oktober 6, 2007

Jag ligger på golvet.. i fosterställning.. tårarna strilar nedför mina kinder. Jag skulle bara vilja ha någon att prata med, någon som jag verkligen kan prata med, inte bara någon som slår en smashboll innan jag ens servat. Jag skulle vilja mycket.. ha någon att krama, en vän.. en kärlek.. just för stunden vill jag bara ha någon att prata med.

Det finns ingen.

9 svar till “–”

  1. heming said

    Jag googlade på dödslängtan, har aldrig kännt en så stark sådann som idag. Känner mig otroligt utelämnad, vill du lämmna denna värld tillsammans med mig? Skulle kännas så mycket bättre om vi kunde göra de tillsammans, även om vi inte känner varandra.

  2. Kristina said

    Jag känner för dig! Dina ord berör, jag önskar att jag kunde uttrycka mina känslor så att folk verkligen förstår hur dåligt man mår! Jag blir oftast tagen som, ”Det är inte så farligt som du tror osv”

  3. Virulence said

    heming: Dödslängtan kan jag känna… alltför ofta kan vi väl kalla det.. Men självmordstankarna lyckas jag hålla borta än så länge. Jag vill dö i många stunder, men än så länge är jag inte redo att ta tag i det själv.. jag har varit där tidigare, verkligen tänkt på det.

    Och om jag bestämmer mig för att avsluta det själv så vill jag avsluta det på egen hand.

    Jag hoppas för din skull att du får uppleva en vändning, att det blir bättre.

  4. Virulence said

    Kristina: Tack för din kommentar! =)

    Fast, jag vet inte om jag kan skryta med sådana kunskaper.. Det enda stället jag kan uttrycka mina känslor på är på bloggen och ibland på andra sätt via nätet.. Ingen i min omgivning vet hur jag mår..

  5. spelardetnågonoll said

    Dödslängtan är nog något man får lära sig leva med. Jag har haft det i 30 år. Har familj, barn bra umgänge engagemang och karriär. Men ändå den finns där som en liten rackare som hänger en över ryggen och lurar. Vissa har den i kroppen. tyvärr är jag en av dem…..att ge efter vore altför vekt. Och jag är ingen som viker ner mig.
    Visa vem som bestämer du eller dina tankar. Allt är bara i ditt huvud. Du kan om du vill. Det handlar bara om att accepetera den man är.

  6. Virulence said

    Då törs jag med säkerhet säga att du inte känt samma dödslängtan som mig. Du har säkerligen känt dödslängtan, jag tror dig.
    Men det du skriver.. är inget jag känner igen.

    Det är inte så enkelt, det kan inte vara så enkelt. Det kanske funkar för dig, du kanske mår bra av att leva så, och påstår du det så lovar jag, jag tror på det med.
    Men det finns lika många människotyper som det finns människor.. det kanske är så enkelt för dig, och därför förstår jag varför du tror att det ska vara så enkelt för alla andra. Men människor är olika, och jag tror att din metod funkar för väldigt få. Jag har ”visat vem som bestämmer”… det enda jag gör då är förtränger.. på sitt sätt gör vad du skriver att du gör, tror att den är något som alltid kommer finnas med mig.
    Jag kan bli kvitt den.. chanserna till det kanske är minimala, men jag vill tro att jag kan det…

    ”…..att ge efter vore altför vekt.” Jag känner igen det där resonemanget.. och massvis med liknande resonemang.. I mitt tycke (med betoning på just det..) så är det oftast personer som inte riktigt upplevt den helvetiska dödslängtan, inte varit på de djupaste bottnarna… varit på en avgrundsdjup botten, och trots det stått vid en kant, redo för nästa fall..

    Jag var nere väldigt djupt, bra mycket djupare än den här bloggen kan återspegla.. men det var också före den här bloggens tid. När man varit så djupt så finner man en ny respekt.. jag kan aldrig mer klandra en människa som tar självmord, hör jag om ett väldigt illamående eller liknande så söker jag förståelse istället för att döma personen som vek..

    Det är inte veka personer.. det förstår jag nu.

  7. Kristina said

    Okej.. Det finns ingen i min närhet som vet hur jag mår heller och jag vill inte att de ska veta. Så jag tycker bloggen är ett bra alternativ till att ”lufta” känslorna. 🙂
    // Kristina

  8. Pyretta said

    Vem är du som känner precis som jag…

  9. Virulence said

    Kristina: Att blogga är definitivt en bra ventil att låta känslorna pysa ut i när det behövs =)

    Pyretta: Jag är…. ingen alls… egentligen..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: