TGIF

mars 15, 2013

Jag var inne på det i förra inlägget. Den här helgen skulle bli bra, den här helgen hade jag planer för, förhoppningar.

Sedan måndags har jag istället varit rädd för fredagen, för helgen. Jag är det fortfarande. Det är väldigt ovanligt att jag är rädd, det är faktiskt en ganska ovan känsla, men just nu känner jag mig svag, rädd för vad som ska hända.

Jag gruvar mig för att laga mat i dag. Det är en maträtt jag egentligen tycker mycket om och som jag dessutom inte ätit på ett tag, men jag känner ingen aptit alls när jag tänker på det. Jag har ingen större aptit alls just nu men just den här måltiden just den här dagen känns hemsk. Hade jag vetat hur helgen skulle bli så hade jag väldigt sannolikt inte ens handlat för att kunna laga till det… jag hade nog inte ens ätit något… möjligtvis värmt något i micron och tvingat i mig när aptiten sagt nej…
Planen med matlagningen var inte direkt så som den blivit, nu känns den totalt poänglös.

Jag vill bälga i mig alkohol. Inte för att jag är sugen på det, och inte egentligen för att jag tror att det skulle göra något bättre (oftast blir det ju bara värre, som att känslorna snarare förstärks än dämpas) utan för att det finns någon sorts föreställning i mitt huvud att det är någon märklig lösning på något. Det vore nog inte en så bra idé, men det kan sluta med det oavsett medvetenhet.

Sedan känner jag mig i ärlighetens namn ganska värdelös. Värde lös, utan värde. Med såna där klyschiga egenskaper som känns som de just saknar värde. Jag hatar verkligen mig själv när jag inser sånt här. Jag kan önska att de kvaliteter jag har värdesattes högre, samtidigt som det väl bara är att acceptera att världen ser ut som den ser ut, det är inte hela världen det är fel på, det är mig.

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, i dag när jag var på jobbet så ville jag bara därifrån, men jag ville inte heller hem, hem till tomheten och ensamheten, hem till en planerad helg i spillror. På något sätt vill jag inte vara någonstans, det finns inget ställe jag vill fly till heller… det är som att jag bara vill försvinna helt och hållet.

Samtidigt som jag inte vill vara ensam, allt blir ju bara värre då.

För ögoblicket är det få saker jag vill, men det är mycket jag inte vill. Det senare får jag däremot mycket av.

5 svar to “TGIF”

  1. Isnogood said

  2. Lissie said

    Fint med uppdatering, även om det kanske inte var en så rolig uppdatering 😦 Blir lite nyfiken på vad som har hänt, förstås. Om något nu hänt.
    Ta hand om dig!

    • Virulence said

      Och vad fint att läsa en kommentar från dig, att du fortfarande hittar hit, det värmer =)

      Nyfikenheten är svårare att stilla, jag vill inte skriva för mycket om det, åtminstone inte såhär.

      Tack för din kommentar!

  3. Lissie said

    Well, du är ett bokmärke hos mig 🙂

    Okej, jag förstår. Du behöver inte berätta något. Kanske klokt att hålla vissa saker borta från nätet. Just därför raderade jag precis alla mina inlägg som handlar om min mamma 😉

    Kram på dig

    • Virulence said

      Det glädjer mig av någon anledning =)
      Som sagt, allt behöver kanske inte läggas ut på nätet för allas kännedom… av olika anledningar.
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: