Cause I’m the boy only the mirror sees

juni 9, 2008

Syns jag? Finns jag? Är något av det jag gör verkligt?

Om jag försvann idag, oavsett vad försvann innebär, skulle någon bry sig? Eller mer precist, skulle någon ens märka något? Det känns som jag lever ett skuggliv, allt jag gör, alla handlingar, inklusive småsaker, syns inte, märks inte, noteras inte. Finns det någon mening att göra något för ingen nytta? Är en snäll handling, oavsett omfattning, snäll om den aldrig ens märks?

Jag är så less på att vara osynlig… så less på att försöka synas när ingen ändå försöker se mig. Tänk om någon tog initiativet och försökte se mig istället.

Jag är så less på att försöka, det suger energi ur mig att misslyckas, och så himla mycket energi har jag inte att gå miste om. Det krävs inte mycket för att jag ska falla, inte nödvändigtvis falla så långt alla gånger, men när jag inte har energi att ta mig upp så spelar det inte så stor roll, för jag kommer bara falla åter igen. Det krävs inte mycket för att jag ska falla, men inte heller mycket för att ge mig den där energin, jag behöver bara ett någorlunda konstant flöde av den… men jag är uppenbarligen inte värd det.

Det är kanske inte så konstigt egentligen, när jag tänker efter.

Jag känner en dödslängtan krypa närmre, jag orkar inte kämpa emot den. Nu inatt hinner den nog inte gå så långt, men jag hoppas att slumpen löser det åt mig imorgon. Det är den vän jag får försöka lita på i sådana här situationer, när jag inte kan eller orkar klara av det själv så får jag sätta mitt hopp till att slumpen finner en väg att hålla undan tankarna åt mig.

Det slog mig precis att less är ett ord jag använt mycket senaste dagarna… det sammanfattar nog min sinnesstämning ganska bra… less och lite ledsen.

2 svar till “Cause I’m the boy only the mirror sees”

  1. KÄRLEKSKUGGAN said

    jag har suttit i en soffa och läst masssor av ord som är skrivna av dig.. människor som ger och gör andra glada.. syns märks ocg gör nytt.. men det är bara folk i detta land som är så dåliga på att vara ärliga , våga säga vad dom tänker och tycker och visa tacksamhet.. jag satt på tåget, såg ut som en normal snygg tjej, i jeans sandaletter, en kort kavaj, och utslääppt hår.. folk tittade lätt på mig.. det var mkt folk i tåget.. jag såg en tjej bredvid mig med fantastisk hår fär,, å jag sa till henne: precis vad jag tänkte.. och jag började prata med henne.. är det din naturliga hårfärG? ja sa hon.. å då tyckte jag till om det oxo att naturligt är bäst:) mmm.. samtidigt så såg jag en annan tjej som jag tyckte mig känna igen..så jag frågade henne har vi setts förr.. å då fick jag så många sneaaaaaaaaaaa blickar för att jag förväntades inte prta med så ”många” okända på tåget ..hahha.. jag e ju en onormalt normal människa.. trevlig.. och många ggr kan detta ses som ett hot för att folk e inte vana vid det… jag ger kommernatrer ofta .. för jag ser vackra männniskor,.. duktiga då säger jag att dom är det.. jag själv kämpar , jobbar , hårt,,, men visst jag får inte mkt bekräftan .. får inte tillbaka… men jag har börjat att inte förvänta mig att folk ska vara som jag.. folk e som dom är.. jag försöker att dra mig till folk som kan ge ..å inte bra ta.. men oftast hittar man dom inte här.. dom finns men inte såå nära alltid.. man kanske måste våg.. säga ngt till den där specille människan som sjöng på tåget.. och hon visade sig vara konstnär… för hon frågde om vädret när jag var på väg ut.. hon frågade inte mig ..hon humamde för själv ..d verkar va kallt ute.. å då svarade jag .. ne jag tror inte det e så kallt.. hon va glad att ja vågade säga ngt,..hon visade uppskattning.. å då sa jag ..du verkar cool.. du levde dig in i musiken… bor du här? vu snackade i 4 minuter.. bytte nummer.. och inget mer me det.. men det va ngt som gör en glad just då.. ha en trevlig kväll.. nu ska jag kolla påå tv..

  2. Virulence said

    Ska jag vara ärlig så tycker jag ändå att det där problemet med tillbakadragna svenskar som varken vågar ge eller ta komplimanger börjar vända på sig… även om det går sakta sakta. Folk blir bättre på det.. min åsikt.

    Apropå att inte få någon bekräftan tillbaka: Om jag ger en komplimang till någon så gör jag det inte för att få en komplimang tillbaka. Däremot vill jag nog gärna ha ett tecken på om det uppskattades eller inte. (t.ex någon form av tack om det uppskattades)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: