Finns det någon mening att leva?

september 16, 2007

Min enda stora dröm här i livet har varit kärleken.. kanske får jag aldrig uppleva den. Jag har inte gett upp det sista lilla hopp jag har, men om man leker med tanken att jag aldrig får uppleva min sista (första) kyss, det förefaller ju inte särskilt omöjligt, finns det då något annat att leva för?

Vänner, familj? Ja.. kanske.. eller kanske inte.. Jag har en underbar familj, som jag älskar, men jag kan inte leva för dem, kan inte leva mitt liv genom dem. Om mitt liv vore bra så skulle min familj vara en underbar krydda i mitt liv, det skulle vara något som gjorde många dagar lite bättre.. men det är inget jag kan bygga mitt liv runt.. Mina vänner? Ja.. kanske.. vänner som jag så gott som aldrig träffar.. jag har underbara vänner, de är härliga på alla möjliga sätt, ganska olika vänner på sitt sätt vilket bara gör det hela än bättre.. Skulle jag kunna bygga ett liv kring mina vänner om allt annat var grått och trist? Om vi förutsätter att vännerna skulle vara helt perfekta och att jag skulle kunna träffa dem ganska ofta.. Kanske.. kanske skulle jag kunna leva ett tämligen trist liv men med underbara vänner. Kanske inte hur länge som helst, men kanske åtminstone ett tag.

Karriär? Ja det skulle ju kunna vara ett alternativ, lägga all energi på det där drömjobbet, bli så bra som möjligt på det,  avancera, ha ett jobb som är riktigt kul att gå till varje dag.. Problemet är bara att jag nog inte har något sådant jobb för stunden.. Det skulle ge mig ett liv i ensamhet, ungefär som nu, men det skulle hålla mig sysselsatt, och det skulle hålla mig sysselsatt med något jag tyckte var skoj.. Tyvärr finns ju inget sådant jobb… åtminstone inte just nu..

Självförverkligande? Det finns t.ex. många resor jag skulle vilja göra, många saker jag skulle vilja uppleva.. jag är dock inte så säker på att jag vill upleva dem ensam.. Men framförallt så känns det som det inte spelar någon roll när jag inte mår så bra.. jag vet inte.. det känns verkligen inte som det spelar någon roll.. likgiltighet.

En blandning av det mesta är väl hur de flesta bygger upp sina liv, lite svenssonaktigt men kanske med lite extra fokus åt något håll.

Men det är ju kärleken jag drömmer om.

Jag kände känslan inatt.. det vore ju så mycket enklare att dö.. om det inte finns någon mening att leva. Om jag kämpar för ingenting, om framtiden inte har någonting i sitt sköte för mig, det kändes så futtigt, här sitter jag.. inatt, igen. Jag är verkligen ingen alls.. jag låg och tänkte hur lite jag har att kämpa för, hur betydelselös jag är, det här är, vem skulle bry sig egentligen.. Det här stycket sammanfattar inte riktigt vad jag menar, troligtvis om någon läser det så ser det ut på ett sätt, men jag menar lite annorlunda.. men det spelar inte så stor roll.. bara jag förstår själv.

12 svar till “Finns det någon mening att leva?”

  1. J.C. said

    Känner igen mig i det du skriver.

    Jag har säkert levt ett liknande liv som du. Den snälla killen som inte dög till mer än att öppna upp sig för. Den perfekta söta killen som ingen kan bli kär i. Jag har aldrig haft en familj att öppna mig för dock. Har levt under ganska kaotiska förhållanden i hemmet. Har antagligen påverkat mig ganska starkt när det gäller självkänslan och det lyser nog igenom mer än man tror.

    Man måste vara stark. Verka oberörd inför sina känslor. Annars får man aldrig den man vill ha. Det är jobbigt att det är så…

    Jag hittade faktiskt min stora kärlek i livet. Det är jag helt säker på att det är. Hon blev min bästa vän under två års tid. Jag har aldrig varit så lycklig över att bara känna den närheten. Vi hade aldrig något sexuellt eller så, och ingen kunde förstå hur jag kunde älska någon så mycket utan det sexuella. Konstigt hur lite folk förstår… i alla fall… efter två år så kunde jag inte hålla mig längre. Jag var, och är, helt säker på att hon är min själsfrände och att vi alltid skulle hitta tillbaka, så jag berättade för henne hur jag kände. Och till min förvåning så visade hon lycka… lycka… lycka över att jag kände som jag gjorde för henne. Jag trodde verkligen på det då…

    Tiden gick och hon distanserade sig, och ville känna efter. Det har snart gått 5 månader och jag vet fortfarande inte hur hon känner. Nånstans i väntan så fick jag ångest och försökte ta reda på det. Det drev oss ännu längre ifrån varandra. När kärleken blev för självklar slog den sönder vår vänskap… en enorm vänskap. Jag väntar fortfarande på henne. Kommer aldrig kunna sluta vänta. Jag måste verka stark och släppa taget och fortsätta vänta på att tiden ska gå åt något håll.

    Så nu sitter jag här. Verkar stark och lägger min tid på annat. Hon hör ju fortfarande av sig då och då och kallar mig underbar (Något måste det väl betyda?), men innerst inne har jag gett upp och funderar jag på hur jag ska gå vidare. Om jag orkar. Jag är liksom nöjd med att fått uppleva lite kärlek i mitt liv. Men nu vet jag inte om det är värt att gå vidare utan den. Om jag nånsin kan få tillbaka gnistan. Döden kan inte vara så mycket värre än att leva utan gnista. Jag är lycklig över att ändå ha fått vara lycklig. Men jag har aldrig kysst någon. Rört vid någon på ett kärleksfullt sätt. Det undrar jag fortfarande över hur det är, men jag tror nog aldrig att jag kommer få uppleva det. Kanske när jag är runt 50, med någon gammal överbliven tant, men kan inte se så långt fram i mitt liv. Det är nu eller aldrig… nu eller aldrig.

    På min födelsedag sa jag att jag skulle ge livet ett år och se vart det leder. Jag har funderat ut allt nu. Hur det ska ske och så. Men jag hoppas verkligen att livet ler mot mig igen. För utan gnistan så kan du vara hur framgångsrik som helst utan att man kan njuta av det. Jag hoppas att min kärlek ska övervinna allt, som i sagorna. Men jag har förlikat mig med tanken på att livet inte är en saga.

    Jag hoppas på dig också! Du är inte ensam.

  2. Virulence said

    Gillade din formulering ”Den perfekta söta killen som ingen kan bli kär i.”… Känner mig långt ifrån ”perfekt”.. men meningen fick en härlig melodi med det ordet.. Men gillade meningen.

    Det är konstigt.. apropå att man ”måste vara stark”.. Många skulle nog påstå att man inte alls måste det.. Man får visa känslor, man får vara ledsen, uppgiven, glad, lycklig, sprudla av alla mäjliga känslor.. Problemet är bara att visar man dem för mycket så hamnar man i vänskaps-stadiet, du FÅR visa dig svag, men då är risken stor att du hamnar i väsnkapsfacket istället..

    Jag kan relatera lite till din historia, inte så mycket.. min historia bygger på en lögn om kärleken från hennes sida och dessutom ett avstånd på många tiotals mil, jag har aldrig träffat henne. Men under en period hade jag kunnat beskriva det snarlikt som du gör nu. Den stora skillnaden är väl dock att det ser lite bättre ut för dig än det gjorde för mig då.

    Vad jag tycker, och som du räknat ut så har jag noll och ingen erfarenhet från det här, så ta mina råd med en REJÄL skopa salt.. Men jag tycker du borde prata med henne, konfrontera henne och säg hur du känner, kanske säga att du kan vänta på henne, men att du inte vill vänta förgäves..

    Men än en gång, jag kan inte säga om mitt råd gör situationen bättre eller sämre.. det är bara vad jag tycker..

    Jag är i alla fall verkligen glad för din skull att du fick uppleva åtminstone en sida av kärleken, och att du fick uppleva en lycka.

    Jag håller en tumme för dig att allt går som du vill.

  3. J.C. said

    Det skiljer tiotals mil mellan oss också. Men jag har träffat henne, och första gången jag träffade henne var ett perfekt ögonblick från båda hållen. Skulle göra allt för att få uppleva det igen. Och ta steget till att aldrig släppa henne. Hon är så populär… alla killar skulle offra sin högra hand för att få vara med henne. Men jag måste tro på vårat unika band för att orka. Och jag har stallt henne mot väggen… just därför det blev så fel. Hon tyckte jag försökte tvinga fram en känslorna, och att jag var tvungen att släppa taget, men att hon inte ville något hellre än att ”hitta tillbaka”. ”Hitta tillbaka” vet jag inte exakt vad det betyder. För mig är det i alla fall till äkta kärlek mellan två personer som vill vara med varandra. Dela livet. Ja… du vet hur jag menar. Hon kanske inte menar samma sak. Men jag kan inte se hur våran relation nånsin var något annat än det. Det är skillnad på vänskap och kärlek. Det är det. Och jag kan det den skillnaden.

    Jag undrar om det är därför hon har blivit distanserad nu. Det kanske blir så när man byter tankesätt på en person. Jag kan ju bara hoppas. Jag försöker redan nu leta efter artiklar och liknande på hur man lever ett liv helt ensam, utan kärlek till en kvinna. Jag är inte sån som gör något utan kärlek, och kan inte gå på krogen och ragga ligg. Jag ser inte hur jag ska kunna älska någon starkare och då ser jag inte något alternativ. Hej till alla er feminister som säger att män är djur. Ibland önskar jag att jag kunde vara ett djur dock.

    En sak jag har funderat på är att efter jag sagt hur jag kände och att jag inte visste om jag kunde orka att bara vara hennes vän, så pratade hon fortfarande om att vänta och se vart det leder. Hon berättade också om killar som öppnat sig och berättat att de ville dela resten av sitt liv med henne, och att hon tyckte det var hemskt att såra dom. DOM. Är jag bland dom? Jag fattade inte varför hon berättade sånt för mig när hon visste vad jag kände. Behöver nog fråga någon psykolog om det här eller något.

    Berätta vidare om din kärlek?

  4. J.C. said

    Usch… det är jobbigt att tro på sig själv, vara stark utåt, samtidigt som man innerst inne vill slita ut hjärtat och kasta det i havet.

  5. Virulence said

    Jag tror hon menar att hon vill hitta tillbaka till känslan… När hon hade känslor för dig och när det kändes som du var den rätta för henne, och, jag tror nog risken kan vara ganska stor att försöker du pressa fram hennes känslor så låser det sig bara för henne.. tyvärr tror jag att ju längre det går som hon känner efter desto mer hinner den där känslan sina ur henne..

    Känner igen känslan, önskar jag med vore ett ”djur” som du kallar det.. Eller att jag vore lite mer bad guy, lite mer av ett svin.. Inte för att det är vad jag själv vill, men föratt det skulle vara så mycket enklare då.. åtminstone tror jag det.. Jag tror självklart man kan träffa någon på krogen, men jag är inte ute efter sex jag heller så.. då tror jag att krogen inte riktigt är lika bra..

    Risken är nog att du antingen är en av ”dom” eller att du är på väg att bli, det kan ju vara det senare, att du står någonstans emellan, det kan gå åt det ena hållet men också det andra.. Men du kan ju faktiskt fråga det med, om du har blivit en av ”dom”..

    Om du är stark nog att ta kontakt med någon proffessionell och prata om vad det än är du känner du vill vädra så rekomenderar jag det absolut.

    Vill inte berätta så detaljerat, kan berätta lite mer diffust dock..

    Jag träffade henne på en sajt.. det var väldigt mycket som behövde slumpa sog rätt för att vi ens skulle träffas där, och sedan ganska direkt så bad hon om min msn-adress.. som jag inte brukar lämna ut bara sådär.. men jag gjorde det den gången..

    Efter ett tag övergick chattandet till att även innefatta en massa smsande och mmsande, hon skrev så vackra saker, jag har aldrig känt för någon som jag kände för henne. Hon skrev så söta sms, fick mig verkligen att känna, längst inne i mitt hjärta, att det var min själsfrände..

    Det fanns dock mycket som komplicerade det hela, därför kunde vi aldrig träffas.. jag ville det dock.. så enormt gärna när jag var mitt i det..

    Men vad som hör till saken var att under den här perioden så hade hon det… lite jobbigt i sitt liv kan vi säga.. Jag fanns där för henne, var ett stöd, gjorde allt jag kunde såhär via distans.. självklart gjorde jag det för vad jag trodde var mitt livs kärlek..

    Till slut började hon må bättre.. då hade hon ingen användning av mig längre, då var jag förbrukad.. Hon trodde det skulle vara smart att vara elak mot mig för att jag ”skulle komma över henne lättare”, åtminstone kallade hon det för det.. Självklart fick det inte den effekten.. tänk dig i min sitation.. En tjej jag älskade, var övertygad om att hon var mitt livs stora kärlek som bara någon vecka innan berättat hur jag var den finaste människan på planeten (jag har för mig att det var så ordagrant, men jag kommer inte riktigt ihåg.. var ju ett tag sedan nu..), börjar sedan bete sig elakt.. jag kände mig så maktlös..

    Jag ville ju bara ha svar, men jag möttes av elakhet..

    Innan jag träffade henne så hade jag självklart varit ensam den delen av mitt liv med, och jag tyckte det var trist ibland då med, men jag tänkte ofta att, äh, min tid kommer.. Men hon, och hur hon behandlade mig, hur hon väckte känslor hos mig, sedan utnyttjade dem för att komma åt min snällhet, det krossade mig totalt.

    Hon lekte med mina känslor..

    Sedan dess har jag mått ungefär som bloggen kan återspegla. Självmordstankar, tårar varje dag.. jag lovar, varje dag, att känna hur totalt värdelös jag var, oönskad, oälskad.. patetisk… Så var det i ..hmm.. kanske 4-5 månader, sedan dess har det blivit lite mindre frekvent.. Jag gråter inte lika mycket längre.

    Självmordstankar, tårarna, allt som hon väckte hade jag aldrig ens varit i närheten av..

  6. M said

    Inlägget berörde verkligen… känns exakt som att jag skrivit det själv… //M

  7. När du möter en person som är som balsam för själen. Säg det till dem. Skit i din långa harang med kravspecifikationer. Skit i om personens livssituation känns fel, om den är upptagen, om den är fel kön, om den är allt som din kravspecifikation inte söker. Om en person är balsam för din själ och personligheten är helt underbar. Då har du hittat rätt. Skit i allt förnuft. Där hittar du den stora kärleken. Är det något man ångrar – så är det om man inte tar chansen när man får den. Lycka till!

  8. Virulence said

    Livetsegenskola: Några kravspecifikationer har jag inte direkt… min kravspecifikation är mycket enkel, det ska kännas rätt i hjärtat, det är det enda som ska spela någon roll.

    MEN, tyvärr betyder ju inte det, som du är inne på en aning, att jag tar kontakt med någon bara för att hon känns rätt. Som du är inne på, om hon t.ex. är upptagen… men är det verkligen rätt isåfall att bara klampa in i hennes liv och röra till det?

    Mycket kan jag ångra, och oftast har det att göra med saker jag inte gjort, men jag har nog aldrig ångrat att jag inte chansat på en upptagen tjej, även om jag haft känslor för henne.. någon sådan ånger kan jag verkligen inte känna..

  9. kärlekskuggan said

    Jag älskade honom för hans inre.. Hans yttre var inte ens det som fångade mitt intresse, utan det var hans ord, hans skratt som kom från själen, energin som strålade i ögonen. Nyfikenhet på livet.. utan den kanske jag hade sett förbi han.. jag hade kunnat tycka synd om han men inte börjat le med hjärtat mot han. Innan honom såg jag hur killar eller män hade gjort allt för att fånga mtt intresse. Men han behövde inte göra så mycket, det räckte med att han såg in i mina ögon så förstod vi varann. Jag tänkte inte ens på kärlek när vi träffades, men det kändes mer verkligt än något annat, att ha mitt ansikte vänt mot hans. Jag kände när han började älska mig för jag älskade honom också. Han berättade för mig att han älskade mig, innan mig, och efter det väntade jag länge. Ville inte få det sagt, ville leva på att jag kände. Att jag vet att det var riktig kärlek och att det för mig bara finns en, är att hela min själ är numera blandad med hans själ. Jag älskar honom oavsett vad. Jag ser han, älskar hans röst,rösten säger så mycket om honom, utan att han vet om det. Sättet han pratar på och bryr sig. Jag såg honom för den han var, jag var den första som visade honom att han kunde dela sig själv med någon annan på ett djupare plan än vad man visste var möjligt. Vi var tillsammans i 5 år, det har nu gått 15 år sen våra kroppar möttes. Jag älskar honom fortfarande, inte bara minnen av honom, av oss, utan även för mannen han fortfarande är. Jag har inte pratat med honom, men jag har besökt hans land, hans stad, hans lilla hus vid floden, där han sist satt med sin stora hund, hunden vände sig om och sprang mot mig, han ställde sig upp och på 20 meters avstånd, älskade vi mer än någonsin i den stunden, jag var tvungen att vända mig om, ville inte att tårarna skulle förstöra min syn. Det räckte, dom där få minuterna räckte, för jag visste något som ingen kunde ta i från oss. Jag kan se tillbaka på våra år och veta att det finns något i världen som ingen vet om, ingen i hela världen vet om, och att ingen i hela världen kan förstå förutom jag och han..

    jag vill också dö, men jag lever fortfarande..för jag vet att vi fortfarande andas sama luft, letar efter vår gemensamma stjärna om natten, och ”önskar att den andre är lycklig och mår bra”. jag brukar leta efter att få se andra älska, att se andra söka efter det där något som dom inte vet vad det är. Jag fann det, men nu lever jag utan det.. det är den mest smärtsamma plågan.. men den får mig även att känna att jag verkligen lever och att jag inte är rädd för att lämna denna värld..

    han finns i mig.. det tynger mig, det har berikat mig, det har visat mig att inget annat betyder något, att kärleken är luften för våra hjärtan.. hur har jag lärt mig leva med det? det har jag inte, det bara ser så ut..

  10. Virulence said

    kärlekskuggan: Tack för att du delade med dig.

  11. Fassan said

    Kärlek är som ett gift eller drog. Men kan bli beroende. Man kan göra vad som helst för den man älskar. Kärlek kan döda men även ge liv. Kärlek kan både göra en lycklig men även göra att man mår Skit. Kärlek kan vara äkta men även falskt. Så varför?

  12. Virulence said

    Fassan: Det finns inget enkelt svar på en ”varför”-fråga, det finns nog snudd på lika många svar som det finns människor.

    Men visst, precis som det mesta annars så har även kärlekens mynt två sidor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: