Kan du inte bara säga att du HATAR MIG?

juni 13, 2007

Jag vet att jag inte passar in. Jag vet hur låga tankar du har om mig. Det borde inte spela någon roll, jag borde kunna vifta bort det och säga att du får tycka vad du vill, det bekommer mig inte. Men det gör det.

För jag tycker om dig. Du har haft det tufft.. i dina yngre dagar.. men det är inte riktigt samma sak.. jag vet människor, många människor som i yngre dagar inte får det de vill. Och när folk är yngre så säger de så mycket som inte är sant.. Mobbning förekommer oftare för det krävs så lite, få fel ord sagda till dig så spelar det ganska liten roll om de är sanna eller inte, du kan bli märkt likväl. Och jag förstår hur tufft det kan vara, oavsett ålder.

Men är man 14, 15, 16 och försöker likna ensamheten och helvetet vid mitt så blir det ändå så dumt.. Förhållandevis många i 14-årsåldern eller 16-årsåldern har inte upplevt kärlek, upplevt sin första kyss.. fått någon blick eller något liknande… Jag ber om ursäkt, men när du jämför ditt tidiga helvete med mitt nuvarande helvete så blir det bara dumt.

När du var 16 fanns det inget som säger att du borde ha träffat någon borde ha upplevt din första kyss. Jag borde ha gjort det. Men visst, vare sig man är 16, 23, 36 eller 44 så kan det slumpa sig så att man inte fått uppleva sin första kyss. Kanske kommer jag aldrig få veta hur det är att älska och samtidigt vara älskad, men jag borde ha gjort det.

Och du får allt att låta som det är något man gör i en handvändning, kanske är det enklare när man är yngre och utvecklas väldigt snabbt, jag vet inte, men jag kan ana det. Men jag kan inte bara göra ett val en dag att jag ska fixa allt också kommer allt bara att lösa sig, det är inte så enkelt även om du tror det. Sen självklart ligger problemet hos mig, och det är jag som måste lösa allt.. Men jag vet ärligt talat inte om jag fixar alla enorma problem som finns med mig. Bit för bit kanske jag kan fixa en del. Men jag är ett monster.

Du blev mobbad och tog dig ur det. Du insåg att du blivit mobbad med osanningar. Du är alltså en helt underbar tjej som också lyckats kämpa dig igenom lögnerna och förstå det själv. Och jag tycker verkligen du är superstark som tagit dig igenom det. Men jag är ett patetiskt värdelöst monster som kanske funkar bra som vän, men inget mer.

Visst jag har börjat inse att jag har en fin insida, jag får höra alltför ofta att jag är snäll, klok, omtänksam, intelligent, trevlig, go, härlig, empatisk blablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla… Ja men vad spelar det för roll? Vart har min ”underbara insida” tagit mig?

Många påstår att det har med min självkänsla eller mitt självförtroende att göra… att det får mig att utstråla att jag inte tycker om mig själv. Och vore det så så kan jag säkert förstå om det skulle försämra mina chanser (jag vägrar att påstå att det skulle göra det omöjligt… jag ser väldigt väldigt många med partner som också mår dåligt och hatar sig själv.)

Men jag har inte en sådan utstrålning, när jag är bland folk känner jag mig som en ganska normal människa, jag kan t.o.m känna mig ganska bra, och jag tror verkligen att jag utsrålar det, för det känns verkligen så. Jag försöker vara mig själv och utsråla att jag är bra precis som jag är.

MEN när jag sedan kommer hem, gång efter annan, till min ensamhet, så inser jag bara vilket misslyckande jag är, hur jag inte duger som jag är.

7 svar till “Kan du inte bara säga att du HATAR MIG?”

  1. Anna said

    http://www.inspiringthots.net/movie/g-rainbow.php

    http://www.inspiringthots.net/movie/dare-diff.php

    Hittade din blog av en händelse. Inga ord är nog att säga dig, inga fix och färdiga fraser kan få dig att må bättre. Jag rördes av dina ord…ingen smärta är den andra lik och ingen kan känna vad du känner, men det finns ett ljus efter mörkret!! Det vet jag av erfarenhet…men det är alltid som mörkast före gryningen.

    /Kram

  2. Dante said

    Jag e 31 och har aldrig blivit kysst förutom av min mamma och jag e oskuld. Livet blir inte alltid som man tänkt de.. Länge levde jag bakåt och såg bakåt men nu försöker jag bara leva här och nu även om de e svårt. Man säger att de blir bättre att dom värsta åren e tonåren. Ja säger att de blir inte bättre bara mindre känslor mer monotoni mer transportsträcka. Men ibland e jag lycklig.. Peace…..

  3. Virulence said

    Anna: Det k a n finnas ljus efter mörkret.. k a n… det förstår jag också… men det k a n också vara så att det bara kommer bli mörkare och mörkare.. och det känns på sitt sättmer troligt som det är just nu..

    Dante: Kanske är det så.. men jag vet inte om jag vill leva i ensamhet…

    Mina tonår var dessutom riktigt bra som jag ser det.. Visst, inga tjejer såg mig, men det var inte ett så stort bekymmer då, jag hade goda vänner och livet var väldigt bra bortsett från ensamheten.. men då var inte ensamheten något som störde mig.. Det gör den nu..

  4. halli said

    Hej Virulence.
    Livet blir inte bättre om du ser på dig själv som onöskad, oälskar och värdelös. Man måste vara realistiskt och inse att det du känner om dig själv syns rakt igenom. en kille som kanske är intresserad av dig blir rädd om han ser osäkerheten, din ensamhet blir inte bättre med en kille, du kan inte tro att du blir bättre av att en man står vid din sida, för det mååste DU själv göra. Skapa en brra grund för dig själv, Dvs skaffa dig ett bra självförtroende, du är värd mer, se dig själv med nya ögon, du har fått en gåva den ska du ta vara på. du är vacker, du är värd och du är älskad. Du ska aldrig fundera på att ta självmord för att du är utan en man. var stark, trampa inte på dig själv. stå på dina egna ben, när du har ett sjävlförtroende och en bra självbild, så kan jag lova dig, att det finns många män därute som vill ha en underbar människa som Du. Men det bästa du kan göra just nu, är att vara med dig själv. du behöver den tiden, inte för att tänka på självmord och hur ensam du är och tycka synd om dig själv. utan för att lära dig ÄLSKA DIG! varje människa är unik, så är du!

    Ta hand om dig själv. älska och bedåra dig själv. Det är du väääärd!!!

    krama och kärlek

  5. Virulence said

    Nej livet blir nog inte bättre.. men inte så mycket sämre heller..

    Men först och främst, jag är kille och hetero..

    Är jag vacker? värd? älskad?

    Men jag är unik, absolut, precis som alla andra.. men att vara unik behöver inte vara något bra.. inte ens vara något dåligt.. det kan vara något väldigt intetsägande också..

    Kram

  6. halli said

    Hej!
    Att vara unik är något otroligt positivt. Ja, du är vacker, ja du är VÄRD och älskad.
    virulence. Du är mycket negativ- jag tycker att iställer för att ifrågasätta allting. tilll det negativa skall du börja ta in allt alla säger till dig och ta det som något positivt, att ifrågasätta allting, att fasta vid en punkt som du tyvärr gjortt är dåligt. prcis som ditt tankemönster. och att sedan tro att INGEN blirvit sårad och att ingen m’nniska på jorden blivit ” backstabbad” är ju bara dumt, för jag har också blivit sårad och knivhuggen i ryggen av den ja litade mest på, MEN är det värt att vilja dö, att ge upp min allt jag någonsin trott på? nej, jag gör istället mitt bästa och ser det mesta som positivt istället för att klanka ner mig. för fortsätter man som du gör, blir man som utskitet äppelmos! tyck inte synd om dig själv. för du går inte ett steg vidare av att tycka synd om dig. och inte heller att andra tycker synd om dig. du behöver pepp. du behöver ärlighet. sluta nu! och börja leeva!

  7. Virulence said

    Att vara unik är något som alla är, och alla människor är inte goda.. Hur är jag vacker? Hur är jag värd? Hur är jag älskad?

    Jag har faktiskt väldigt lätt att ta åt mig av de få komplimanger jag får. Men jag kan inte ta åt mig komplimanger frn folk som inte känner mig, som uttrycker sina komplimanger det första de gör utan att känna mig.. Möjligtvis om de börjar lite smått med sånt som de möjligtvis skulle kunna tycka/ha rätt i… Men så vitt du vet så skulle jag ju kunna vara världens sämsta människa som sitter här och skriver.. jag skulle kunna ha gjort precis vadsomhelst för dumma saker.

    Jag tror att många har blivit sårade, jag tror att många har fått knivar i ryggen. Och jag tror att MÅNG MÅNGA MÅNGA har upplevt flerfaldigt värre saker än mig. Men det förändrar INGENTING, jag känner fortfarande som jag gör. Det är inte mest synd om mig i hela världen, inte ens i närheten… troligtvis är det inte ens en gnutta synd om mig… Men jag mår skit likväl..

    Du vet ingenting om mig, och det finns heller inget att veta, jag är en nolla. Patetisk. Jag vet inte riktigt vad du velat ha ut av dina kommentarer.. Men har de varit för min skull så behöver du inte skriva någon mer.. Jag skriver inte detta för att vara otrevlig, men om du offrar din tid på att titta på färg på en vägg som torkar istället så har du använt din tid betydligt visare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: