Singel, en evig singel

januari 24, 2009

Singelskapet börjar bli alltmer påtagligt igen. Jag har lyckats förtränga det förvånansvärt länge nu ett tag. Det känns som alla människor omkring mig lever sina liv i ett tempo jag inte hinner med i, så många som träffar någon, så många som rusar iväg och tar sina liv till nya platåer. Jag kan stå kvar på marken och titta uppåt… jag kommer aldrig hinna ifatt.

Rent mentalt är jag redo för i princip allt med, jag skulle kunna skippa några platåer, för mentalt har jag inget problem med att bo/leva tillsammans med någon, mentalt känner jag mig redo att bli pappa, jag skulle kunna ha delad ekonomi… det finns…. Det finns självklart andra saker som gör många sådana saker mer komplicerade, men rent mentalt har jag inget problem med något av det. Men…. men det är inte riktigt vad jag vill, inte än.

Jag har aldrig haft ett förhållande… det har aldrig funnits någon tjej som ens varit intresserad av mig… jag vill få uppleva ett mer naivt, ungt förhållande innan jag kastar mig in i det där mogna förhållandet. Än en gång, rent mentalt passar säkerligen det mogna förhållandet mig bättre, men allt jag inte upplevt smärtar mig. Jag skulle vilja få uppleva allt det där som jag inte upplevt än… och kanske behöver jag inte ens så mycket tid på mig för det, men, jag vill först ha den typen av lite naivromatiska förhållande som fokuserar på nuet, inte på framtiden. Jag vill kunna insupa allt, jag vill kunna ha en form av enkelhet, en självklarhet… en sorts ologiskhet men som framstår totalt logisk.

Jag ser på omgivningen där allt går så fort, där alla tar vidare steg, men där alla också upplevt precis allt som jag inte fått uppleva… jag känner hur jag än mer bara alieneras, hur jag liksom trycks ifrån det jag försöker sträcka mig emot.

För varje dag som går känns det som omgivningen och jag i allt större utsträckning befinner oss på olika plan, jag blir alltmer ensam och det där med att finna kärleken tycks vara alltmer osannolikt. Jag saknar att ens kunna drömma om kärleken på ett sådant vis att jag åtminstone kunde lura mig själv…

8 svar to “Singel, en evig singel”

  1. mikaela jansson said

    jag känner precis som du skrivit. jag känner igen mig i de flesta inläggoch
    jag vet hur det är att inte synas att finnas till men det känns som att bara jag själv vet om det.
    det är svårt att veta om man ska fortsätta försöka eller bara ge upp

  2. Virulence said

    mikaela: Tråkigt att du känner igen dig… och visst kan det vara svårt ibland (eller.. ofta..) att veta om man ska kämpa vidare eller ge upp… eller, veta ens varför man ska kämpa vidare.

    Jag väljer i alla fall att fortsätta försöka, jag har gjort så i flera år redan och på sitt sätt var den svåraste tiden den första… jag tycker att även du ska fortsätta försöka. Jag har inget bra svar på varför, och jag kan inte lova dig någonting, kan inte lova att det blir bättre… jag kan inte ens med 100%-ig övertygelse säga att det är ”rätt” att fortsätta försöka, men jag tycker ändå du ska göra det.

    Jag hoppas du finner det du söker i alla fall, på ett sätt eller annat.

  3. Tor said

    ”Det känns som alla människor omkring mig lever sina liv i ett tempo jag inte hinner med i, så många som träffar någon, så många som rusar iväg och tar sina liv till nya platåer. Jag kan stå kvar på marken och titta uppåt… jag kommer aldrig hinna ifatt.”

    Slå bort dessa bilder som du fått från omvärlden, tv, filmer, tidningar och börja inse hur mycket av dina önskningar som egentligen inte är dina egna, utan kommer från din omgivning. Du styrs av 10,000 dockmakare. Sök inåt istället för att hela tiden blicka utåt.

    ”Jag skulle vilja få uppleva allt det där som jag inte upplevt än…”

    Din inställning är helt i motsats till vad som är bra för dig. De riktigt intelligenta har förstått att det är mindre upplevelser man ska önska sig, inte mer. Så börja önska dig mindre istället och se hur du transformeras.

    ”Jag saknar att ens kunna drömma om kärleken på ett sådant vis att jag åtminstone kunde lura mig själv…”

    Det finns ingen gräns för hur mycket man kan önska sig. Antingen så får man det man önskar och då börjar man önska sig ytterligare njutningar och upplevelser. Eller så får man inte vad man önskar och det leder till frustration, vrede och sorg (ditt nuvarande tillstånd).
    Du har börjat vakna upp eftersom du slutat drömma om njutningar och behagliga illusioner, men fortsätt nu med detta istället för att sakna det.

  4. reine said

    jag är en kille på 40+ som haft några kortare förhållanden,men det är alltid ett rent helvete var gång man blir dumpad,oftast tittar ju tjejerna på utseendet dom glömmer ju att vi oxså har ett hjärta.
    Hade de tagit sig tid att lära känna oss som inte är födda med ett bra utseende,så kanske vi haft en chans till lycka med,och inte behövt att fundera på att ge igen med att ta sitt liv.
    Jag förstår inte alla som säger att tänk så mycket du går miste om,vad fan det känns ju ingen mening att leva ett liv där inget betyder något.
    Jag fick kontakt med en tjej på nätet vi hade skickat minst 100 tal mejl, senare pratade vi i telefon första samtalet varade ju i sju timmar som jag fick betala,hon var jättetrevlig, så vi bestämde att vi skulle träffas vi träffades o gick en lång promenad sedan sa hon bara att vi hörs.
    men jag har ringt mejlat smsaat men hon tyckte allt var bra utan mitt utseende, nu är ju hon inte den enda i raden.
    För mig finns ingen annan utväg en ….självmord eller att försöka leva vidare utan vänner o familj
    så jag känner att det finns ingen mening med mitt liv. mvh reine

  5. Virulence said

    reine: Känner igen delar av dina tankegångar. Nog är det svårt emellanåt att finna saker att motivera att leva kvar. Men som det varit nu under en ganska så lång period för mig så lever jag vidare i en form av… apati.

    Det blir ganska så trist att leva på det viset, och det blir väldigt mycket att leva utan mening, men handlar det bara om att överleva så funkar det ganska så hyfsat… för mig åtminstone.

  6. Roland said

    Hej där,

    Vet EXAKT hur det kan vara….Kan inte skylla ifrån mig helt att farsan var ett fyllo när man mest behövde hans stöd…o morsan som villa vara alla till lags o ‘måste’ hitta en man…Uppvuxen på barnhem..Hade kanske blivit bort adopterad om inte morsan kämpat på som hon gjort…Höns morsa har hon varit…Inte konstigt att man fått dåligt självförtroende,vilket lett till singelskap i alltför många år…

    Var kär i min tjejkompis innan…Känner oerhört för henne fortfarande…Hon var o är kanske fortfarande ett subtistut för ett förhållande….Bra vän dessutom…Hade mest flyt med tjejer på högstadiet när man inte brydde sig nämnvärt…Blyg till max dessutom…Närmast ett förhållande var man för 2 år sedan när man hade en sommar flört med en gullig o välsvarvad Fransyska…Var mest kåt på henne…Men vi var inte i fas med varandra…Min första tungkyss
    med henne…o då är man ändå 35 nu…!

  7. Roland said

    Skönt att man inte är oskuld i alla fall…Skönt också att veta att man varit älskad av mer än sina föräldrar….

    Torftigt liv på helgerna när man inte jobbar på ett callcenter…Skönt kommer det att bli när man emmigrerar till Malta om 3 veckor…Behöver värme o sol,piggar upp/D-Vitaminer och roligare att motionera
    i sommar värme,fler möjligheter där än här! Känns dock som man knappt orkar att flytta på sig igen…
    Som ett substitut för kärlek,så har man flackat runt med sina antidepresiva tabletter i Europa det senaste året….Behöver gå med i en förening med nåt man gillar att göra…utan att hoppas på ett förhållande…Vänner ÄR en bra början…Eller rättare sagt ett måste om man ska ha chans till ett
    förhållande…Inte jaga tjejer mer…Tjejer är som
    de värsta blodhundar när det kommer till att känna
    av om en kille är desperat….!

    Men jag SKA uppfylla mitt projekt,att åtminstone
    emmigrerat till sol o värme även om man är singel…
    Motion regelbundet är ett måste för att man ska må bra,både mentalt o fysiskt…Tjejer blir ju mer intresserade av en kille som GÖR ngt….Även rör på sig…mer än till tv kontrollen då…!

    Själen förfryser nog i det nordiska klimatet som många sydlänningar påpekat…Humor är ett livs elexir tillsammans med motion o vänner…Vetenskapligt bevisat till o med..!!

    Hör av er vet ja!Kram fr.en som vet hur det kan vara../Rolle

  8. Virulence said

    Roland: Jag tycker du åtminstone behåller en hyfsad optimism och dessutom försöker sysselsätta dig lite. Tror både och i princip bara är positivt, och det är inte lätt alla gånger att motivera sig till vare sig det ena eller andra, så tummen upp för det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: