Tankar som leder till tankar som leder till tankar som leder till vilsenhet

mars 12, 2012

Jag är inne i en period nu (igen) där kärleken känns jobbig. Det går i vågor det där, i min naiva bubbla när jag inte tillåter mig själv analysera saker och ting kan jag faktiskt tycka om att ha känslor för någon. Det kanske låter alldeles självklart att det är en positiv känsla att ha känslor för en annan människa, men när de aldrig någonsin varit besvarade, då finns det många ångestkänslor som kan följa med kärleken. Ungefär som det varit nu senaste dagarna, senaste veckan.

Det finns två tjejer jag haft väldigt starka känslor för de senaste 5-6 åren, båda har jag skrivit om i den här bloggen och gör det även fortfarande ibland (dels för att de kan dyka upp i mina drömmar eller bara mina tankar närsomhelst… men även för att jag inte vet hur man kommer över någon, jag har fortfarande känslor för dem), men det finns faktiskt nu en tjej till som åtminstone väckt ett lite större intresse.

Men den senaste veckan har snarare varit fylld av frågor som… i vilket universum skulle egentligen tjejer som de här tre någonsin falla för mig? Så otroligt fina, snälla, mysiga, ödmjuka och roliga tjejer. Jag vill lägga till sagolikt vackra, problemet är bara att får jag känslor för en tjej så brukar hon automatiskt bli bland det vackraste jag sett, så helt objektiv kanske jag inte är, men i min värld är det inte desto mindre sant. Jag börjar se scenarion framför mig på vad som kommer hända, på vad som alltid har hänt och vad som alltid brukar hända.

Den där känslan när jag får veta att hon träffar/träffat någon. Känslan jag beskriver ovan, den som är lite en blandning av deppighet, noll självförtroende och en massa självhat, när den övergår i något betydligt mer hjärtekrossande. När det blir svart på vitt, när även den sista gnuttan naivt hopp kvävs.

Före allt det, så kan jag faktiskt må väldigt bra av att gå omkring och vara olyckligt kär, av någon väldigt märklig anledning egentligen. Inte egentligen så mycket för det där naiva hoppet, utan mer helt enkelt för att jag blir så väldigt glad av att se/höra en tjej jag tycker om så väldigt mycket. När hennes blotta närvaro gör mig glad, när jag bara vill få träffa henne lite lite till.

Det går som sagt i vågor… men den senaste veckan har enbart gått åt till att ifrågasätta allt. Varför jag ens försöker, varför jag ens hoppas, vad är egentligen meningen med det? Det har även övergått till mig själv, varför gör jag saker ens för mig själv? Vad är poängen med att ta hand om sig själv om mitt liv ändå inte spelar någon roll för mig när jag lever i den ensamhet jag gör?

Om jag inte tar hand om mig själv för någon annans skull, och inte bryr mig egentligen för min egen skull, vad är då poängen?

Varför inte bara… ge upp.

8 svar to “Tankar som leder till tankar som leder till tankar som leder till vilsenhet”

  1. Lilo said

    Jag har många gånger tänkt att ”varför ska jag bry mig om/älska mig själv” om ingen annan gör det.

    Den sista tiden har jag funderat på motsatsen… ”hur någon ska kunna älska mig om jag inte älskar mig själv.”

    Men det är svårt. Något slags moment 22.

    • Virulence said

      Det där är ju en klassiker som brukar synas i två varianter

      ”hur ska någon kunna älska en om man inte älskar sig själv”

      ”hur ska man någonsin kunna älska någon annan om man inte älskar sig själv”

      Jag gillar inte något av de uttrycken för jag tycker inte de är sanna. Jag har sett många exempel på personer som verkligen inte tycker om sig själva men som både älskar och är älskade, som finner kärleken.

      Självklart är det ingen nackdel att älska sig själv, det ökar säkert chansen, men att det inte skulle gå att älska/vara älskad, det är helt enkelt inte sant.

      • Lilo said

        Det går säkert att finna kärlek ändå, men i mitt fall (och nu talar jag bara om just…mig) så har det bara lett till osunda relationer, som att jag dragit till mig människor som velat
        uttnyttja min svaghet och mitt dåliga självförtroende.

        Det beror väl på hur man definierar kärlek också, jag kanske bara har en naiv drömbild av vad det är…

        Och mitt inägg var inte alls tänkt att bli någon slags ”sanning” eller pekpinne för hur saker är. Det var nog mer min egen fundering om varför det är så svårt för mig att hitta ”någon som verkligen kan älska och respektera mig och som jag kan älska tillbaks.”

      • Virulence said

        Vet inte varför jag inte kan svara på ditt svar, men jag svarar såhär istället då.

        Jag tolkade inte din kommentar som en pekpinne, och jag hoppas att du inte tolkade mitt svar på det sättet heller. Jag skrev faktiskt dit som sista ord efter kommentaren ”(min åsikt)”, men tog bort det… för det är vad det handlar om, vad jag anser.

        Det handlar också en hel del om att jag personligen är less på många klyschor som det säkert finns korn av sanning i, men som aldrig bevisats för mig som absoluta sanningar (alltså det finns alltid undantag från dem).

        Tråkigt att höra ändå att du haft så dåliga erfarenheter av tidigare relationer (vilket jag även tycker framgått en del via din blogg). Kärleken har jag verkligen 0 och ingen erfarenhet om hur man ska lyckas med… så jag har få svar, men väldigt många tankar.

  2. Lissie said

    Som svar på kommentaren ovan har jag tänkt att ”vad sjukt pinsamt/patetiskt det vore att älska mig själv om ingen annan gör det”. Då känns det liksom bättre att sälla sig till alla andra, alla de som inte bryr sig om en.

    Lite som när man ritade en teckning på dagis, och man egentligen tyckte att den blev fin, och någon okänslig idiot fick för sig att säga ”vad fult du målar”. Visst känns det mycket bättre om man kan hålla med då än att känna ”jag tyckte att den blev fin, men jag tycker nog fel, för det är ingen som håller med mig.”

    Eller jag vet inte. Det kanske bara är jag som fungerar så.

    Och jag undrar precis samma sak som du, varför gör jag grejer för mig själv? Varför ta hand om sig själv, när jag varken gör det för min skull eller någon annans? Det känns så himla meningslöst… Jag återkommer om jag kommer på något slags svar.
    Kram

    • Virulence said

      Om man tar ett, kanske konstigt exempel. Men säg hygien, där är det väldigt lätt för mig att hålla koll på sånt eftersom jag rör mig bland folk, eftersom jag har ett arbete. Sköter jag inte min hygien så går det ut över andra.

      Men mycket annat, och det kan handla om fysiska, emotionella eller olika utvecklande saker… varför ska jag göra dem för mig själv? Jag landar ofta i ett konstaterande att egentligen så bryr jag mig ju faktiskt inte? Varför skulle jag spendera tid på mig själv när jag inte bryr mig om mig?

      Det gäller inte nödväntigtvis allt, och det gäller inte alltid. Men det gäller mycket, och det gäller ofta…

  3. robin said

    Sitter lite i samma sits själv. Jag undrar, går detta problem ut över ditt arbetsliv på något sätt? För mig själv har avsaknaden av en relation och allt färre vänner med åren resulterat i att jag har blivit allt mer tystlåten. Jag har helt enkelt inte speciellt mycket upplevelser att prata om på fikaraster och dylikt längre. Jag blir allt mer apatisk med åren skulle man kunna säga. Och folk på arbeten har klagat på detta. Mitt senaste jobb fick jag sluta på eftersom jag inte visade tillräcklig entusiasm och engagemang, jag var för tyst. Är detta något du har problem med, och hur hanterar du det i så fall? Bör tillägga att jag skötte mina arbetsuppgifter men jag var för tyst helt enkelt.

    • Virulence said

      Mitt svar blev så långt att jag gjorde det till ett nytt inlägg. Känner igen ditt problem i alla fall, och jag beklagar att du miste arbetet på grund av det =( Min första tanke var: Kan man verkligen bli uppsagd av en sådan sak? Men.. kanske det… skrämmande på sitt sätt, på den här sidan av det sociala spelet åtminstone.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: