Att vara tillbaka

augusti 5, 2012

Jag började jobba igen för två veckor sedan efter min ledighet och även om det är lite bakvänt, men ändå lite förutsägbart, så var det skönt att börja jobba igen. Det är skönt med ledighet, skönt att kunna styra över sin tid, kunna gå upp när man vill, vara uppe så länge man vill utan att behöva störas av ett alarm som skriker av tvång att kliva upp. Men när den där tiden kan fyllas med rätt så lite, och framförallt samma saker om och om igen, och kanske framförallt, när den där tiden till 98% spenderas i sällskap enbart med mig själv så blir det här med ledighet nästan bara destruktivt om den är alltför lång. En helg, som nu, är väldigt härlig, att få ladda batterierna, vila upp sig, och bara vara ensam i ungefär 2,5 dagar, det är ganska lagom. Kanske till och med någon dag till hade varit optimalt.

Men att komma tillbaka till jobbet, att vara sysselsatt, att få träffa människor på något sätt åtminstone, det kändes så väldigt härligt. Första veckan kändes det som jag nästan fysiskt ville omfamna varenda människa jag såg… jag höll mig från det dock.

Veckan som gick hade jag däremot förväntat mig kunde bli lite mer komplicerad, då började nämligen hon jobba igen, då kom hon tillbaka. Det är underbart på sitt sätt, jag blir lycklig bara av att se henne, och skitjobbigt, på ren svenska, på sitt sätt. Att veta att jag aldrig kommer kunna få henne, en tjej som henne.

Och vetskapen av att jag är världens sämsta människa på att komma över tjejer jag fått känslor för. Hur kommer man över någon när det bara är så att det av någon anledning inte kan bli jag och hon. När hon fortsätter vara samma underbara människa som jag fallit för, när jag fortsätter charmas av henne, jag förstår det inte, förstår inte hur man kommer över någon i ett sånt läge… Kanske behöver jag inte göra det heller, bara någon gång få plats i mitt hjärta även för någon annan, som kanske kan trycka undan allt annat i hjärtat litegranna åt sidan.

24 svar to “Att vara tillbaka”

  1. Isnogood said

    Aha! Ett nytt inlägg!

    Och jo, jag vet att bloggen är till för att du ska skriva av dig och inte till för oss läsare, men jag har väntat i alla fall.

    Varför tror du att du aldrig kan få sådan typ av tjej?
    Och vad exakt är det för typ?

    //L

    • Virulence said

      Vad go du är =) Men som sagt jag bloggar lite sporadiskt, ibland går det rätt lång tid mellan inläggen.

      För att jag aldrig kunnat få någon. Att då lyckas fånga en tjej som är så snäll/omtänksam, så väldigt trevlig, mysig, som har humor, är intelligent, sagolikt vacker… ja helt enkelt: Varför skulle hon ens se åt mitt håll? När hon skulle kunna välja bland så många andra?

      Och det är väl inte bara hon som faller under en sådan kategori. Det är något som känns som det passar in på många, varför välja mig när man kan få någon annan?

      • Isnogood said

        Hej ”Virus”!

        Tänkt skriva till dig massor med gånger, men det har hela tiden kommit någonting emellan. Igår satt jag vid datorn ( det händer typ aldrig eftersom jag har min ❤ smartphone <3) och tänkte passa på att kommentera men då gick det inte att få samma avatar som jag brukar, morr! ( ja, det kändes viktigt för mig, jag är störd 🙂 )

        Iallafall fall här nu.

        Dom här kvinnorna du intresserad av, vet dom om ditt intresse? Eller är det "bara" beundran på avstånd?

        Utstrålar du något? Tänker på sorgsenhet, uppgivenhet, oåtkomlighet? Släpper du människor inpå?

        Har svårt att tänka mig att det är något fel på dig som gör att du aldrig träffat någon, snarare "otur", blyghet?, fel tillfällen, fel kretsar osv.

        Förlåt om jag rotar för mycket… Tänker mycket på dig och hur du har det. Stor kram 🙂

      • Virulence said

        Hej!

        Det är ingen fara, jag uppskattar kommentarerna men det är inget jag förväntar mig, så uteblir de eller om de dröjer så är det inget problem =)

        Det blir mer och mer ”beundran på avstånd” jag känner mig mer och mer uppgiven för varje misslyckande… de senaste två tjejerna jag fallit för vet inte om det. Jag har försökt vara mig själv, försökt ta kontakt med dem men…. jag antar att det inte räcker så långt.

        Sorgsenhet är jag ganska säker på att jag inte utstrålar, den masken har jag inga problem att bära, uppgivenhet tror jag inte heller att jag utstrålar.

        Blyghet kan nog vara en sak, delvis kanske det gör att jag inte släpper folk inpå, men å andra sidan känns det som det är få som ens försöker ta sig nära inpå… när det gäller personer jag tycker om skulle jag nog inte ha något problem att släppa dem inpå, men kanske att det skulle krävas att de tog första steget.

        Men jag kan många gånger ha svårt i olika sociala situationer, många gånger kan det uppstå tystnader när jag är med (pinsamma eller inte är väl upp till var och en att bedöma)… jag tror jag har använt mig av uttrycket ”socialt otränad” i bloggen någon/några gånger tidigare… Jag har ju inga direkta vänner eller så, umgås inte med någon på min fritid så enda gången jag egentligen träffar folk (bortsett från familjen någon gång ibland) är ju på jobbet.

        Det är ingen fara, du får fråga precis vad du vill. Känner jag att jag inte vill svara så säger jag till, det är inte svårare än så =)

        Kram

  2. Lilo said

    Jag vet inte heller särskilt mycket om hur man kommer över någon man har känslor för och som man inte upplevt något speciellt tillsammans med. Det blir som en bubbla som aldrig spricker.

    En relation där kanske personans dåliga sidor visat sig, eller som du skriver, någon annan tar plats i hjärtat, då är det kanske lättare att komma över den känslan man en gång hade. Eller åtminstone placera den långt bak i minnenas arkiv.

    Men en dag är det din tur att träffa den där speciella, vackra, snälla som tycker om dig som du är… det hoppas jag på 🙂 Kram

    • Virulence said

      Precis, det är en sak om man blir sårad, någon är elak mot en, om en person visar sig vara någon annan än man trott… men om personen bara fortsätter vara den där underbara… hur ska man då sluta charmas av det, hur kommer man då över den personen?

      Jag gillar att du avslutade med ”det hoppas jag på”, det känns mer äkta än när någon hugger i sten att ”så är det”. Jag hoppas jag med, men det finns inga garantier för något. Men tack för dina fina ord =)

      Kram

  3. Robin said

    Hej igen,
    det var jag som skrev för några månader sedan om att jag hade fått sluta ett jobb pga att mitt liv varit så händelselöst och jag hade aldrig mycket att säga på fikaraster och liknande. Jag tror du gjorde ett nytt blogginlägg pga mitt meddelande. Nu har jag nytt jobb igen.
    Jag har nu börjat testat nätdejting på mötesplatsen.se lite mer på allvar. Jag har tidigare testat nätdejting, men aldrig fått något svar eller någon som på eget initiativ tagit kontakt med mig.
    Nu däremot har jag skickat säkert över 50 meddelanden och gått in riktigt seriöst för detta. Mina meddelanden har skiftat ganska kraftigt i karaktär och seriösitet. Det har resulterat i 2 st dejter till helgen med tjejer jag tycker ser riktigt bra ut och ser fram emot att träffa, med intressanta profiler. Så detta kan bli en ny öppning för mig.
    Så jag undrar, har du gått in riktigt seriöst för detta med nätdejting? För det kanske kan vara en väg framåt för dig också?

    /Robin

    • Virulence said

      Ah, I remember, hur går det på det nya jobbet?

      Vad härligt att du satsat på det och att det ändå lett till något. Hur gick dejterna?

      Jag har aldrig testat nätdejting men jag har såklart funderat på det (precis som jag funderar på väldigt mycket). Det finns vissa positiva saker med det, man kan börja med mail/chatt vilket är lite enklare för mig, det blir inga pinsamma tystnader och man får lite mer tid på sig att svara. Men det är ju fortfarande en form av dejtande, vilket jag egentligen tror passar mig ganska dåligt. Jag har svårt att vara avslappnad kring människor jag inte känner mig trygg med, och det är otroligt få människor jag känner mig trygg med redan första gången/gångerna (vet inte om jag kan komma på någon såhär på rak arm).

      Så egentligen skulle jag vilja lära känna någon först, falla för henne och sedan ta nästa steg.

      Men det kanske är som med mycket, att man blir bättre på det med tiden… Men jag är lite rädd att det skulle ta rätt många misslyckanden innan jag fann någon på det sättet och jag är lite rädd för hur jag skulle hantera dem, jag är rädd att de skulle sänka mig än mer och det väldigt snabbt..

      • Robin said

        Det nya jobbet flyter på bra. Jag är lika tyst fortfarande, men det verkar accepteras bättre på denna arbetsplatsen.
        Den ena tjejen fick förhinder och kunde inte, så det blev inställt, men kanske blir av senare. Den andra tjejen blev det en dejt med. En märklig upplevelse.
        Vi gick först en promenad, tog sedan en fika, och gick sedan och pratade ganska länge. Tyckte det var riktigt trevligt, även om jag var ganska spänd och nervös under lång tid. Jag är ungefär som dig, att det tar lång tid för mig att känna mig bekväm med en person. När dejten led mot sitt slut så kändes det riktigt bra, och senare samma dag så sms:ade hon mig och frågade hur jag hade det, och om jag ville ses igen, och det sa jag att jag definitivt ville, och hon höll med. Det gick ett par dar och jag försökte ta kontakt med henne igen, för att bestämma tid för ny träff. Men hon svarade inte på sms, eller när jag försökte ringa upp. Skickade även meddelande på dejtingsidan som hon inte heller svarade på. Nu har det gått ytterligare några dagar, och jag försökte igen att ta kontakt, men inget svar. Jag ser att hon varit inne på dejtingsidan, så hon har bara ignorerat mig verkar det som. Så på frågan hur det har gått, vet jag inte riktigt hur jag ska svara. Jag fick till en riktigt trevlig dejt med en tjej som nu bara verkar ignorera mig totalt. Men man är ju en upplevelse rikare i alla fall. 🙂
        Jag kommer nog att ge nätdejting fler chanser. Det är i alla fall mer stimulerande än att bara gå och dra omkring i sin ensamhet.

      • Virulence said

        Skönt att det accepteras. Jag kan önska ibland att jag kunde hantera det sociala spelet bättre, men så länge jag åtminstone accepteras för den jag är så räcker det väldigt långt.

        Skumt med tjejen du dejtade. Om jag dejtade en tjej och det vore så att hon inte ville ses igen (får man kanske gissa utifrån hennes märkliga beteende) så skulle jag helt enkelt vilja att hon sa det till mig. Visst det skulle vara skittrist att få ett sånt besked speciellt om man själv kände tvärtom men… då vet man åtminstone och kan bara försöka gå vidare istället för försöka få tag på henne och hålla på med gissningslekar…

        Jag gillar din inställning i alla fall, både när det gäller att du är en erfarenhet rikare och att du kommer fortsätta ge det chanser =)

  4. Isnogood said

    Åh Virus!

    Jag får så ont i hjärtat av dig!
    ”Jag har ju inga direkta vänner eller så…”
    ”Varför välja mig när man kan välja någon annan”

    Usch, det gör mig ledsen att du ska ha det så! Jag vill bara krama om dig! Önskar ingen människa ensamhet, vi är inte skapta för det… Om du skulle vilja maila, messa, snigelposta privat säg bara till, det vore roligt. Annars fortsätter jag hålla utkik här på bloggen, skriver så gärna här också 🙂

    • Virulence said

      Tack för omtanken.

      Nej det känns inte direkt som man är skapt för det, isåfall borde det kännas bättre. Angående annan kontakt så har jag en mail jag brukar använda mig av, men annan kontakt är jag lite försiktig med via bloggen för min anonymitets skull…

      • Isnogood said

        Varsågod, det var så lite 🙂

        Jag förstår absolut att du vill behålla din anonymitet och integritet! Menade verkligen inte att vara påflugen eller fräck.

        Kram//L

      • Virulence said

        Och jag tog det inte alls på det sättet heller, snarare som ord av välmening eller omtanke, så no harm =)

        Jag är bara lite försiktig is all…

        Kram

      • Isnogood said

        All good då 🙂

        Vad bjuder din söndag på? Här är det gråväder och jag ska roa mig med tvätt och städ samt förbereda inför veckan. Spännande värre! 😉

      • Virulence said

        Ungefär samma här då, gråväder här med (inget nytt för den här sommaren direkt) så jag ska också roa mig med åtminstone städning. Ska nog försöka städa undan det (pun intended) rätt tidigt så kan jag slappa lite sedan framför någon valfri skärm.

      • Isnogood said

        Nå hur går det för dig med städandet? Här är det avbrott för lunch, amerikanska pannkakor beställt av
        ungarna 🙂

      • Virulence said

        Ungefär som här då 😉 Inte lunch än men har tagit en paus mitt i städandet, jag gör nog en kraftansträngning snart så kan jag luncha när städandet är klart sedan.

        Pannkakslunch lät inte helt fel annars 😉

      • Isnogood said

        Tänkte på en sak…

        Var du ensam som barn också? Eller är det ”bara” som vuxen? Allt är så mycket enklare när man är liten.

        En till sak…

        Har du inget intresse/hobby/tidsfördriv/husdjur som kan skapa kontakter? Hundtricket typ 🙂

        Godnattkram

      • Virulence said

        Jag har alltid varit ganska blyg/tystlåten, men just det har faktiskt blivit liiite bättre med åren. Däremot är det tvärtom med ensamheten, så länge jag gick i skolan så hade jag ändå vänner.

        Man kan säga att jag blev ensam ungefär när jag gick ut gymnasiet…

        Inga husdjur. Intressen/hobby/sysselsättning är väl en sak.. oavsett om jag har sådana eller inte, men jag vet inte vad det skulle vara, hur man skulle göra etc…

        Kram

      • Isnogood said

        Hej!

        Hoppas du haft en bra start på veckan, här går det i 120 knyck 🙂

        Ja som sagt, allt är så mycket lättare när man är liten, tur man knyter kontakter och skapar relationer… Kanske är det enklare för att barn är så mycket ärligare och naturligare än vuxna?

        Nu har jag ju ingen aning om hur gammal du är, men ensam sen slutet av gymnasiet låter som en hemskt lång tid! Usch, jag blir ledsen för din skull.

        Jag förstod inte riktigt ditt svar om intressen/hobbys osv. Jag menade bara att ofta kan man ju knyta kontakter genom saker man har/gör gemensamt. Typ fika med sin bokcirkel, en öl efter innebandyn, söndagsjogg med lokala springklubben, ja du förstår hur jag tänkte?

        Jag funderar så mycket på det du skriver om. Inser hur lite jag vet och tänker om andra. Har aldrig före din blogg ens reflekterat över att det finns ensamma människor. Så ytlig jag känner mig!

        Jag skäms över att jag ibland gnäller över att det är så mycket att göra, så många som vill ses, att aldrig få vara ifred osv.

        Mycket dryg bloggläsare du fått, tjatar hål i huvudet på dig med alla frågor och funderingar. Tur att det bara är text iallafall, för jag pratar tusen gånger mer än jag skriver, du hade drabbats av blödande öron IRL 😀

        Nu ska jag försöka få någon ordning på morgondagens paltor.

        Kram //L

  5. Isnogood said

    Andra stycket, första meningen; HUR man knyter kontakter ska det stå. Inte TUR. Hata T9…

    • Virulence said

      Jag förstod vad du menade 😉

      Jag förstod vad du menade kring intressen/hobbys, och jag menade att det skulle säkert kunna vara ett alternativ, och det skulle väl kunna vara det oavsett om det är ett intresse jag har eller inte (alltså kanske något jag får prova på även om jag inte har själva intresset)-… Men jag har svårt att veta vad det skulle vara för saker eller hur jag skulle göra etc..

      Det är inget att känna sig ytlig över eller skämmas över. Först och främst tror jag det är ganska naturligt att man inte funderar över det. De allra allra flesta är ju inte ensamma på det sättet och kommer inte i kontakt med ensamhet heller på det sättet. Så det är nog ganska naturligt att det inte är något folk funderar över.

      Och skäms inte över sådana saker.Alla har olika sorters problem, och alla ser på saker och ting på olika sätt.

      Jag har skrivit det förut, jag har ingenting emot en massa frågor, och jag har ingenting emot att någon ställer en ”direkt” eller ”känslig” fråga heller. Ställer någon en fråga till mig som jag inte vill svara på så gör jag det klart, men att någon ställer själva frågan har jag inget problem med =)

      Haha jag vet inte det jag, jag har ett stort tålamod 😉

      Kram

      • Isnogood said

        Okej, bra, då förstår vi varandra angående hobbys och sådant. Svårt ibland med text…

        Nej det är väl så… Man tänker inte så ofta utanför sin egen lilla bubbla. Fast nu har det hänt! Eureka! 😉

        Nej okej, då litar jag på att du säger ifrån om jag är för frågvis, och jo jag vet att du skrivit det förut.

        Ha, mycket tålamod hjälper föga mot blödande öron!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: