ett verktyg och när personen väl tagit sig ur det där så då… ja då dör liksom kontakten ut med mig, eller bryts helt och hållet. Jag tror som jag skrev i inlägget inte att det handlar om något medvetet utstuderat, men att det bara blir så, att då har man ingen användning av mig, oavsett vad just jag vill, vad jag har använding utav..

      Men jag känner igen känslan, varför blir det aldrig min tur. Man känner sig inte jättestolt över sig själv när man tänker såna tankar, men de är svåra att inte tänka.
      På något sätt vill man ju ändå hopaps att man inte gör så för att man vet hur det är, oavsett om jag skulle må bättre någon dag. Att det inte handlar om mitt eget mående, utan att kunna se den andres behov med. (inom rimliga gränser)

      Jo egentligen är det väl så, om jag inte vore naiv, inte ens hade hoppet som drev mig, då skulle det inte finnas så många anledningar att leva. Just nu är det svårt att känna när jag mår riktigt dåligt, men annars är ju hoppet det enda jag har.

  2. Isnogood said

    Lämnar ett ❤ som vanligt så du vet att jag läst och förstår…
    Tänker på dig alltid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: