Ett hörn för den där jobbiga. Moi.
mars 31, 2007
Jag gick i graven och gjorde det tyst för säkerhets skull. För min egen säkerhets skull, hade jag gjort motsatsen så hade summan av kontentan varit densamma med den enda skillnaden att det hade varit ytterligare ett slag i solarplexus att få det absoluta nollintresset bekräftat än en gång.
Det är bättre såhär helt enkelt, en tyst bortgång och en tyst uppståndelse så slipper folk låtsas att de bryr sig och så kan jag sitta i mitt hörn av egen vilja iställfet för att bli satt där av vända ryggar. Och jag förstår dem. Jag önskar att det var annorlunda, att jag synts även om jag varit mig själv, men så funkar det inte.
Jag sitter som sagt hellre ensam här i mitt hörn än känner mig delvis övergiven. Nu har jag åtminstone valt min osynlighet.
Bloggen du inte vill läsa. 
Vem i helsefyr är du? Din blogg får mig att gråta för det är som att läsa min dagbok. Och säg inte att folk (i det här fallet jag) säger så och sedan visar sig inte vara det, för jag ÄR som du i din blogg. Tyvärr.
Vem jag är kan du delvis utläsa genom bloggen.. Och du är inte den första som påstått sig vara som mig… så du får be om ursäkt om jag tvivlar..
Ursäkten är mottagen, men jag kommer ändå följa din blogg, läsa min dagbok som någon annan skriver, och se om det kanske händer ett mirakel en vacker dag.
Jag hoppas i alla fall på dig, vem du nu än är.