Ibland har jag inte förmågan att släppa taget, men oftast är det viljan att göra det jag saknar

november 7, 2009

För lite mer än ett år sedan skickade jag ett mail, ett mail som i sin tur tog… ja jag vet inte. Var det ett halvår? Eller var det ett och ett halvt år att skicka? Det är i ärlighetens namn mer än tretton månader sedan jag skickade det. Än i idag kan jag känna en väntan på ett svar, trots att jag redan efter någon vecka förstod, eller åtminstone anade, vartåt det lutade. Det känns verkligen som igår.

Mitt liv är inte uppbyggt kring sådär jättemånga saker, jag antar att det spelar in till viss del. Jag har varit ledig en tid nu. Alla vardagar ser ut på samma sätt, båda helgdagarna ser ut på lika sätt. Det där mailet existerar däremot i mitt liv, och vad det betydde antar jag gör att när det inte finns så mycket annat mitt fokus kan kretsa kring så återkommer tankarna kring mailet, kring dess innehåll, kring alla känslor inblandade i det, oftare än vad som är normalt. Ingen normal människa hade haft det kvar på samma sätt som jag efter såhär lång tid. Å andra sidan är det nog väldigt få som överhuvudtaget skickar iväg det i det skede då jag gjorde det. Redan då minst ett år för sent, minst ett år för långt grubblande.
Jag öppnade mailet för ett par dagar sedan. Jag läste inte något av orden, det vet jag inte om/hur jag skulle klara, jag bara scrollade igenom det och förstod precis varför jag valde att sätta ”ämnet” till: Många ord blev det…

Jag ångrar inte att jag skickade iväg det där mailet, inte för en sekund faktiskt. Det är ett av det bättre jag gjort i mitt liv. Det är bara det att, precis som med mycket annat i mitt liv så blev det inte som jag ville ändå…

4 svar to “Ibland har jag inte förmågan att släppa taget, men oftast är det viljan att göra det jag saknar”

  1. ordillusioner said

    Jag förstår dig tror jag. Det finns saker som jag fortfarande, kanske inte känner en väntan på svar men en väldigt liten gnutta förhoppning om att kanske, om inte svar men en förklaring till varför inget svar kom. Blev rörigt det där tror jag, för att uttrycka det enklare – Ditt inlägg väcker känslor och minnen hos mig.

    • Virulence said

      ordillusioner: Jag tror att jag hängde med på både första versionen och den andra.

      Tack för avtrycket i alla fall.

  2. Tate said

    Jag tycker du är svin grym.
    Jag har också skickat många skrivna brev vid mycket djupa hårda dalar och väntat på svar.

    Men jag tycker det är förbannat vackert att skriva ett brev och skicka det. Kraften och modet bakom dom orden.
    Och jag lovar nog att den som fick det också tycker det. Om inte, så är han/hon inget att ägna en tanke åt längre. Även om han/hon inte svarade för att det kanske skulle vara bra för dej. Men jag tycker man borde få ett ärligt svar tillbaka. Eller ett Tack.

    Jag känner dej inte, men jag tror på dej!

    • Virulence said

      Tack kära du för din kommentar. En del av mig kan förstå att jag inte fick något svar tillbaka.. samtidigt kan jag tycka att, var det helt fel läge att skicka ett långt och lika ärligt mail tillbaka så kunde jag åtminstone ha fått vad du är inne på ett tack. Även om just ett tack nog inte riktigt var vad det var läge för, men bara något ord någon liten kommentar som bekräftade att mailet hade lästs och som kanske gav någon indikation på hur det mottogs.

      Nu får jag på något sätt leva med ovissheten… och samtidigt som sagt så kan jag än i dag vänta och hoppas på ett svar, oavsett hur minimal chansen är att det kommer att inträffa…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: