– Ja nä, jag har tagit det rätt lugnt…

maj 20, 2012

Långhelg, ledig från onsdag kväll till måndag morgon. Väldigt skönt på sitt sätt, lite lätt ångestladdat såhär i efterhand. När jag kom hem i onsdags kväll låste jag dörren, jag har inte låst upp den än. Jag har alltså spenderat varenda minut av den här långhelgen i min lägenhet. Egentligen är det inget oväntat med det, det är en ganska bra avspegling av hur mitt liv ser ut. Den fritid jag har spenderar jag för mig själv och försöker sysselsätta mig med saker som får tiden att gå.

Men det blir också väldigt påtagligt hur torftigt liv jag lever. Att höra/se/läsa om saker som folk gör, det måste inte vara något avancerat, middag med vänner, myskväll med familjen, dejt eller vad det nu än kan vara. Det hade säkert funnits ett par alternativ för mig, men inte som jag själv skulle vilja göra. Att spendera långhelgen instängd i min lägenhet med min ensamhet blev the lesser of two evils så att säga. Vilket är mer dramatiskt än det låter, jag har ingenting emot att se på tv, sitta vid datorn eller pyssla med något annat här hemma… det är mest efteråt det ger en rätt tom känsla. Som att det inte har gett så mycket, som att det varit ett tidsfördriv omöjligt att dela med någon annan som någon form av upplevelse.

Det är skönt att vara ledig, jag bara önskar jag hade någon att spendera ledigheten med… ibland i alla fall.

8 svar to “– Ja nä, jag har tagit det rätt lugnt…”

  1. Lilo said

    Jag är lite nyfiken på var du bor, i en storstad? Finns det något som lockar utanför dörren? För mig blev det lite mer luft omkring mig när jag flyttade ut på landet. Men jag har inte direkt några grannar som jag behöver vara social med heller 🙂

    • Virulence said

      För mig är det väl lite tvärtom isåfall. Jag är uppvuxen och bodde länge, kanske inte på landet, men lite mer… avsides kanske man kan kalla det 😉

      Nu däremot bor jag.. ja jag vet inte var gränsen går för storstad, men jag bor i en stad i alla fall, inte mitt i kärnan utan lite lite i utkanten av den, vilket jag trivs bra med. Nära till mycket utan att nödvändigtvis behöva bo mitt i smeten.

      Det finns mycket jag skulle vilja gå ut och göra… men inte mycket jag skulle vilja göra själv… vilket lite är problemet eftersom jag inte direkt har någon vän. Jag skulle nog till och med kunna tänka mig att göra mycket jag inte direkt har något större intresse av själv, bara sällskapet var rätt.. Jag tror bara det skulle göra att jag uppskattade att göra… vad det nu än skulle handla om.

      • Lilo said

        Mmm, jag förstår det där… saker är inte alls lika roliga när man är själv. Jag har en förmåga (bra eller dåligt) att hela tiden sysselsätta mig med ensamsaker för att få tiden att gå, men ibland glömmer jag hur bra det faktiskt känns om man har ett bra sällskap.

        Läste ditt senaste inlägg också och jag vet inte heller om jag vågar tro på att det finns någon för alla, men jag hoppas att det gör det. En någon kan ju även vara en riktig vän.

      • Lilo said

        Greg Laswell- Comes and goes (In waves)

      • Virulence said

        Först och främst: Väldigt fin låt, jag gillade den.

        Jag sysselsätter mig också med ensamsaker för att få tiden att gå… men det betyder inte att det är vad jag helst vill. Jag skulle överge i princip allt av det bara för att få göra något i ett bra sällskap (så sällskapet är på många sätt viktigare än vad jag faktiskt gör).

        Hoppas gör jag med, annars skulle det verkligen inte finnas någon anledning att leva (vilket jag ändå frågar mig ibland).

        Kanske skulle en någon kunna vara en riktig vän, jag saknar ju det med… men jag vet inte om jag skulle nöja mig där. Om det skulle räcka med en fin vän, men aldrig någonsin få uppleva kärleken, hur det är att vara älskad av någon man älskar..

        Det är den enda riktigt stora dröm jag har.

      • Lilo said

        Undrar i vilken ordning jag svarar nu… 😉
        Men iallafall, det är väl också den drömmen jag har innerst inne, att möta kärleken och inte ”bara” en vän även om det också är värt väldigt mycket. Jag har bara lite svårt ibland att definiera… vad är kärlek? Skulle jag nöja mig med en djup vänskap, man kan väl älska en vän? Man kan ju älska sina barn. Eller är det annorlunda? Är det erotikbiten man vill ha… men är det kärlek? Var går gränserna?

        Jag föväntar mig inte att du ska svara på allt det, men det är frågor som snurrar i mitt huvud väldigt ofta.

      • Virulence said

        Man kan absolut älska en vän, men det är inte främst vänskap jag saknar (även om det som sagt även är det).

        Erotik/sex, visst… men jag tror att jag har ett stort närhetsbehov rent generellt (jg skriver tror för jag har ju aldrig egentligen upplevt det, men jag trängtar så efter det). Det handlar alltså inte bar för mig om sex, utan om annan närhet, annan intimitet, som att komma hem och krama om någon, att sitta i en soffa och titta på någon film/något program och bara mysa. Att hålla någons hand på en promenad… eller att få somna tätt intill varandra…

        Mycket som inte känns som det går att lösa med en vän… i alla fall inte så som jag funkar..

  2. Lilo said

    Mmm… jag förstår vad du menar. Det är väl ett grundläggande medfött behov oss oss människor att vilja ha det anar jag. Synd bara att mänskligheten är så förbannat komplicerad, vore nog enklare att vara en katt tror jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: