Ångest

september 22, 2011

Den här veckan har varit full av jobbiga känslor, av ångestladdade känslor. Jag måste prata inför en grupp människor och jag avskyr det. En minut eller en timma, det spelar ingen roll, en minut är tillräckligt jobbig. Varje dag, i princip varje minut, den här veckan har jag haft ångest över det, och även när det väl är över, när jag väl är klar så kommer jag alldeles säkert ha kvar känslorna ett tag till. Jag har aldrig egentligen tyckt om det, men det fanns faktiskt en tid då jag stod ut med det, en tid då jag till och medd skulle vilja påstå att jag var duktig på det, men det var alldeles för längesedan, och jag har för dålig koll på vad jag ska säga, och kan därför inte riktigt förbereda mig. Jag vill bara slippa det.

Men egentligen, det jag skrivit ovan är inte problemet. Jag hatar det, har ångestkänslor över det, men det skulle jag nog kunna ta mig igenom om det bara var det. Under skoltiden t.ex. så tog jag mig igenom det (det var även då, delvis, jag var duktig på det, i slutet av skoltiden). Nej problemet här är att all ångest, alla de här dagarna drar upp en massa annan skit. Att gå omkring och må dåligt och ha ångest dag efter dag väcker alla andra känslor, sådant som faktiskt har gått ganska bra under flera månader nu. Jag känner mig än mer ensam, livet i allmänhet känns väldigt ihåligt och allt det där jag hållit borta och ignorerat blir bara så så påtagligt. Det handlar inte om att livet varit bättre under de senaste månaderna, jag har inte varit mindre ensam, men jag har kunnat leva med det. Men nu är allt återigen så påtagligt.

Jag är lite rädd att allt det här hänger kvar även när ångesten över att prata inför folk har släppt. Att jag ska vara tillbaka i det där jobbiga. Å andra sidan har ju ingenting egentligen löst sig heller så det kanske bara är/var en tidsfråga innan jag skulle vara tillbaka på ruta ett. Jag har jobbiga känslor, jobbiga tankar, ledsna, besvikna, sorgsna, uppgivna och deppiga tankar… men jag har också dumma tankar, sådana jag inte borde ha men som ändå väcks till liv när jag mår sämre.

Det är flera meningar jag vill skriva, som jag uttalar i mitt huvud, men där får de stanna.

4 svar to “Ångest”

  1. Lissie said

    De flesta är nog ganska obekväma med att tala inför människor, men förstår om det här är något annat. Mer än ”obekväm”, liksom. Hoppas att det gick bra och att det börjar ”lugna ner sig” lite igen… Kram

    • Virulence said

      Ibland känns det verkligen att jag är inne på den här bloggen lite för sporadiskt.

      Något mer är det absolut. Men det brukar gå bra, egentligen är jag nog ganska duktig på det, men jag avskyr det verkligen. Det gick rätt så bra den dagen med, men jag tyckte inte om det.

      Kram

  2. Linda said

    Hej, jag skulle gärna komma i kontakt med dig! Känner igen mig i så mycket du skriver. Jag är bara ute efter någon att få prata och bolla med. Nånstans känner man det är skönt att få prata med någon som känner som en själv gör, det gör att man inte känner sig så ensam,,,,
    Om du vill skicka mig ett mail på Linda@ma10.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: