hej.
Tror inte att du kanske kommer att läsa det här, eller ännu mindre ta till dig det.
Jag har läst en stor del av din blogg och du ska veta vad jag beundrar dig, din förmåga att skriva, din styrka att stanna kvar.
Vem är du?
Jag har läst din blogg. Och även om du inte tror mig så är det som att jag själv hade kunnat skriva varenda ord av den. Jag ser också min ensamhet och min oälskbarhet som en sjukdom och ett handikapp och jag brukar också önska att jag åtminstone kunde referera till en enda romans, förhållande.
Jag känner igen dina argument och jag har det lika svårt som du. Jag kan inte acceptera det, men känner precis som du att jag inte vill leva ett såhär tomt och öde liv. Vad är det för mening om ändå ingen någonsin vill ha mig.
Ofta får jag höra om folk som mår dåligt, är sjuka eller deprimerade men ofta har de någon partner som är med dem i detta, eller så har de haft eller kommer till att få.
Jag ser folk som är tio-femton år yngre än jag har det ena förhållandet efter det andra och så kan de säga till mig att du, det kommer…
Det kommer aldrig komma. Har det inte gjort det nu så tror jag inte att det kommer sen heller.
Du får gärna skriva till mig. Vi befinner oss i samma situation och det verkar som vi är lika rädda för att göra slut på allt.
Johanna: Hej
Jag läser precis varenda kommentar (förr eller senare), jag försöker ta till mig alla ord och jag svarar på alla kommentarer som bara bemöter mig med åtmisntone en liten respekt.
Och tack för dina ord, jag lovar att de värmer mitt hjärta en hel del, kanske mer än du tror.
Savannah: Känner igen många av dina tankegångar.. men det förvånar dig nog inte. Jag tycker inte om att se saker svart och vitt egentligen. Och jag känner igen orden du sammanfattar med ”det kommer..”, det brukar vara många klyschor, jag brukar själv sammanfatta det med en av mina favoriter (alltså en av de sämsta klyschorna) ”efter regn kommer solsken”.
Ja, för de flesta är det säkert så, att efter regn så kommer det solsken, och jag klandrar dem inte för att de tror på det, för det ÄR ju verkligen så för dem. Men samtidigt måste det ju också vara så att det finns någon.. några.. som det inte passar in på..
Jag har ingen kristallkula, så jag kan inte säga med säkerhet att morgondagen har samma mörker att erbjuda som gårdagen, kanske finns det ljus även för mig, det vet ju inte jag. Men jag tvivlar skarpt på det, det är svårt att inte göra något annat..
har du testat att flytta från sverige.. till en gladre varmare mentalitet där folk lever för att umgås, vara med varandra”`?? det finns sådana ställen.. jag känner inte igen mig själv känslomääsigt när jag är i en by..lång borta från sverige.. så mycket kärlek jag fann där..
Det har jag inte. Kanske skulle det funka, jag tror dock inte att en liten by någonstans långt borta skulle varaför mig. Jag är ingen storstadsmänniska egentligen, men jag tror inte att en liten by i ett nytt land skulle passa mig som människa.
Däremot själva principen att flytta till en ny stad, även i Sverige, är jag öppen inför.
Vad är det för symbol du har som avatar? Såg den i en film på en låda med medicinskt avfall eller nåt. Kom genast att tänka på din blogg, inte illa menat då, kom bara att tänka på den.
hej.
Tror inte att du kanske kommer att läsa det här, eller ännu mindre ta till dig det.
Jag har läst en stor del av din blogg och du ska veta vad jag beundrar dig, din förmåga att skriva, din styrka att stanna kvar.
Vem är du?
Kära du!
Jag har läst din blogg. Och även om du inte tror mig så är det som att jag själv hade kunnat skriva varenda ord av den. Jag ser också min ensamhet och min oälskbarhet som en sjukdom och ett handikapp och jag brukar också önska att jag åtminstone kunde referera till en enda romans, förhållande.
Jag känner igen dina argument och jag har det lika svårt som du. Jag kan inte acceptera det, men känner precis som du att jag inte vill leva ett såhär tomt och öde liv. Vad är det för mening om ändå ingen någonsin vill ha mig.
Ofta får jag höra om folk som mår dåligt, är sjuka eller deprimerade men ofta har de någon partner som är med dem i detta, eller så har de haft eller kommer till att få.
Jag ser folk som är tio-femton år yngre än jag har det ena förhållandet efter det andra och så kan de säga till mig att du, det kommer…
Det kommer aldrig komma. Har det inte gjort det nu så tror jag inte att det kommer sen heller.
Du får gärna skriva till mig. Vi befinner oss i samma situation och det verkar som vi är lika rädda för att göra slut på allt.
Johanna: Hej
Jag läser precis varenda kommentar (förr eller senare), jag försöker ta till mig alla ord och jag svarar på alla kommentarer som bara bemöter mig med åtmisntone en liten respekt.
Och tack för dina ord, jag lovar att de värmer mitt hjärta en hel del, kanske mer än du tror.
Vem jag är? Jag är ingen alls..
Savannah: Känner igen många av dina tankegångar.. men det förvånar dig nog inte. Jag tycker inte om att se saker svart och vitt egentligen. Och jag känner igen orden du sammanfattar med ”det kommer..”, det brukar vara många klyschor, jag brukar själv sammanfatta det med en av mina favoriter (alltså en av de sämsta klyschorna) ”efter regn kommer solsken”.
Ja, för de flesta är det säkert så, att efter regn så kommer det solsken, och jag klandrar dem inte för att de tror på det, för det ÄR ju verkligen så för dem. Men samtidigt måste det ju också vara så att det finns någon.. några.. som det inte passar in på..
Jag har ingen kristallkula, så jag kan inte säga med säkerhet att morgondagen har samma mörker att erbjuda som gårdagen, kanske finns det ljus även för mig, det vet ju inte jag. Men jag tvivlar skarpt på det, det är svårt att inte göra något annat..
har du testat att flytta från sverige.. till en gladre varmare mentalitet där folk lever för att umgås, vara med varandra”`?? det finns sådana ställen.. jag känner inte igen mig själv känslomääsigt när jag är i en by..lång borta från sverige.. så mycket kärlek jag fann där..
Kärlekskuggan:
Det har jag inte. Kanske skulle det funka, jag tror dock inte att en liten by någonstans långt borta skulle varaför mig. Jag är ingen storstadsmänniska egentligen, men jag tror inte att en liten by i ett nytt land skulle passa mig som människa.
Däremot själva principen att flytta till en ny stad, även i Sverige, är jag öppen inför.
Vad är det för symbol du har som avatar? Såg den i en film på en låda med medicinskt avfall eller nåt. Kom genast att tänka på din blogg, inte illa menat då, kom bara att tänka på den.
Jag tog inte illa upp på något sätt, speciellt som du är på helt rätt spår.
http://en.wikipedia.org/wiki/Biological_hazard