När dagarna blir för många

oktober 14, 2012

Jag är inne i en lite sämre period nu under några veckor, säg strax innan förra inlägget jag skrev. Jag kan ha sämre dagar normalt, när ensamheten blir påtaglig, dagar med ångest eller andra jobbiga känslor, uppgivenhet. Problemet nu är bara att de där dagarna är lite för många och kommer med lite för jämna mellanrum. Ensamheten känns så nära så ofta, någon vacker själ på jobbet gör sitt bästa för att få bort de känslorna (trots att hon inte direkt vet om dem). Men så är det ju också den där tjejen, Hon.

Som den där dagen när jag precis kommit på plats på jobbet och såg ut genom fönstret och såg Henne. Såg när Hon vandrade till jobbet och hjärtat stannade, när det gjorde fysiskt ont i bröstkorgen. Den där dagen när chefen sa Hennes namn och jag blev alldeles kall och hjärtat började slå otäckt fort. När Hon pratar och inleder meningar med ”vi”. Eller som många dagar, bara jag ser Henne, hör Hennes röst, ser Hennes leende. När jag blir förälskad och går sönder i samma ögonblick.

Hon är så fin, och det känns som jag är lika kär i henne som närsomhelst tidigare. Som att jag när jag väl tog mig till ruta ett blev fast där. Så som det varit de senaste tre gångerna jag fallit för en tjej, känslorna sitter kvar, och ger inget sken av att vara i närheten av att försvinna.

Tänk att alltid vara ensam, att aldrig få uppleva det. Klockan tickar högt ikväll.

7 svar to “När dagarna blir för många”

  1. Isnogood said

    Kära vän, önskar jag kunde få dig att må bättre! ❤

  2. Lissie said

    😦

    Det finns inget som säger att det kommer vara så för alltid! Tro på det! Jag vet att det är sjukt svårt, jag kan liksom inte riktigt själv, men man får försöka. Kram till dig! (Och hoppas att jag kan kommentera här nu.)

    • Virulence said

      Självklart finns det inget som säger att det kommer vara så för alltid, samtidigt som det inte finns något som säger motsatsen heller. Men jag försöker… försöker åtminstone hoppas även om jag har svårt att tro på det.

      Kram!

  3. Lilo said

    Varför ska kärlek göra ont… jag tycker det borde vara vackert och rosenrött och fluffiga moln att sväva på… Tänker på dig. (Och dig med Lissie!) Kram 🙂

    • Virulence said

      Det är som det är, förhoppningsvis får jag någon dag uppleva den anra sidan av kärleken med. Tänker på dig med.

      Kram

  4. Lissie said

    Aw, tack! Hoppas att det är bra med dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: