Jag är glad för din skull, men jag går sönder inombords.

Jag läser.. går sönder en lien bit.

Jag borde inte gå sönder alls, det är så löjligt… Jag är skör. Men jag gör det, går verkligen sönder, förlorar all luft inom mig, all energi, all vilja, försvinner. Och den försvinner pågrund av något så dumt.. det ska inte påverka mig! Det ska inte påverka mig på det sättet! Om något så borde det påverka mig rakt motsatt.

And the world will never know… Jag vill så gärna, vill ge av mig själv, det är jätteenkelt.. om det bara inte vore så komplicerat. För jag vill inte ge av mig själv bara till alla jag stöter på. Jag har mycket att ge men jag vill ge det till dem jag finner speciella.. Det är inte så lätt, det går så gott som aldrig. Jag försöker vara snäll, omtänksam, skämtsam, trevlig.. försöker vara mig själv men… Att vara den människan är jätteenkelt, men jag måste få en chans att vara den människan också, det är jättesvårt.

Ni kommer aldrig se mig, jag är ett träd i vägen för en skog. Jag vill få ge av mig själv till dig, och jag vill att du ska tycka att jag är speciell, men varför tycka att jag är speciell när jag inte är någon alls.

… And the world will never know.