Vet du vem jag är? Vill du ens veta?

juli 27, 2009

Du ser på mig med allvarlig min och säger till mig Jag förstår med en sådan där röst där det hörs hur du anstränger dig för att allvaret i det du säger ska tränga genom orden. Jag tror dig. I 98 fall av 100 tror jag på dig. I 98 fall av 98 har jag därefter fel. Du/dig är inte någon på riktigt, det är bara en känsla, kanske något i förbifarten.

Alla känner till ensamheten i någon form, på något vis. Men så få lyckas någonsin ringa in just min ensamhet. Kanske borde jag inte göra någon skillnad på ensamhet och ensamhet, kanske är jag för petnoga med skillnader vad gäller ensamheten men det är många gånger jag trott på saker som yttrats på ett eller annat sätt. Ibland kanske jag varit dum nog att tro att saker varit på något annat sätt än de egentligen är. Många gånger kanske jag får skylla mig själv för jag utgår för mycket från mitt eget tankesätt när jag fyller i de luckor som bildas i din historia.

Jag kan bli ledsen över de mest märkliga saker, kanske sådant man till viss del borde skämmas över, vilket jag också gör. När jag inte riktigt hör hemma någonstans annars tror jag mig kunna bygga upp någon form av hemkänsla kring föreställningar som till slut bara visar sig vara vanföreställningar. Jag är en tämligen patetisk människa på många sätt, en riktig loser, men ibland vill jag på något sätt tro att jag inte är så ovanlig i just det fallet, när någon uttrycker en känsla av förståelse vill jag tro att den går långt, det gör den nästan aldrig.

Men det är väl så, alla vet vad ensamhet är, bra som dålig, alla kan känna igen sig om än på någon mikroskopisk nivå. Men så sällan är det någon som verkligen verkar förstå, än mindre någon som verkar vilja försöka förstå… å andra sidan kanske just det inte är så konstigt.

3 svar till “Vet du vem jag är? Vill du ens veta?”

  1. Tilla said

    men om man skulle prata om någon om sin ensamhet, och de skulle försöka förstå, hur ofta händer det att de säger rätt saker, eller förstår på rätt sätt?
    Det svåraste är väl att försöka acceptera att de vill förstå, för de säger ju ändå alltid fel saker.

  2. Virulence said

    Hur ofta det händer är väl svårt för mig att bedöma… jag har väl inte direkt världens största urval att utgå ifrån så att säga. Men nog tycker jag att det ofta framgår om någon verkligen vill förstå och verkligen bryr sig… då spelar det mindre roll om de säger rätt eller kanske råkar trampa på någon öm punkt.

    Även om det var ett bra tag sedan jag träffade någon som ens försökte förstå så nog finns det de som gör det ändå… (hur cynisk jag än mår låta i inlägget)

  3. Tilla said

    jag har svårt att känna så, att känna att deras försök är värt det, hur dåligt det än är. kanske har de försöken jag utsatts för varit oäkta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: